Ja, att jag kommer repa upp just denna lapp är nog redan bestämt. Jag hade tänkt sticka en bit, maska av, sy ihop i zigzagskanterna med varandra och sedan använda röret som mittparti på en halvvante, men jag tror inte att mönstret kommer göra sig så bra "på tvären" som jag hade hoppats. Dessutom känns det synd att inte låta de zigzagiga kanterna synas.
Jag tyckte iaf att det var roligt att sticka detta, så något vill jag nog använda mönstret till. Vad tror ni om att ha det längst ut på ett par muddar tex? Eller kanske hela muddarna?
Sedan är frågan om stickstorleken är lagom? Jag tycker inte att hålen i de tre hålraderna syns nästan alls. Och är ränderna för smala? Blir det rörigt?
Åh. Varför är jag så dålig på att bestämma mig för saker!?
Var tvungen att testa lite i går kväll, och efter en del klurande förstod jag iaf hur jag skulle producera en massa öglor sammanlänkade med fasta maskor. Någon gång måste jag helt klart testa att försöka sammanfoga sådana till något mer användbart. Kanske blir det Icakurirens sjal!
Tänka sig, jag hittade lite alpaca. Det ska användas till ett litet zigzagigt testprojekt jag vill göra. Jag köpte också lite Struktur från Järbo, med 25% rabatt. Är ännu ganska osäker på om jag kommer gilla det. Är lite rädd att garnet kommer ge ett för spräckligt resultat när det är uppstickat, men det kan ju hända att det blir jättesnyggt också. Lite pärlor och en bit lapptäckstyg har jag också handlat.
Ett garn som jag iaf helt säkert inte gillar har jag också köpt. Otroligt gnisslig knallrosa akryl.
Virknålen jag skaffade till är iaf väldigt guldglittrig och tjusig. Jag ska försöka ge mig på att virka en sjal i samma modell som de som A producerat på löpande band. Jag lyckades virka 5 lm och 1 sm innan jag fastnade på instruktionen "virka 2 st tills". Är inte säker på vad som menas. Vaddå två stolpar tillsammans? (Efter att ha studerat mönstet lite noggrannare tror jag att det är meningen att man ska låta bli att dra igenom första stolpens sista omslag, virka andra stolpen och då dra det sista omslaget genom alla öglorna på nålen. Ska testa i morgon, men ev. andra förslag är välkomna.) Om någon undrar: Sjalen är inte till mig. Varför i hela världen skulle jag vilja ha en knallrosa akrylsjal?
I en garderob rotade förresten mamma fram en av de akrylsjalar som hela kvinnliga sidan av min släkt knallade omkring i någon gång när jag var liten, och virkade sjalar senast var på modet. Den såg inte ut som jag mindes den. Undrar om detta är en annan sjal än den jag hade, eller om jag helt enkelt tyckte att alla virkade sjalar var likadana på den tiden. 
Det blev lite alpaca inhandlad idag. Tycker du att det ser mycket ut? Det är det inte. Det är bara tio nystan. Pyttelite om man jämför med Stickorrens skörd. Jag ertappade minsann henne i LYS:en med en hel bärkasse full med alpaca i olika färger! Fast, hon såg inte det minsta skyldig ut, utan tvärtom ganska nöjd. Helt rätt!
För er som inte vet, så kommer alltså priset snart gå upp med ca 10:- per nystan, så det gäller att bunkra lite. Dock visste jag inte riktigt till vad jag behövde bunkra, så jag stod där i butiken och klämde lite på nystan i olika färger och sa till damen som arbetar där:
- Jag vet inte riktigt vad jag ska ha det till, bara.
- Du kan ju alltid sticka ett par fingervantar, sa hon, och log.
- Ja, sa jag, innan jag insåg att jag stod där och ljög. Ändrade mig och sa:
- Nej, det kan jag faktiskt inte. Jag har knappt kommit till tumvantar ännu.
Damen såg lite förvånad ut, och gav mig inga fler förslag på lämpliga alpacaprojekt.
