Hej katten!

Jag har aldrig förstått mig på det fantastiska med Hello Kitty. Inte förrän jag sydde de här jeansen till lilla N i början av sommaren.

Min dotter är en tjej som (i likhet med sin mamma) bara vill ha bekväma kläder. Det innebär att hon i princip bara använder mjukisbyxor av olika slag. Ibland är dock något mer tåliga byxor att föredra, åtminstone på förskolegården. När det blir för varmt för tights+överdragsbyxor men ännu för fuktigt eller svalt för att bara ha tights är någon typ av jeans faktiskt att föredra. Lilla N har ett par rymliga muddjeans från Kameleont design som hon faktiskt accepterar att ta på sig om än bakochfram så att den fina stjärnan på bakfickan syns ordentligt. Jag ville sy henne ett par i liknande modell, rymliga och med mudd i midjan, men i något tunnare tyg och gärna med något tjusigt framtill istället.

Det var då jag insåg Hello Kittys potential. Eftersom de flesta andra flickorna (och en pojke) på förskolan har ett flertal kläder med denna katt på står kläder med Hello Kitty på högt på lilla N:s önskelista. Ett modifierat Ottobremönster, mjukt stretchjeanstyg och mudd från Stoff och stil, lite ficktyg från Annika och en bit Hello Kitty-band var det som behövdes. Vips, ett par jeans som dottern gladeligen tar på, åt rätt håll dessutom.

Att de sedan skulle varit snyggare utan de där kattbanden på är en bagatell i sammanhanget, det inser alla som försökt tvinga på en snart 4-åring kläder hen inte alls vill ha.

Singoallabody

I Ottobre nr 3 2012 fanns det ett mönster på en kortärmad body med raglanskärning. Just när den kom tänkte jag sy något åt en liten tjej på sisådär tre månader så jag såg min chans att försöka mig på att göra en singoallabody. Tack snälla Fru Ylva för att du delat med dig av hur du gör.

Det var en del pill med att få till mönstret så det tog sin lilla tid att få den klar, men jag tror (har inte sett den på) att den blev bra.

 
Sydde ett par halvlånga byxor (mönster i samma Ottobrenummer) att ha till men de var allt lite små i storleken och blev enligt rapport en aning tighta i midjan på lilltjejen.
Tyget till singoallan kommer från JNY och byxorna är sydda av Jofotex ekologiska jersey. Muddväv från Stoff och stil.

Vårsömnad

Jag fortsätter blogga ikapp. I våras ritade jag upp nästa storlek, 4T, av singoallamönstret Playdaye Peasant Dress och sydde den här klänningen av Ernst-trikå.

Jag har gjort ärmarna lite, lite smalare än i origin:almönstret eftersom jag tycker de kan bli lite VÄL puffiga annars. Jag har inte dragit åt resåren i ärmsluten så mycket eftersom lilla N avskyr allt som sitter åt, speciellt under/på armarna. Annars kunde man gott dra åt dem lite mer, men jag får istället glädjas åt att denna accepteras för det mesta.

En dag i våras när mina föräldrar förbarmade sig över mig och tog med lilla N på utflykt hann jag förutom ett antal mössbeställningar även sy dessa tights, tänkta att matcha en köpt stjärntunika från Kameleont design.

Jo, för jag köper faktiskt tex Kameleontkläder på rea då och då, när kläderna säljs för samma pris som tyget ungefär. Då kan jag lägga min sytid på andra saker tycker jag.

Jag har sett många som syr så fina topar och klänningar som de kantar med trosresår så jag fick lust att testa själv. Det gick riktigt bra med hjälp av Syfrökens tutorial. Självklart tycker min dotter att jag borde gjort halshålet större, men det tycker hon i princip alltid.

 Nyckelpigetyget är köpt från USA för flera år sedan och har tidigare blivit en tunika till en mindre lilla N.

Nu är hon inte så liten längre minsann utan fyller fyra år om några veckor!

Massa mössor

I våras fick jag plötsligt lite panik över alla fina lite mindre och lite större tyger som låg hemma och inte blev använda. En del av dem hade jag redan sytt något av till lilla N, och det kändes inte så troligt att jag skulle sy fler i precis samma tyg. Slängde dock ihop en mössa till henne.

