Sista dagarna har jag haft lite för mycket att tänka på så jag har inte kommit mig för att sy på kvällarna, fastän jag egentligen har ett par saker jag skulle vilja göra. Däremot har jag stickat lite på min Spring Forward-socka. Senast stickade jag visserligen lika mycket fram som tillbaka, men rätt vad det är ska jag väl ta mig förbi hälen ändå.
Garnet är Austermann Step, med aloe vera och jojoba och det passar mina vinternariga händer finfint. Helst hade jag velat sticka ett par vårgula, eller kanske ljusgröna sockar, men något sådant garn hade jag inte i stashen. Och så pass mycket sockgarn har jag i min stash att jag inte kunde förmå mig själv att gå och köpa nytt nu.
När jag var och valde ut mitt sockgarn i min garnförvaringsanordning i lilla N:s rum plockade lilla N till sig ett eget nystan och stack i väg med. Efter en liten stund kom hon promenerande ut till köksbordet med nystanet i ena handen och nystmaskinen i den andra. Här skulle det tydligen nystas garn till ett nytt projekt. Jag hade ingen aning om att hon visste var nystmaskinen finns, och dessutom verkade hon ju nästan förstå att det nu var dags att starta upp en ny stickning. Gissa om det värmde mitt modershjärta!? Att garnet i fråga inte alls behövde nystas är ju en annan sak.
Men hm, var är det nu man ska sätta fast det?
Ah, här uppe är det ju!
2 kommentarer:
Nämen vad roligt. Visst är det kul när de härmar efter, och särskilt en sån fredlig syssla som garnnystning.
Tänk vad hon växer. Vilken härlig liten tjej!
Vad månne bliva av denna lilla tösabit?Vad mysigt det ser ut.
Ewa
Skicka en kommentar