När jag gick därifrån en stund senare insåg jag att jag inte ens kommit till tumvantar. Mina turkosa rör har ju inga tummar, bara tum-hål. Ajaj, vad jag försöker luras. Illa.
Idag har det inte blivit något stickat ännu. Har varit och handlat ingredienser till ett riktigt långkok - Matlis prisbelönta chili. Sedan gjordes detta långkok (om än med vissa modifikationer vad gäller mängden chilipulver. Jag är en chilimes.). Kunde ju ha stickat under tiden, men istället fixade jag med annat hemma, och läste lite i nya Simply knitting. När chilin kokat klart
åt vi: 
Mums mums! Kanhända hade jag klarat lite mer chilihetta än jag trodde, så det får bli fler försök, och då ska jag se till att få tag i jalapenos också!
Nu är jag väldigt mätt och belåten. Men stickar gör jag inte. Jag dricker kaffe och har fastnat i spelet Zookeeper. Fånigt beroendeframkallande!
Nåja. Ett rör är i alla fall klart. Med skarvränder och allt. Världens enklaste halvvante!
Ser du inte vem det är? Kolla noga!
I dag skiner solen, men jag har suttit hemma och väntat på leveransen av ett stort paket som visade komma från BordBirger. Undrar inte ni också vem han är, denne Birger?! Nåväl, via EM har det i alla fall alldeles nyss kommit hit. Vårt nya soffbord!
Medan jag väntade hann jag baka en snabblimpa, provsmaka krusbären på balkongen
(de är nästan mogna nu) och sticka lite på mitt rör. Jag lyckades efter lite klurande tillverka hålet som syns till vänster på röret.
Maska av var ju inga problem, men däremot satt jag en stund och såg dum ut stirrandes på min enda fria garnände när det var dags att lägga upp nya maskor mitt i varvet. Jag gissar att det finns fler sätt att göra det, men jag kom till sist fram till att jag kunde använda "knitting on-tekniken" om jag vände på steken och lade upp från avigsidan.
Tack snälla E och Stickorren för tips och tröst ang. mina synliga "skarvar" på
rörstickningen. Jag hoppas att de blir mindre synliga så smpningom då. Annars har jag lösa planer på dekorationer som jag kan placera ut på lämpliga ställen. Nu kan ni nog förresten gissa vad det hela ska bli...
Puh. Det är varmt. Jag vill leka säl. Ska försöka övertala sambon att vi ska åka och ta ett kvällsdopp innan vi monterar bord.
Han ville dock verkligen inte synas på bild med en tovad väska runt halsen, så jag fick snällt hålla i den själv medan jag fotade.
Den är stickad av mattullgarn och det gick åt lite mindre än två härvor. Innan tovning var väskan ca 31 cm bred och 37 cm hög. Efter två tvättar i 40 grader är den nu c
a 20 x 21 cm.
Jag har ganska länge förvarat de flesta av mina stickor i en spagettiburk på skrivbordet, men eftersom strumpstickor och virknålar försvinner långt ner i den, så har jag varit tvungen att tömma ut alltihop varje gång jag ska ha tag i något sådant. I går var jag på IKEAs fyndavdelning och hittade likadana prickiga burkar som jag vet att Ilsefin använder. Så nu är jag en härmapa igen. Fast, det är viss skillnad på antalet stickor i våra burkar. Jag är i alla fall nöjd med att jag kan få tag i mina stickor snabbt när jag vill ha dem. Återstår nu bara att se om katterna kommer tycka detsamma...
Det sista paret blev faktiskt alldeles rätt storlek för mottagaren, och det är bara juli ännu. Jag hann alltså i god tid före vintern. Fantastiskt. Jag befarade att det skulle krävas några försök till innan jag prickade rätt. Nu ska jag bara anteckna noga hur jag gjort, så att jag kan göra fler i samma storlek om det skulle behövas framöver. Jag gillade för övrigt att sticka med det här raggsocksgarnet på härva från Grunnebo garn. Det är något tunnare och vassare än Raggi-garnet jag stickade mina första par i, och det här var lite lättare att hålla i på något sätt. Dessutom luktar det en aning ull.