Sedan sydde jag en hel hög på beställning till vänner och bekanta.

Den mössa som nog var roligast att sy har jag tydligen glömt att fota. En god vän behövde en lite större storlek på mössa så jag ritade ett nytt mönster och sydde en färgglad violmössa till henne. Kul!

Det är inte februari fröken!

Tänker att det är hög tid att blogga lite. Tittar till mitt senaste inlägg och ser att det är gjort i FEBRUARI. Sockan i inlägget har både hunnit bli färdig, gå sönder, repas upp en bit och färdigställas igen för länge sedan. Jag själv har hunnit jobba, sy, plugga (försöker skaffa mig behörighet som förskollärare) och greja lite i trädgården. Jag har sovit för lite och köpt för mycket tyg (eftersom jag inte hunnit sy av det). Någonstans har jag försökt få till en slags balans även om jag inte alltid lyckats. Nu i semestertid har jag dock lyckats sticka några varv igen. Det, om något, är nog ett tecken på lite balans i frökenlivet.

Men nu, tillbaka i tiden till mars:

Lilla N har haft två par långlivade favoritbyxor som jag sytt efter ett Ottobremönster (nr 1, 2010) De var pösiga och kanske lite långa från början, de blev något mindre pösiga och något kortare vartefter, men hon har kunnat använda de första byxorna i nästan två år, från det att hon var två år tills nu när hon snart fyller fyra. De långa benmuddarna är och den rymliga modellen är toppen! När jag i vintras insåg att det nog var dags att sy nya brallor insåg jag också att mönstret bara gick till storlek 98. Jag fick alltså lov att förstora till storlek 104. Rymliga blev de, så de måste vara stora i modellen, men de funkar, och kommer räcka ett bra tag igen. De vänstra byxorna är sydda i tyg från www.fabric.com om jag minns rätt, de högra i Ernsttrikå langad från Göksäter av min svägerskas mamma.

I mars fick jag också ,via en gammal kollega, en förfrågan från en förälder på den förskola jag jobbade på innan lilla N föddes. Yngsta dottern, som vägrar kjol men ändå vill vara fin, hade växt ur sina verkliga favoritbyxor i pösig haremsmodell och några liknande stod ingenstans att finna. Kunde jag möjligen sy nya i en större storlek? Jag fick hem de gamla brallorna, sprättade (varvid byxorna i princip exploderade - det var en hel del tyg i dem må jag säga), ritade av, förstorade och förlängde, knåpade och provsydde i stretchfrotté från Jofotex.

Det här provexemplaret fick sedan tjejen av mig. De ser verkligen inte kloka ut så här på bild, men enligt mottagarens mamma är de fina på och enligt mottagaren är de bajsbruna och går synnerligen bra att åka rutschkana med på Busfabriken. Eftersom de blev flitigt använda trots sin färg beställdes senare ett par byxor till. Dessa fick bli något längre och i ljunglila velour istället.

 

Nej, nu ska jag baske mig sticka ett varv innan sängdags. I morgon får jag titta till aprilbilderna.

Lyxhelg

Lilla N och jag tillbringar ett par dagar hos mina föräldrar och blir bortskämda som vanligt.


Jag passar på att krypa omkring på vardagsrumsgolvet och rita av lite mönster iklädd obloggade sock-tofflor. Mönstret heter Arwen Slipper Socks och de är stickade i sextrådigt Opalgarn. Tyvärr är färgåtergivningen dålig på fotot för sockorna är knallturkosa och indigo-/lilafärgade egentligen.


- Posted from my iPhone

Klädkavalkad

Jag trivs så himla bra i mitt syrum och tillbringar en och annan kvällstimme där. Tar mig dock som vanligt inte tid att blogga. Idag får det bli en kavalkad av sådant jag sytt fram till nu sedan före jul någon gång. Har visst inte fotat riktigt allt, men det mesta är nog med. Klicka på bilderna om du vill se lite bättre!

Vippkjol efter Gekkos mönster. Lilla N var med till Jofotex och valde själv ut tyget. Rosa skulle det vara denna gång!

