Hawthorne klar!

Jag maskade av min Hawthorne härom dagen och den blev verkligen liten. Jag använde ju ett betydligt tunnare garn (Lucca fino) än det i mönstret, men jag trodde nog den skulle bli en aning större än den blev. Jag har dock inte blockat den ännu, och blockning brukar ju som bekant kunna göra susen, så jag har ännu hopp om att den ska kunna funka som halsdukssjal. Och kan inte jag ha den så kan ju alltid lilla N ha den. Hon har redan provat såklart. Jag hade inte en chans att hinna arrangera och fota sjalen innan min hjälpsamma fotomodell var där och snodde den.

I fredags var jag på stickcafé för första gången på evigheter, och det var så himla trevligt. Jag hann lägga upp till en dragspelsbasker till skruttungen. Förhoppningsvis ska den passa bättre än mammas som är älskade men på tok för stora.

Annars går dagarna och veckorna i flygande fläng här. Jag hinner inte sticka en bråkdel av vad jag skulle önska och än mindre blogga om det. Sådant är livet just nu.

Lilla N - en knämannekäng

Lilla N älskar att svepa in sig i mammas sjalar och halsdukar och traska omkring med dem. (Detta sker naturligtvis alltid under uppsikt pga stryprisken). Och kan man inte traska på fötterna så får man traska på knäna:

Vädrar sjalväder

Här är det full fart om dagarna, och allt som oftast även om kvällarna, så vips har det gått ännu en vecka utan någon blogguppdatering. Jag tycker det är helt ok att jobba igen och jag trivs bra på min nya förskola (jag har tom en stickande kollega!), så jag har det riktigt bra. När jag slutat på em vill jag dock skynda mig hem för att hinna umgås med lilla N innan sängdags. Därför blir det inte så många stickcaféer som jag tänkt nu heller, fastän ju maken är hemma och jag egentligen har större möjlighet att komma i väg än förra året. Hemma stickar jag iaf lite på kvällarna, och mitt mest aktiva WIP just nu är en Hawthorne i Lucca Fino. Jag blev kär direkt när jag såg mönstret!

Jag stickar den alltså i mycket tunnare garn än det orginalmönstret föreslår efter som jag inte vill ha den så gigantisk. Jag hoppas dock att den ska bli stor nog att passa som en liten halsdukssjal nu när höstluften börjar bli sval. Hawtorne stickas från spetsbården och uppåt så den börjar med en uppläggning på 311 maskor. Jag tror det är första gången jag stickar en sjal så. Den har också mönster på varje varv (inga avslappnade aviga varv här inte) så för att minska felstickningsrisken satte jag markörer mellan varje mönsterrapport. Det är jag glad för, för jag har trots detta lyckats få till ett par små felplacerade aviga maskor. Utan markörerna vet jag inte hur illa det skulle blivit. Nu har jag tagit mig förbi spetsstickningen och är igång med de korta varv som ska ge sjalen sin lätt rundade form. Det ska bli så spännande att se hur slutresultatet blir!

Garninventering

Hm. Vad är det nu för fibrer i det här garnet?

Livet leker

Jo, för här blir det mer av sådana här sandiga aktiviteter än blogginlägg när jag är ledig (iofs gäller det för när jag arbetar också). Jag stickar faktiskt lite också, men har inte hunnit fota mitt nya WIP. Återkommer!