Eftersom jag beklagat mig en hel del över mina bristande virkkunskaper har Nikka varit så gullig och lånat ut den här boken till mig idag:
Jag har inte hunnit titta så mycket i den ännu, men nog finns där ett och annat som ser intressant ut. Eftersom sockorna är klara, och jag inte har så mycket kvar på väsk-experimentet behöver jag ett nytt projekt. Kanhända blir det något virkat... Har dessutom fått ett sjalmönster av A, men måste nog skaffa garn som passar till ändamålet först. Och kanske några fler virknålar i olika storlekar. Tänk att det alltid finns något mer på önskelistan! ;-)
Det gör inget om något inte blir vad man har tänkt. Det mesta är faktiskt ändå en kattbädd.
Visst ser det skumt ut? Naturligtvis är detta INTE en konstig linnemodell. Detta är en väska. Eller, det ska bli en väska hoppas jag. Fliken där uppe är alltså locket som man viker över öppningen. Återstår nu bara att sticka handtag/axelrem och sedan ska den stoppas in i tvättmaskinen för filtning och krympning. Spännade!
Åh, vad skönt det var att sticka något som gick snabbt framåt, och där detaljerna inte är superviktiga för slutresultatet (jag menar, jag ska ju ändå misshandla den i tvätten sedan).
Skönt också att bara sticka på efter eget huvud, och inte behöva förstå hur någon annan har tänkt att jag ska göra!
Idag skulle vi egentligen ha åkt på utflykt, men eftersom utflyktssällskapet inte mådde bra så blev det inställt. Istället har jag använt dagen bla åt att plocka lite hemma i hobbyrummet och vardagsrummet. Försöker rensa och fixa till. Visst är det svårt att både skapa och hålla god ordning i ett hobbyrum? (Please, håll med!) Jag vill ju ha ALLT mitt hobbymaterial tillgängligt där, samtidigt som sambon vill detsamma med sina pryttlar (tyvärr varken stickar eller syr han, så det är helt andra saker som konkurrerar om utrymmet), och dessutom vill jag kunna lämna halvfärdiga projekt framme och då är det ju genast helkört med ordningen...
Nåja. Vardagsrummet är i alla fall riktigt trevligt nu. Känns så mycket bättre med färger som vi själva valt! Eftersom E tidigare var nyfiken på vad soffpaketet innehöll, så kan jag meddela att det BÅDE innehöll bubbelplast och denna soffa:
Soffbordet i furu har f.ö. varit mycket omtyckt, särskilt för sitt praktiska "gömma- skräp-utrymme" på underhyllan. Det har alltså tjänat väl i ett antal år, men nu står det faktiskt bara där tills det nya behagar komma.
Nä. Blä. Måste nog sätta igång en ny stickning meddetsamma, så jag blir på bättre humör! Frågan är bara vad det ska bli. En väska kanske?
Virknålen var dock en aning vass så nu har jag ont på vänster pekfinger igen. Vet inte hur andra gör när de virkar, men för mig är det det fingret som hamnar under arbetet som stöd. Nu har jag dock slipat av det allra värsta. Det var ju så dags, när fingret redan ömmar ordentligt.
Jag undrar just om jag någonsin kommer använda det här linnet. Men, om inte så har jag förhoppningsvis lärt mig något på vägen i alla fall...
Garnstumparna som syns på bilden är det enda jag har kvar av garnet, och de kommer inte räcka till att sy ihop delarna, samt till att virka två gånger runt alla öppningar.
Jag har iaf äntligen fått hem "The Ultimate Knitting Book" som jag beställde från Amazon för flera månader sedan. Till sist gav jag upp och avbokade den, och beställde den från Adlibris för 50:- mer istället. Då kom den efter någon vecka! Där finns bra beskrivningar av hur man virkar på kanter, kräftmaskor, samt monterar ihop stickade stycken, så nu har oddsen för att linnet ska bli klart någon gång faktiskt ökat lite.
Något som också behövs för att göra klart linnet är som sagt mer garn. Här är det vita papuanystanet jag handlade i Kilafors, tillsammans med ett superwashgarn som jag tänkte skulle få bli lättvättade barnsockor.