Tja, en mössa. Oklart dock om just den jag fotat var till ett julklappsspel eller en beställd av grannen som ville ge bort en mössa i födelsedagspresent.

 

Lilla N:s äldre kusin fyllde år och lilla N tyckte att vi skulle sy henne en apkjol. Självklart ville hon ha en likadan själv också.

 

Leggings kan man knappast inte ha för många av. Helst skulle dottern ha ett par i varje färg så det går lätt att matcha ihop förskoleoutfiten. (Haha, som om JAG fick vara med och matcha.) Nu går det dessutom åt ett extra par varje söndag då det är barngympa i grannbyn.

 

När mitt syrum var färdigt och jag sorterat in mina tyger i skåp och hyllor kom lilla N in och klev rakt fram till tigertyget, tog ut det och sa "Jag vill ha en tigerklänning, mamma!". Tyget är ett interlocktyg som jag köpt från Crazy Kidz. Interlock passar ju alldeles utmärkt till klänning, bara man ser till att inte göra den alltför för kort (Interlock kan ha en tendens att töja sig lite på bredden och krympa en aning på längden.) så det var ju bara att sätta igång. Efter ett visst övervägande bestämde jag mig för att sy en ärmlös klänning eftersom användningstiden blir så mycket längre när man kan variera vad man har under. Jag utgick från ett Allasmönster jag använt mycket, men har först förstorat det och sedan tagit av det i livet och breddat nedre delen. Tycker det blev fint med lite rynk.

  

Lilla N är nöjd!

 

Att sortera sina tyger kan vara väldigt inspirerande. Plötsligt fick jag se att det här påfågeltyget som jag köpt på Stoff och Stil förra sommaren passade jättebra ihop med det rosa, prickiga tyget från fabric.com. I senaste Ottobre fanns sedan det perfekta tunikamönstret "Lucky cat", som gjort för att kombinera olika tyger, och då var det återigen bara att ta fram rullkniven ock köra igång. (I wish, för först kommer ju det där förhatliga mönsterritandet, men det försöker jag inte låtsas om så här i efterhand.) Tunikan är fin i modellen, men faktiskt lite pillig tycker jag som sytt alla rynkningar med rynktråd. Egentligen är det meningen att man ska sy dem med framilonband, men jag är tyvärr inte riktigt kompis med dem. Leggingsen är sydda efter Meedom form 0.

Några samlingspåsar till jobbet. I den rosa har det redan flyttat in en brun Ikea-mus, ett alfabet och en musramsa.

En tjej som ofta vikarierar på mitt jobb har varit jättegullig tagit med sig kläder som hennes flicka växt ur så att lilla N kan få ärva dem. Flera av plaggen har dessutom Hello Kitty på sig till lilla N:s stora lycka. Sydde ett par mössor till hennes barn som tack.

 

Förstorade också vippkjolsmönstret och sydde den här kjolen till flickan. Håller tummar och tår för att den kan funka även för en några år äldre Hello Kitty-tjej.

  

I måndags hälsade lilla N och jag på vänner från tiden på öppna förskolan. De väntar småsyskon bokstavligen vilken dag som helst, så när vi idag var och lämnade tillbaka lånade kalsonger passade vi på att även lämna ett par små rävbyxor i strl 56. Sååå smått det var att sy! Och så kul! Vill sy fler!

 

Sist ut, en ekorrtunika i som förhoppningsvis räcker även i sommar. Har använt Meedoms raglansmönster men ökat vidden i ärmarna och sytt resåkanal. Velade en stund när jag skulle välja färg på kantbandet till halsringningen, men det var ju egentligen ganska omöjligt att ta något annat än just den här gröna. 

Puh. :-)

Bättre sent än aldrig

Tack för alla fina kommentarer om mitt syrum. Jag är nästan avundsjuk på mig själv som äntligen fått till en alldeles egen yta.

I går skaffade jag en kontorsstol också så jag liksom kan rulla emellan maskinerna och tyger och trådar. Testade mitt rum en liten stund igår och insåg ganska snart att jag kommer behöva hitta en bra plats att förvara både mönster och WIP:s/UFO:n på. Är dock nöjd med grundfunktionerna och längtar nu efter att få till lite ordentlig sytid också. (Vet inte hur det ska gå till, men drömma kan man ju, och bör man ju, alltid.)

