Mockasinkjol

Lilla N har fått ett par mockasiner. Ett par grå Barbapapamockasiner med grön kant. Jag blev smått lycklig över att vi hittade ett par som inte var rosa och hade Hello Kitty-tryck. Barpapapa kan jag leva med, Hello Kitty är jag däremot allergisk mot.

Mockasiner verkar praktiskt att ha över strumpbyxor, därav inköpet. Strumpbyxor funkar nämligen inte något vidare att krypa eller klättra eller springa omkring med lära gå-vagnen i. Tanken var att lilla N nu ska kunna använda någon klänning eller tunika med strumpbyxor till hösten.

När jag såg den där gröna kanten på mockasinerna kom jag genast att tänka på det gröna fordonstyget som jag hade liggande. Och på den gröna muddväven från Stoff och stil. Innan vi kommit hem från stan med mockasinerna hade jag en plan på en grön volangkjol klar. Dagen efter var även kjolen klar.

Jag ville att kjolen skulle vara kort så att den skulle vara krypvänlig. Nu ser jag dock att den ställer ut sig lite mer än beräknat och att den gott kunde varit ett par cm längre. Nåja. Jag tycker den blev lite rolig iaf. Flickig men inte sockersöt, liksom.

Hon är klar!

Helena är klar! Jag har valt att använda knappar och knapphål istället för knytband som i orginalutförandet. Efter att ha läst andras kommentarer om mönstret på Ravlery så har jag förlängt ärmarna något. Jag hoppas det var rätt beslut. Nu när jag tänker på det i efterhand känns det inte så, eftersom köpekläder ofta tenderar att vara lite långa i ärmarna till lilla N. Just nu är hela koftan lite för stor för henne så det är svårt att avgöra om armarna kommer växa i kapp ärmarna så att säga. Garnet är från Knit Picks och heter Comfy.

Annars stickar jag vidare på mina muddar. Mudd nummer två var nästan klar när jag insåg att jag stickat den betydligt lösare än den första, så nu har jag repat upp och börjat om.

Jag tror jag har ett nytt projekt på gång också. I helgen när jag besökte min LYS köpte jag en härva Lucca Fino i en fin brunmelerad nyans. Jag har nystat det och klappat lite på det och ska bara känna efter så att det är helt rätt innan jag lägger upp mina 311 maskor. 

Jo, och så har jag faktiskt sytt lite också, men det får jag visa en annan dag.

Nya vyer

Tar en rastpromenad med samma musik i öronen som för över ett år sedan och känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Men vyerna är nya, och hemma finns hon kvar, skruttungen.

Velande

Nu har jag jobbat en vecka på mitt nya jobb och tycker det känns riktigt bra. Lite trött blir man ju förstås av allt det nya, men inte alls så trött som jag förväntat mig. Det kanske iofs har en del att göra med att vi hade en mycket behändig barngrupp förra veckan. Snart nog är det fullt hus och då får jag nog veta att jag lever igen. :-)

I fredagskväll plockade jag äntligen upp för knäpp-kanten till Helena-koftan och i lördags skulle jag, enligt avtal med mig själv, belöna mig själv med att lägga upp till en valfri ny stickning. Så himla härligt!

Men oj så svårt det blev. Plötsligt visste jag inte alls vad jag skulle sticka. En vintermössa till lilla N? En vacker spetssjal? Kanske ett par färgglada sockar? Ett par gosiga vantar? Ett hårddisksfodral?
Jag rotade runt bland mina garner, eftersom det brukar kunna råda bot på dylika frågeställningar, men nej, jag kunde inte bestämma mig. Jag hittade många fina garner, men inget som genast sa "Ta mig!" och inget som genast ropade "Jag vill bli en mössa!" eller "Jag vill bli en randig vante!" osv. Jag surfade Ravlery fram och tillbaka, jag bläddrade i mina stickböcker, men nej. Det finns bara alltför mycket att välja på!

Efter bollande med förstående, goda stickvänner (i synnerhet en) bestämde jag mig för att sticka ett par muddar medan jag fortsatte klura på andra projekt. Till sist lyckades jag även bestämma mig för ett muddmönster, så nu har jag börjat på ett par modifierade Spirogyra i Rowan Cotton.

Det känns så bra. Stickfriden är återställd och jag tror de blir fina. Extra fint är det att garnet är så mjukt och skönt och att jag fått det av en vän som trodde det passade mig. Tack, det gör det!

Dubbelstickning

Efter att ha tjänat mig väl i fyra år så började mitt gamla mobilfodral ge upp. Jag har dock länge velat prova dubbelstickning, så då passade det ju bra att sticka ett nytt fodral. En beskrivning på hur man gör finns förresten i Nina Sagulins bok "Sticka".

Jag använde lite rester av ombrégarn från Östergötlands ullspinneri, och blev återigen påmind om vilket trevligt garn det är. Vad gäller dubbelstickningen så var det roligt att testa tekniken. Framför allt var det spännande att se om det gick att öppna fodralet eller om jag gjort något misstag på vägen. (Om man har stickat en maska för mycket någonstans så sitter allt ihop och det inte går att vända ut "påsen" ) Detta är ju onekligen ett fiffigt sätt att sticka just fodral eftersom man slipper sy ihop något på slutet, men om man ska sticka något större skulle jag nog inte våga...

The end of an era eller nåt

Det blir så lite bloggat här nu att jag har dåligt samvete, både gentemot er, och mig själv. Jag vill ju så gärna hålla bloggen levande, men alltid är det något annat som pockar på den där stunden på kvällen när lilla N har somnat, så bloggande har blivit nedprioriterat. Nu har vi också haft ganska fullt upp med firande av både makens födelsedag och lilla Ns ettårsdag. Jo, och så var det ju det där med bröllopet också.

Ärligt talat har jag ju inte precis producerat en massa värt att blogga om heller, men i går bakade jag iaf några riktiga godiskakor så idag tänkte jag bjuda jag er om inte på kakorna så iaf på receptet. Kakorna är något slags blandning av kladdkaka och chokladbollar och innehåller inget mjöl så de passar utmärkt till de glutenallergiker som tål havre.

Chokladbollskakor

200g smält margarin eller 2 dl flytande margarin

6 dl havregryn

1 ägg

2 dl socker

1 msk vaniljsocker

1,5 msk kakao

ev. 1 msk kokt kaffe

ev. 1 msk punsch

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda havregrynen med det smälta margarinet och låt det stå ett par minuter. Vispa ägg och socker pösigt och rör sedan ner kakao, vaniljsocker och havregrynsblandningen. För en mer vuxen smak kan du sedan tillsätta lite kaffe och/eller punsch.

Klicka smeten i 12 muffinsformar och grädda ca 10 min.

På måndag börjar jag förresten att jobba, på en för mig ny förskola. Jag har allt både lite magpirr och allmän börja jobba-ångest, men det ska nog bli bra bara jag kommer igång. Lite konstigt känns det dock att jag som under ett helt års tid spenderat mina dagar med lilla N plötsligt inte ska göra det längre.

Nu ska jag dock inte tänka på det utan istället göra mig i ordning för att gå på bröllop. Det är en av mina fina stickvänner som gifter sig och efter lite diskussion med andra stickvänner tror jag minsann att jag ska ta med mig en stickning också. Det vore ju nästan oartigt att gå naken på bröllop, eller hur?!

Lilla N fyller 1 år i dag

Så stor hon är, vår tjej! Vi firar med att gunga lite i regnet. Kanske bakar vi något i em också om lilla klängrankan vill. Och ikväll blir det bad och plask, ty det har jag lovat.