Ja, och så blev det lite ullgarn. Ett härva entrådigt, en härva tvåtrådigt, och två härvor fyrtrådigt. Blev sugen på att sticka grova vantar till vintern, därav det fyrtrådiga. De övriga nystanen bara halkade med...
Förutom till Kilafors så var jag även till Växbo lin och besökte deras fabriksförsäljning. Så lite, lite, lin bidde det också.
En dag i förra veckan var vi tillsammans med ett par av sambons släktingar och besökte ett repslageri där två härliga gamla damer visade oss hur man tillverkar rep för hand. Först spann de ett garn, (ja, det heter så!) av linfibrer. En av damerna satte fast linet tvärsöver magen innanför förklädet och därifrån drog hon sedan ut linet medan hon spann garnet, och den andra kvinnan vevade på ett hjul där garnänden var fäst. Det såg så otroligt lätt ut, men samtidigt insåg jag förstås att det måste vara otroligt svårt innan man lärt sig, och känslan för hantverket sitter i händerna. På bilden ovan kan ni se hur tre garn tvinnas samman till ett rep med hjälp av en "kloss" med styrspår i.
På detta lilla repslageri sålde en av damerna också lite (handspunnet?) ullgarn, både ofärgat och växtfärgat. Där fanns tom något nystan spunnet på en blandning av ull och hundhår! Jag vet inte vad som tog åt mig, men jag köpte inget... Jag såg nog helt enkelt inget lämpligt projekt, och färgerna var kanske inte mina favoriter, men ändå?! Konstigt. Sambon var helt chockad efteråt.
En av sambons släktingar, som är en ganska ny bekantskap, visade sig vara en flitig toverska, som tovar sittunderlägg, ullsulor mm som hon säljer. Dessutom spinner hon sitt eget ullgarn! Här blev det en del garnprat och tovningsprat. Kan meddela att hon aldrig hört talas om att tova med bubbelplast ;-). Här var det i första hand handtovning som gällde. Jättetjocka, fina "filtbitar" får hon till. 
Och vet ni vad - jag fick prova att spinna lite på hennes spinnrock också! Det var ursvårt. Jag höll fast ulltussen alltför krampaktigt så garnet blev liksom aldrig längre, bara mer och mer snurrat. Dessutom hade jag problem att få hjulet att snurra som det skulle. Min högerfot borde ha rört sig upp och ner för att få fart på det, men jag trampade liksom bara ner den i golvet och höll kvar den där som om det var symaskinen jag satt vid.
Ja, ni ser rätt, jag har ingen ull i mina händer. Jag bestämde mig nämligen för att avsluta detta första försök med att öva lite luftspinnande (jfr torrsim:-))...
Som ni nog ser var det dags för nästa sockförsök! Jag är lika stolt över nystanet som över röret. Lyckades förvandla en härva till ett nystan där garnet dras från mitten. Fantastiskt! (Att jag tog omvägen över att trassla in både mig själv och min skrivbordsstol i garnet innan sambon ställde upp som garnvinda är en annan sak.) Tillbaka till själva sockstickningen. Denna gång ville jag verkligen inte att sockorna skulle bli för små för min relativt storfotade mottagare, så jag läste säkert åtta olika beskrivningar och kom fram till att 60 maskor är det största som rekommenderas någonstans- oavsett garn!? Alltså stickade jag på 60 maskor, testade lite olika stickstorlekar, och kände mig tillfreds med den ganska gigantiska socka som växte fram. I fredags tog jag "time-out" från det sociala livet några timmar och stickade lite, ensam med mig själv och mina tankar. Kände mig väldigt tillfreds även med detta! ;-)
Idag på hemvägen hann jag nästan klart socka nr ett, ska bara dra ihop de sista maskorna framme i tån och fästa garnet. Sedan är det bara socka nr två kvar innan det är ett FO!
Har faktiskt lyckats köpa lite garn och se lite andra intressanta saker under veckan, men jag tror jag får lov att blogga lite i taget.
