tisdag, december 28, 2010

Värmande alster

Innan jul stickade jag muddar att ge till kollegor i julklapp. Dessa var sist ut, inspirerade av halvvantarna, och även dessa i Drops Lima, men stickade utan hål för tummen.

Jag lät mina kollegor välja vilka muddar de ville ha och dessa blev över. Tänkte att jag skulle använda dem själv, men när provade dem på tyckte jag att de stacks lite. Illa, men så är jag ju extremt stickskänslig också. Jag får spara dem till någon annan.

När jag fyllde år strax före jul fick jag två härvor härligt rött Lovikagarn från Järbo tillsammans med ett mönster på virkade vantar. Givaren hade minsann hört mig prata ångestfyllt om brist på stickalster matchande min röda jacka. På juldagen satte jag igång med virkandet. På annandagen var jag klar. Är det inte underbart med barnvaktande morföräldrar och kvällssovande dotter så säg?!
Jag som sällan virkar måste anse mig nöjd. Det var ett mycket enkelt mönster (som jag iofs modifierade för att få lite bättre passform). Nu får vi se om jag använder dem också. Jag tyckte kanske liksom att de stacks en liten, liten aning.

1 kommentar:

Mia sa...

Det är inte lätt att vara stickskänslig. Känner igen det där, det måste kännas bra för att man ska vilja använda det.

Tror jag är extremt känslig för intryck från huden, kan känna minsta glipa i kläder, vått avtryck, hårstrå på vift osv. Å andra sidan gillar jag när det är lent och mjukt desto mer :)