Gnäll och glädje

* Jag har handlat golv på Ikea efter jobbet idag. Det var bra. Sedan haltade jag hem. Har ont i rygg/höft/rumpa någonstans på ett mycket irriterande sätt. Det är svårt att jobba utan att gå. Och när jag går blir det värre.

* Nyss skulle jag måla sista lagret vit färg på de fd bruna dörrkarmarna i bebisens rum. Och då blev jag varse att tidigare färglager runnit en massa. Fult och tråkigt. Inte livsavgörande på något vis, men nog för att jag skulle bli ledsen. (Ja, jag vet att jag är känslig.)

* Och nu luktar det matos från grannen här igen. Jag har tröttnat. Jag vill inte inhalera jasminris varje dag. Jag undrar vad jag ska kontra med. Kålpudding? Surströmming?

* Sambon ska snart tillbaka och jobba i USA igen. Jag gillar inte alltid hans jobb. Jag tycker inte om att vara ensam men orkar inte heller med så mkt annat umgänge eller egna aktiviteter nu.

"Välj glädje!" hojtar den där käcka rösten inombords. Jag har ingen lust, men okej då, jag försöker:

* Vilken tur att vi har studiedag i morgon och ska sitta på våra rumpor så att jag kan vila det onda lite. Och så bra att jag inte haft ont hela graviditeten utan det först börjat krångla lite på senare tid.

* Det är iaf snyggare med vita rännilar på dörrkarmen än med en till hälften brun, till hälften vit dörrkarm som den var tidigare. Och så bra att jag vet att vi snart kommer titta mer på en bebis än på en dörrkarm.

* Jasminris luktar bättre än cigarettrök. Det är bättre att grannarna missbrukar jasminris än tobak.

* Så bra att sambon har ett jobb! Ett jobb som han trivs med. Och så bra att jag inte har hans jobb, för det skulle tagit livet av mig. Och så bra att jag saknar honom när han inte är här, för det innebär ju att han betyder en massa för mig.

Okej, Kaj, jag behöver helt klart träna. Jag skrattar inte på mig. Och jag känner inte precis inre harmoni just nu. Men jag försöker iaf.