Tänk att det ska vara så svårt att få ändan ur och blogga lite. Jag har en hel hög med obloggade alster och jag lever ett helt obloggat liv varenda dag.
Idag är jag iaf hemma med lilla N som är febrig så medan hon sover middag hinner jag iaf visa er något av vad jag pysslat med:
Tunikan är sydd i violtyg från Znok som jag tycker blev ännu finare uppsytt än när det låg i min tyghög. Den turkosa (jo, för den är faktiskt lite mer turkos i verkligheten) jerseyn kommer från Jofotex och är härligt kraftig i kvaliteten, vilket passar så bra så här års. Mudden kommer som vanligt från Stoff och stil och passade alldeles utmärkt i färg. Ibland ska man ha tur.
Mönstret till byxorna är ett Ottobremönster och det är först i och med detta mönster jag fattat det genialiska med att sy fast sådan där tunn silikonresår (framilonband). Det gjorde det ju jätteenkelt att få till puffet i bensluten. Annars tycker jag att den är rätt meckig att hålla på med, svårt att veta hur mycket man ska dra i den och svårt att få den att ligga stilla under pressarfoten. Till ett par byxben gör det ju dock inte supermycket om varenda veck inte är exakt lika stort.
1 kommentar:
Tja, vem är inte obloggad? Känns inte som om jag haft ett privatliv på hur länge som helst. Två barn=turas om att vara vakna. Den store vaknar halv sju och är vaken hela dagen, den lille somnar halv tio. Då har jag en halvtimme till vuxna ärenden och hobby. För lite...
Drömmer mig lite lätt tillbaka till tiden när A sov middag, kunde lätt bli 2,5-3 tim. Då hann jag sy :)
Det var jättefint set. Visst är det bättre att sy än att blogga, om man måste välja?
Skicka en kommentar