Idag var lilla N och jag hembjudna till en annan mamma och bebis på lunch. Trevligt tyckte jag. Läskig mobil över skötbordet tyckte lilla N. Det har tagit sin lilla tid men jag börjar så smått komma in i det här nya livet med mamma-barn-träffar, mjölkfläckar, barnvagnspromenader och turboshopping på Maxi.
Jag har tänkt att jag borde skriva ner mina iakttagelser. Göra en fin och rolig och genomtänkt lista. Men jag kommer liksom aldrig till. Istället kommer här nu lite alldeles ostrukturerat pladder om hur knasigt jag tidigare tänkt om några saker, och om hur det verkligen blev...
Amma = man langar fram bröstet då och då när bebisen är hungrig och får en rofylld stund tillsammans.Nej, det kan också innebära riktigt onda bröst, en liten igelliknande varelse (om än den underbaraste du vet) fastklistrad vid dig nästan hela tiden de första veckorna och en stor del av tiden även senare, mjölk som läcker och ger dig fläckar på tröjan och mjölk som sprutar så att du får vara försiktig så att inte grannen ska få sig en dusch. Dessutom kan det vara som för lilla N, att det är jättejobbigt att äta om man är för trött eller för hungrig. Amningsstunderna som ska vara så mysiga kan ganska ofta vara rena brottningsmatcherna. Då skriker lilla N, sparkar med sina ben och klöser med sina små fingrar eller spänner sig i en båge när jag försöker få henne att äta lite. För omgivningen ser det ju ut som hon är proppmätt och absolut inte vill ha någon mat, och välmenta kommentarer som "Men är hon verkligen hungrig?" är sällan långt borta. När lilla N till sist sansar sig så brukar hon dock äta glupskt och sedan somna. I värsta fall har proceduren då tagit en timme eller mer. Köra barnvagn = man lägger ner bebisen i sin barnvagn och går dit man är sugen på att gå. Jag hade tänkt mig många sköna höstpromenader, en och annan shoppingrunda och kanske tom några stickcaféer osv. Fullt så enkelt är det inte. För det första ska bebisen gärna vara lagom mätt (inte alltid så lätt att åstadkomma - se ovan) och nybytt på när den läggs i vagnen. Dessutom gärna lagom trött. Det är inte alltid det inträffar precis när du hade tänkt dig att gå ut, men även om det gör det kan det hända att bebisen illvrålar där nere i vagnen och bara vill komma upp till dig. Speciellt spännande är det när bebisen liksom fintar dig och FÖRST ligger nöjd i sin vagn för att sedan spara illvrålet till mataffären eller biblioteket.
En annan komplikation är det där med framkomligheten. Den som har försökt ta med barnvagnen och åka hiss ner till barnavdelningen på Lindex i min stad vet vad jag pratar om. Och kanske, kanske är det inte bara jag som har lyckats meja ner något med vagnen. Jag har bla lyckasts toucha en jätteskylt på Åhlens så att den rasade ner på ett mycket odiskret sätt...Detta är bara ett par exempel på saker som jag fått tänka om kring. Nu är det ju inte alltid så här, och det är säkert inte heller precis så för alla (de har säkert andra saker att brottas med). Nu menar jag inte att säga att det här mammalivet är så förskräckligt, men det är annorlunda mot vad jag trodde, och det har tagit ett tag att landa i det.
Jag njuter dock desto mer av att ha skrikfria nätter (trots amningsavbrott), av att få nosa så mycket bebis jag vill och av de där underbara "Hej mamma!-leendena" som lilla N fyrar av allt som oftast.
Och ser man på, nu slog hon upp sina vackra ögon lagom som jag var klar med inlägget. Tack för god timing, lilla N!
Tyget är 
Just mönsterritandet är för övrigt det tråkigaste med att sy kläder. Jag vill väl inte rita när jag är sysugen, jag vill ju syyyy! Lilla N tyckte inte heller det var sådär dödskul att mamma försökte rita och klippa istället för att BARA prata med henne, men så fick hon lite mönsterpapper hon också, och då var det ok en stund till.
Mönsterpapper prasslar ju så kul och smakar ju så intressant (Antar jag, för jag har faktiskt inte provat själv.).
Televerksorange är kanske inte min favoritfärg i vanliga fall men det passar bra ihop med ett par bodys vi redan hade.
