Tillbaka

Det var lite spännande där ett tag fredags. Jag hade packat bilen full med saker, allt från barnvagn och amningskudde till bärbar dator och tygsax, lastat in lilla N och styrt kosan mot mitt föräldrahem. När jag kommit någon mil utanför stan så började en varningslampa lysa. Hög temperatur påstod den. Det kändes motsägelsefullt eftersom det var iskallt i bilen och - 15 grader utanför. Självklart stannade jag. Öppnade motorhuven och hittade behållaren för kylarvätska men kunde omöjligt avgöra om den var tom eller inte, trots att jag öppnade den. (Tips till biltillverkare: en något sånär genomskinlig behållare skulle underlätta). Lät blicken flacka runt lite godtyckligt i motorrummet. Ingen slang som lossat? Inga eldsflammor? Något annat uppenbart fel? Nä, lite vattenånga bara. Bästa bilmekarsambon befann sig i Taiwan utan mobiltäckning. Vad göra? Att ringa bärgare och taxi kändes verkligen inte lockande, dels med tanke på att det kanske var ett minimalt fel, dels med tanke på all packning och lilla N. Ringde mamma och pappa istället. ;-)

Tur man har snälla föräldrar som rycker ut sådär. Efter en timme kom mamma och räddade lilla N och mig, och sedan kom pappa och räddade min bil. Det var en skruttig slang som läckte vatten bara. Pappa hällde i vatten och sedan kunde vi åka hemhem allihopa. Först jag och lilla N, och efter oss två följebilar, haha.

Konstig dag, men som mamma sa, då hände det ju iaf något den dagen.

Nu har bilen fått en ny slang och lilla N och jag är tillbaka i stan. Sambon kom i går han också.

När det gäller sömnad och stickning har jag lite småsaker på gång, ska visa er så snart jag kommer åt att fota. Tills vidare får ni nöja er med att beskåda Bohemen som slutligen fått tre träknappar fastsydda.