Ett UFO gör entré

Förlåt. Först ljög jag, men det var alls inte medvetet. Jag visste inte själv då. Sen förhalade jag. För då visste jag, men ville vänta lite med att berätta här på bloggen.

Men, så idag när vi fått veta att allt ser bra ut så här långt, så kan ni ju få en kik på vårt lilla UFO som ska bli ett FO i sommar. (Vad betyder förkortningarna?)

Om man vet vad man ska titta efter så kan man ana händerna som hålls över huvudet och benen som är sträckta rakt upp, ända upp i "taket". Ultraljudsbilder är väl aldrig särskilt tydliga, men inte blev denna bättre av att mamman inte kunde låta bli att skratta åt de plötsliga bensträckningarna.

Nu kan ni säkert förstå varför jag har varit lite dålig både på att sticka och på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Särskilt december gick nästan som i ett töcken av trötthet och illamående.

De som känner mig väl hade häpnat om de sett min kost. Sådant jag vanligtvis gillar lockade inte alls. Kanel var plötsligt starkt och min dagliga dos minskades drastiskt. Bullens pilsnerkorv blev en kulinarisk läckerhet och mitt vanligtvis älskade fullkornsbröd bara växte i munnen. Jag som älskar grönsaker ville inte ens ha sallad till maten. Ja, ni fattar. En mycket märklig upplevelse!

Nu mår jag redan lite bättre igen och har återtagit salladen och kan tom äta bröd med en och annan fiber i. Härligt! Fast, bara tanken på Bullens pilserkorv får mig fortfarande att dregla...

Hur som helst är det självklart värt det. Det är här ju det största projektet någonsin!