Det var tur att vi var två som kunde hjälpas åt att manövrera dörrar och hissar, för det var minsann ett äventyr i sig att gå på museum med barnvagn. Plötsligt blev man så väldigt tacksam att man inte är rörelsehindrad och alltid måste ta sig fram på detta sätt utan kan springa i trappor och öppna dörrar själv i vanliga fall.
Ska man sticka mycket med sådana här tunga stickor måste man styrketräna lite först. (Eller, vänta nu, är det kanske detta som ÄR styrketräning?)Britt-Marie Christoffersons del av utställningen har jag sett en gång förut, i Borås, men det var roligt att se den igen. Tänk så mycket spännande effekter man kan åstadkomma med bara räta och aviga maskor!
Om det nu var en aning (men inte oöverkomligt) bökigt att ta sig runt med barnvagn så kan den amningsvänliga filmvisningen om Östergötlands ullspinneri få ett extra plus. ;-)Vi avslutade vår mysiga eftermiddag med fika och sedan en liten promenad i höstsolen. Härligt!
Och så här trött kan en liten tjej bli av att gå på museum. Lilla N sov gott i soffan hela kvällen!
Helt rätt, trötta ut henne bara... så får man lugn och ro. Tänk vad mycket intryck de små liven får. Sedan sover de och smälter dem och när de vaknar har de växt! Hon drömde säkert sött om aviga och räta. Söt som socker är hon iaf :)
SvaraRaderaLilla hjärtat, hon ser ju helt utmattad ut!
SvaraRaderaTack för igår! Det var verkligen mysigt.
Gud så söt hon är. Som en liten docka!
SvaraRadera