Det är inte februari fröken!

Tänker att det är hög tid att blogga lite. Tittar till mitt senaste inlägg och ser att det är gjort i FEBRUARI. Sockan i inlägget har både hunnit bli färdig, gå sönder, repas upp en bit och färdigställas igen för länge sedan. Jag själv har hunnit jobba, sy, plugga (försöker skaffa mig behörighet som förskollärare) och greja lite i trädgården. Jag har sovit för lite och köpt för mycket tyg (eftersom jag inte hunnit sy av det). Någonstans har jag försökt få till en slags balans även om jag inte alltid lyckats. Nu i semestertid har jag dock lyckats sticka några varv igen. Det, om något, är nog ett tecken på lite balans i frökenlivet.

Men nu, tillbaka i tiden till mars:

Lilla N har haft två par långlivade favoritbyxor som jag sytt efter ett Ottobremönster (nr 1, 2010) De var pösiga och kanske lite långa från början, de blev något mindre pösiga och något kortare vartefter, men hon har kunnat använda de första byxorna i nästan två år, från det att hon var två år tills nu när hon snart fyller fyra. De långa benmuddarna är och den rymliga modellen är toppen! När jag i vintras insåg att det nog var dags att sy nya brallor insåg jag också att mönstret bara gick till storlek 98. Jag fick alltså lov att förstora till storlek 104. Rymliga blev de, så de måste vara stora i modellen, men de funkar, och kommer räcka ett bra tag igen. De vänstra byxorna är sydda i tyg från www.fabric.com om jag minns rätt, de högra i Ernsttrikå langad från Göksäter av min svägerskas mamma.

I mars fick jag också ,via en gammal kollega, en förfrågan från en förälder på den förskola jag jobbade på innan lilla N föddes. Yngsta dottern, som vägrar kjol men ändå vill vara fin, hade växt ur sina verkliga favoritbyxor i pösig haremsmodell och några liknande stod ingenstans att finna. Kunde jag möjligen sy nya i en större storlek? Jag fick hem de gamla brallorna, sprättade (varvid byxorna i princip exploderade - det var en hel del tyg i dem må jag säga), ritade av, förstorade och förlängde, knåpade och provsydde i stretchfrotté från Jofotex.

Det här provexemplaret fick sedan tjejen av mig. De ser verkligen inte kloka ut så här på bild, men enligt mottagarens mamma är de fina på och enligt mottagaren är de bajsbruna och går synnerligen bra att åka rutschkana med på Busfabriken. Eftersom de blev flitigt använda trots sin färg beställdes senare ett par byxor till. Dessa fick bli något längre och i ljunglila velour istället.

 

Nej, nu ska jag baske mig sticka ett varv innan sängdags. I morgon får jag titta till aprilbilderna.