Här går tiden oändligt fort och väldigt långsamt. Här händer massor och ingenting. Hur såg mitt liv ut på den tiden jag inte bloggade med en sovande bebis i knät?
Många säger att de inte minns hur livet "prebebis" såg ut. Jag minns iaf att det var annorlunda. Jag behövde inte tvåmetersarmar för att nå mitt tangentbord, men jag hade heller ingen bebisdoft i näsan när jag satt framför datorn. Jag dreglade över nya, vackra garner. Nu blir jag dreglad på medan jag surfar stickmönster till garner jag inte hinner sticka av. Jag tillbringade mina dagar med liv och rörelse och många barn omkring mig, nu har jag fullt upp med ett enda.
Lilla N är repig i dag. Leksaker med kardborreband ska man nämligen helst inte gnugga mot ansiktet.
Härom dagen sydde jag klart en julklapp till. Det blir bara en tjuvkik igen:
Jag har en sak till jag skulle vilja hinna sy innan jul, men jag undrar om jag ska hinna. Det är så mycket annat jag också vill göra. Koka världens godaste kola tex. Mmm. 
4 kommentarer:
Å, vad gullig lilla N är.Känner hur mungiporna åker upp till öronen, när jag besvarar hennes leende på bilden.
Angående kolan du vill göra, så kan du nog vänta lite ska du se. Jag gjorde dom nu i helgen, och dom är slut!!! Vad ska vi nu ha till julen ;-)
Ewa
Mina mungipor också :)
Det är gott gry i tösen.
Visst blir man åksjuk som nybliven förälder. Och att ett barn kan ta så mkt kraft och fokus. Jag trodde nog bara att det var dålig organisation om man inte hann det man ville pga barnet. Men nu tror jag annorlunda. Ansvaret och uppmärksamheten tar ut sin rätt. Och det är bra, barnen behöver oss vuxna!
Håller med dom andra att man blir glad av att titta på lilla N. Härlig tös!
Ser ut som om någon får en fin julklapp. Kan man gissa på att det är N som får den. Eller kan det vara någon lite kompis i N:s närhet.
Jag minns min första jul med bebis,visserligen var han bara två månader då,men det blev just ingenting av de vanliga förberedelserna.Inga pepparkakor,inga lussekatter,men jul blev det.(på Öland)
Skicka en kommentar