Den glade målaren

Somnade lite för sent i går eftersom jag i stället för att gå och lägga mig började sticka på en barnstrumpa i ett garn jag hittade långt ner i min stash.Och idag vaknade jag lite för tidigt eftersom det lät som om målarna på grannens balkong stod i mitt sovrum och pratade. Sedan började en av dem vissla. Då var klockan 7.05. Han visslar fortfarande, fast nu är han på min balkong. Jag hoppas det beror på att han är glad. Själv får jag en obehaglig tandläkarkänsla av visslandet. Tandläkaren jag hade när jag var liten visslade ständigt. Det känns som om målaren när som helst ska överrumpla mig här inne med en borr i handen och tippa min kontorsstol bakåt..

Det kommer han alldeles säkert inte att göra, så jag återgår till att skriva om stickning. Jo, i går kväll bläddrade jag i mina stickböcker, letade på nätet, rotade omkring i min stash för att få inspiration till en bra resestickning.

Den skulle uppfylla fyra krav:
Jag skulle ha lust med den.
Jag skulle ha lämpligt garn och stickor till den.
Det skulle inte vara ett alltför stort och bylsigt projekt.
Den skulle inte kräva ständig mönsterläsning eller att jag släpade med mig ett halvt bibliotek för att klara av den.

En liten lättsam resestickning helt enkelt!

Det var inte så enkelt må jag säga. Tjocka vantar har jag fint garn till, men inte lust med. Hasdukar använder jag för lite så det ville jag inte heller sticka. Hittade fina sjalidéer, men jag har ju redan en sjalstickning som kräver mönster (två med diamonden!) på gång. Osv..

Så, istället började jag smått desperat sticka på den där barnstrumpan. Och, hm, det knasiga är att det var kul! Fast, kan någon hjälpa mig med andra förslag så blir jag ju inte ledsen. En ledig vecka kan vara lång utan goda stickningar.