Jag maskade av min Hawthorne härom dagen och den blev verkligen liten. Jag använde ju ett betydligt tunnare garn (Lucca fino) än det i mönstret, men jag trodde nog den skulle bli en aning större än den blev. Jag har dock inte blockat den ännu, och blockning brukar ju som bekant kunna göra susen, så jag har ännu hopp om att den ska kunna funka som halsdukssjal. Och kan inte jag ha den så kan ju alltid lilla N ha den. Hon har redan provat såklart. Jag hade inte en chans att hinna arrangera och fota sjalen innan min hjälpsamma fotomodell var där och snodde den.
I fredags var jag på stickcafé för första gången på evigheter, och det var så himla trevligt. Jag hann lägga upp till en dragspelsbasker till skruttungen. Förhoppningsvis ska den passa bättre än mammas som är älskade men på tok för stora.
Annars går dagarna och veckorna i flygande fläng här. Jag hinner inte sticka en bråkdel av vad jag skulle önska och än mindre blogga om det. Sådant är livet just nu.
4 kommentarer:
Så värst mycket bloggande blir det visst inte utan småbarn heller just nu.
Du har ju en supergullig modell iallafall. Inte illa alls!
Ja, hon kör knämodellandet fortfarande syns. Vilken guldlock!
Kul att du fått till en maska eller två. Sticklustar kommer och går. Själv har jag haft paus sedan sommaren, hantverk+gravid går inte ihop, inte i början i alla fall. Men, men, vecka 17 så snart tror jag att det blir lite stickat och sytt iaf.
Ta vara på tiden med lilla N -du hinner blogga sen! Men jag skickar en award till dej (atti.bloggplatsen.se) - gör med den vad du vill. Jag följer din blogg och får stickinspiration bl a den vägen... Ha det gott!! Astrid
Skicka en kommentar