En av anledningarna till att jag inte hantverkar nämnvärt just nu, och än mindre bloggar, är att jag håller på att komplettera min utbildning så att jag får behörighet som förskollärare. I och med införandet av lärarlegitimationen är det bara att inse att min lärarutbildning inte duger för arbete i förskolan. Eller jo, men inte om jag vill behålla förskollärarrollen. Helt rätt naturligtvis, och jag är på sätt och vis väldigt glad över att flera kurser nu tagits fram för att hjälpa oss som är "fel ute" att läsa in det som behövs. Det kämpiga är att kurserna går på halvfart, och att man får bekosta studierna själv, vilket innebär att jag inte kan gå ner nämnvärt i arbetstid under studietiden. 125% är inte riktigt den arbetsbelastning jag är gjord för. (Vem är väl det?) Lägg sedan en fyraårig tös och en resande make till ekvationen så förstår ni varför jag nyss somnade några sidor in i en kursbok igen.
Har hämtat mig mer kaffe, men inser att det inte ger mycket att försöka ta sig an kurslitteratur nu. Studieflyktar alltså med att visa några saker som jag sydde i början av sommaren.
Min lillebror fyller år då och vi brukar inte ge varandra födelsedagspresenter längre men när en meter av ankartyget från Liandlo kom hem till mig fick jag för mig att det skulle kunna bli ett lite roligt linne till honom. Kanske att använda under sommarens båtturer?
Jag letade mönster utan resultat och fick till sist låtsas att jag skulle sy ett linne till en bekant och bad att få rita av ett av lillebrors favoritlinnen. Så här blev det till sist:
Jag har haft en del problem med bandkantning i ärmslut och ärmhål tidigare. Kanten har gärna velat vika in sig. Jag bad om råd i en Facebookgrupp jag är med i, och fick veta att jag nog kunde klippa mudden så lång som till 90% av ärmhålets omkrets. Testade, och jodå, fastän det inte såg helt bra ut under själva sömnaden blev det mycket bättre än med de ca 75-80% jag provat förut.
Av det tyg som återstod fick jag ut en t-shirt till lilla N också. Helst ville hon också ha ett linne, men solskyddsmedvetna mamman satsade på lite ärm. Det skulle jag få ångra senare under sommaren när lilla N under några veckor VÄGRADE ta på sig något som ens kunde nudda armarna... Men, men ganska fin blev den med trosresår i halsen, och nu i september har hon hunnit använda den flera gånger. Känns gott, för snart är det väl långärmat som gäller.
Nu: Sömn!