Ligger lååångt efter med bloggandet så jag tänkte bara snabbt visa er några saker jag faktiskt sytt under hösten, innan jag bommade igen rummet för renoveringen.

Jag älskar det blålila violtyget från Znok och kunde inte låta bli att köpa på mig lite gröngult också när det reades ut. En bra bastunika (något utställd och förlängd Meedom-tröja) och matchande velourbrallor fick det bli. Är inte jättenöjd med fickorna på byxorna (sydda efter ett Ottobremönster som jag just nu glömt namnet på), men det beror på att jag missuppfattade sömnadsbeskrivningen. De syns dock inte när tunikan är över så vad gör väl det!? Velouren i byxorna är riktigt knallgrön, lite mer knallgrön än jag tänkte mig när jag valde ut tyget i halvdunklet en kväll. Maken tycker dock att det är praktiskt med varselfärger på små barn och lilla N lär inte så lätt försvinna i mängden på förskolan i den här utstyrseln.

När senhösten kom blev det lite för kyligt med mössa i dubbel trikå. De fleecefodrade mössor jag sydde ifjol var jag inte helt nöjd med. I år testade jag därför att sy en mössa med fleecefoder som i ett brett pannband mellan trikålagren. Funkade bättre! Den randiga trikån är från Jofotex och jag tycker mycket om den.

Deltog ju även i höstas i det sk höstbytet där man syr en överdel, en underdel och en accessoar till en annan sytok och får tillbaka ett set från ytterligare en annan sytok. Jag skulle sy ett set till en pojke i strl 98. Till sist fick jag köra på säkra kort efter ett antal bedrövelser i form av konstiga mönster och storleksmissar. Så här blev det:

 

Lilla N fick förstås ett finfint set i höstbytet, men det får jag visa er en annan gång.

Lycka i ett litet rum!

Alltså. Ibland är man ju bara sådär löjligt lycklig. För ett drygt år sedan när vi var och tittade på det här huset såg ett av de minsta sovrummen ut såhär:

Det skulle nog kunna bli ett helt okej syrum tänkte jag. Sedan vi flyttade in i huset i april i fjol (Jo, för det är ju ifjol. Idag är det ju första dagen på det nya året.) har jag och mina symaskiner kamperat där inne. Rummet har varit belamrat med lådor av olika slag, tygerna legat i flyttkartonger, sömnaden skett vid ett inte alls optimalt datorbord. Ingen idé att packa upp och inreda ordentligt eftersom jag ändå absolut ville bli av med den gula (ännu mer lejongula i verkligheten) tapeten, bården och de femtiotal häftmassekluttarna som satt i taket.

Det tog lite tid innan ork fanns för att ta tag i projektet, och ärligt talat drog jag mig för att behöva ställa undan mina symaskiner och inte kunna sy ordentligt under tiden renoveringen pågick. Någon gång i november började jag iaf att riva ner tapeterna och efter mycket om och men och mycket hjälp från min man, och även min pappa är rummet nästan klart nu.

Kolla:

 

Det är förstås en del småfix kvar. Trådrullehållare ska upp på väggen och något slags matta vore mysigt att ha (att samla alla trådar och nålar i tex). Behöver också sätta upp en sådan där köksstång att hänga burkar på, så jag kan ha saxar och sådant nära till hands vid sybordet. Ser också att jag behöver skaffa en garnkorg (för turkost garn?!) att ställa borta vid fotöljen. Vill också gärna ha nytt överdrag till strykbrädan. Men nu ska jag boa in mig, och provsy lite så snart jag hinner. Lycka, som sagt!

Ps. Färgåtergivningen på bilderna är inte sådär jättebra. Tapeten är minsann inte ljusblå, utan ljusTURKOS. Lite mer såhär. Men det förstod ni väl ändå. Ds

Drömmar

Jag har äntligen kommit till spetskanten på min Dream stripes.


Drömmer annars mest syrumsdrömmar just nu, inte randiga men väl blommiga.

