Året har för min del börjat med ett bråkande ben, troligen pga en i sin tur bråkande disk i ryggen. Jag har därför varit sjukskriven ett par veckor och för all del haft mer tid, men i princip inte kunnat sy pga värken. Högerfoten domnar och har tappat muskelkraft så att den inte vill sköta symaskinspedalen. Nu är jag ju inte sysslolös ändå, men eftersom jag bara smygstartat
pluggandet för terminen skulle jag rent teoretiskt ha någon timme över
för sömnad varje kväll. Kan ni förstå min frustration? Innan benet blev som värst påbörjade jag iaf ett par projekt, som jag lyckats avsluta enligt principen "max en söm om dagen". Först ut en Crazy Horse (Ottobre nr 4, 2013) i Liandlos hästtyg. Lilla N har gått och blivit smått hästtokig så tyget har legat på vill ha-listan en tag. När det så fanns kvar på rean för 100 kr/m slog jag till.
Liandlo hade rea även på svantyg och velour så lite sådant fick det bli när jag ändå beställde.
Jag gillar den här färgställningen, men lilla N (som inte varit delaktig i beställningen), tittade knappt åt kläderna när jag visade dem. Håller tummarna för att det vanliga tricket "Nähä, vill du inte ha dem? Det var ju synd, men då ger jag dem åt någon annan istället!" funkar den här gången också.
Tunikan är sydd efter samma mönster (Ottobre nr 6, 2013) som kanintunikan. Byxorna är en förenklad variant på High Jump. Den senaste tiden är rymliga velourbrallor det enda som gått på lilla N. Jeans och tights är på tok för obekvämt, igen. Var tvungen att nödköpa ett par muddisar på Lindex när de andra fem paren befann sig i olika stadier av tvättprocessen. Nu drömmer jag såklart om att sy fler egna istället, med snygga fickor och dekorsömmar. Tur man kan klappa tyg och drömma!