Renovering pågår sedan några veckor. Den går långsamt och med många upphåll. Eftersom mina tyger, maskiner och andra sömnadsprylar är undanställda börjar jag naturligtvis bli väldigt synödig. Har smygsytt några mössor vid köksbordet och försöker döva sylusten med stickning. Hoppas, hoppas dock bli klar med mitt rum under julledigheten. Vill ni ha en tjuvkik?



Tjusigt va?

Ny sjal

Jag har påbörjat en ny sjal till hästarna, förlåt, till lilla N. Inga fler missöden har skett med sjalarna hemma så jag tror jag vågar.



- Posted from my iPhone

Klart att hästarna ska ha det bra

När lilla N precis skulle födas och jag bara väntade på att åka in till BB påbörjade jag den här sjalen och den har varit något av en favorit trots sin enkelhet. Lilla N har liksom jag uppskattat den gosiga merinon och gärna lånat den. Nu senast på fm när hon hade ont i halsen.
Nu finns den inte mer.




"Jag ska ju göra sängar till hästarna!" sa lilla N förtvivlat när jag tog ifrån henne både sjal och sax.
Nu har vi varit arga och ledsna klart och pratat färdigt om saken. Saxen är återlämnad och pappas halsduk utlånad. Mina spetsjalar har dock som av en händelse flyttat till en något högre nivå.
- Posted from my iPhone

Pricktest

I höst har jag haft väldigt fullt upp med jobb, kurser mm samtidigt som kroppen har sagt ifrån att den  behöver vila och återhämtning. Jag har alltså fått nedprioritera mitt hantverkande, för även om det på ett sätt är avkopplande för mig så blir jag gärna lätt besatt (så att tankarna ständigt snurrar kring tygval och färgkombinationer osv). Dessutom har jag ofta svårt att komma i säng i tid om jag sätter igång och syr eller stickar på kvällen när lilla N somnat och allt nödvändigt ont är avklarat. Inte kan man bara sätta sig en halvtimme heller?! Det drar lät iväg "bara en liten stund till".

Innan kroppen började bråka som värst så hann jag iaf bla sy en tröja till en kollegas dotter. Detta var ett roligt projekt! När man går i första klass och går i klädbutiker på stan vill man tydligen helst köpa glittriga, korta, tuffa, svarta och rosa kläder, sådana där kläder som gör att man ser ut som en minivuxen (och inte vilken vuxen som helst om jag får tro min kollega). Om det finns några andra kläder att välja på, typ mer baskläder, är de tydligen ointressanta. När man istället får ett mms med foto på turkost tyg med vita prickar är det tydligen helt okej att få en tröja uppsydd till sig i detta tyg. Den mottogs i alla fall väl och jag hoppas att den kommer till användning.

Mönstret till tröjan kommer från ett av de senare Ottobrenumren (nr 4 2012), och jag gillar verkligen modellen. Den finns tyvärr inte i lilla N:s storlek, men jag har planer på att rita ett eget och sy henne något liknande, fast i andra tyger, och kanske med oket i samma tyg som ärmsluten.

Jag har också sytt ett par mjukisbyxor till lilla N:s kusin som fyllde år häromsistens. Jag var (och är) tveksam till huruvida han är intresserad av att ha på sig hemsydda kläder numera, men ett par mjukisbrallor okejade han, och dem kan man ju i alla fall mysa runt i hemma. Velouren är mörkt jeansblå (lite blågrå tycker jag) och kommer från Stoff och Stil. Jag har utgått från ett Ottobremönster (minns inte från vilket nummer just nu) men gjorde helt andra fickor. Hade tänkt sätta resår i midjemudden men visste inte kusinens midjemått så det blev för klurigt. Eftersom jag ändå skulle ha knytning i midjan fick jag ett supersmart tips av en annan sömmerska - att skarva knytbandet med en bit stadig resår på mitten. Denna resårbit har jag sedan fäst med en söm mitt bak.Sedan kan man knyta alldeles så hårt som man vill i midjan och det blir ändå elastiskt.

Tårtkalas

Och när jag kom hem blev det tårtkalas.


Finfin helg!

- Posted from my iPhone