Lördag

Idag fortsatte rensningen här hemma. Här är några år av mitt liv på väg ut i soporna:

Har gjort mig av med allt från block fulla av lektionsplaneringar till gammal renlav från en adventljusstake jag hade i mitt klassrum. Ja, det här är alltså saker från den tiden jag var klassföreståndare på en liten söt skola och jobbade mig både trött och ledsen. Fast, så länge det gick bra så var det roliga år, och det var ganska mycket mysiga minnen som kom tillbaka när jag rensade i mina lådor. Vad sägs om ett brev från en 12-årig kille som vill tala om att jag är en bra lärare? Sådant värmer ju hjärtat fortfarande.

Fast, nu känns det bra att kasta bort en del och göra plats för nya minnen!

Nu har jag tagit på mig mina svarta mammabyxor och är på väg ut för nu ska vi gå på bio! Tack snälla Nikka för att jag fick ärva dina byxor! Så skönt att iaf ha ett par som funkar. Jag drömmer mardrömmar om misslyckade klädinköp på nätterna....

Undran - förundran

Kan gaser i magen komma som stora, men enstaka, bubblor på en och samma fläck flera gånger i följd? Och kan dessa bubblor putta på din hand som vilar utanpå magen?

Kanske. Men jag tror faktiskt inte det. Hej bebis!

Vinter

FO

Så är knapparna på plats och koftan lagd i högen med bebiskläder.

Undrar vad som ska bli nästa projekt?!

Lördag

Tack för hjälpen med att välja knappar till koftan. Det får såklart bli de mörkbruna, längst till vänster. Jag var faktiskt själv inne på dem, men nu är jag helt övertygad.
Jag håller också på med ett annat miniprojekt till liten. Ett par (lätt obscena, jag vet) snurrsockor i Kaffe Fassett-restgarn.

De blir verkligen minimala så vi får väl se om de kommer till användning. Kanske är det inte riktigt socksäsong i augusti. :-) Men, å andra sidan, brås barnet det minsta på modern så lär ett par tunna sockor sällan sitta fel.

Nu ska vi snart ge oss ut på shoppingtur (jag måååste bla leta nya magvänliga kläder) här. Under tiden kan ni få kika på min orkidé som så snällt blommar om:

Jag är så bra!

Jag är mäkta nöjd med mig själv. Efter att ha haft farhågor om att koftan skulle ligga utan kanter, och omonterad ända till sommaren så känns det här bra.

Nu ska jag bara välja knappar också. Inte så lätt. Ska jag gå på de beigebruna, eller de mer mörkbruna? Tycker koftan får lite olika karaktär med olika färg på knapparna. Jag provade med klassiska ljusa pärlemorknappar också, men nej, det blev alltför menlöst. Jag gillar den lite "naturliga" look som de här knapparna ger. (Haha, hur naturligt det nu är med plastknappar! ;-)

Snörvligt

Jag är hemma från jobbet. Feber och attans värk och snörvel. I går orkade jag ingenting mer än att (med mycket möda) ta mig till apoteket för att skaffa panodil. Idag känner jag mig lite bättre och har faktiskt stickat fram- och halskanten på babykoftan.

Jag är så dålig på att montera rätstickade saker, men om jag bara orkar läsa på om tekniken så kanske det blir gjort också. Kanske. ;)

Alltså, jag vet inte, men jag tycker kanske inte koftan blir så där toksnygg precis. Ärmarna verkar så vida tex. De ska visserligen få en kant de också så att de blir lite längre, så då kanske proportionerna iaf ser lite bättre ut. Andra småsaker stör mig också lite, men de beror ju på mig själv. Jag retar mig alltid på att jag stickat lite ojämnt någonstans eller så. Jag får hoppas att jag gillar koftan bättre när den är blockad, monterad och klar. Och innehåller en bebis.

Rensa i röran?

Mannen har just åkt i väg mot Noroland. Jag vaknade med halsont och huvudvärk.

Illa. Jag som skulle rensa lite i klädkammaren idag och sedan ta en uppfriskande promenad i solen.

Nåja. En alvedon senare har jag iaf lyckats röra till ännu mer bland alla prylar i klädkammaren.
Har ni också något sådant där utrymme där man stoppar in allt möjligt bråte som man inte vill ha framme? Det är ju oerhört praktiskt. Ända tills man bestämmer sig för att använda utrymmet till något annat. Vi behöver plats för bebis och bebissaker så klädkammaren måste rensas.

Det är lättare sagt än gjort. Visst kan vi kasta mycket (en låda blandat akrylgarn kommer garanterat ryka!), men en hel del är ju saker som vi faktiskt behöver och som vi alltså måste hitta nya platser för. Jag har iaf lyckats flytta mina tyglådor till en hylla i ett annat rum. I går rensade jag nämligen ur nämnda hylla. Det är som en femtonspel detta. Tur det är några månader kvar tills det ska vara löst!

Nu ska jag nog stänga till dörren om röran och försöka ta en liten, långsam promenad trots allt!

Hoppas ni har en skön helg!

Iakttagelser

Märkliga saker händer när man är gravid. Här är några som jag uppmärksammat på senaste tiden:

* Främmande människor kan verkligen ta sig friheten att klappa på ens mage så snart de får höra att man är gravid. Detta fenomen har jag ju hört talas om, men inte trodde jag att det hände helt oprovocerat och t.o.m innan magen börjat puta. Nu tyckte jag inte detta var så fasligt hemskt, men jag blev onekligen förvånad. ( Och jodå, mina vänner däremot får gärna klappa mig på magen, så länge de tycker att det är ok att jag klappar tillbaka! ;-) )

* Man får mycket blod i huvudet om man böjer sig ned. Ja, alltså, nu snackar jag MYCKET blod i huvudet. Under de få sekunder som det tar mig att dra upp dragkedjan på kängorna hinner jag bli precis tomatröd i ansiktet och jag hinner också börja oroa mig för att huvudet ska sprängas. Hittills har det inte hänt.

* Man blir mycket intresserad av sina gaser i magen. Jag tror aldrig jag har känt varenda liten tarmrörelse eller gasbubbla så väl. Ja , för kanske, kanske kan det snart vara bebisen jag känner. Det är ju bara det att jag aldrig känt efter så där vansinnigt noga hur min mage känns när jag inte har en bebis där inne, så nu känner jag ju plötsligt en väldig massa saker jag aldrig tänkt på förut. Hittills är jag dock mycket skeptisk till att något av det skulle vara bebisen. (Men håll med om att det är skumt att det ska finnas en 18 cm lång sprattlande varelse där inne, och att jag INTE känner det. )

* Bara för att man inte längre vill ha väldigt fiberrikt bröd som mättar bra så är det helt logiskt att man kompletterar sitt intag av ljusa mackor med intag av semlor. (Äsch. Nä. Det tror jag ju inte egentligen. Men jag lyckas tydligen övertyga mig själv tillräckligt för att göra det. Två semlor sedan nyår är mycket nära rekordstor årsdos för mig.)

I förbifarten..

Är hemma och vänder och hann med ett par halvdåliga bilder iaf:

Sydde ett par byxor till i söndags. Denna gång utan stora missöden.

Och jag har stickat klart grunden till koftan. Nu ska jag "bara" sticka kanter och montera.

Nu ska jag ge mig av till jobbet igen. Kvällsmöten är en nödvändighet på mitt arbete, men jag undrar hur jag ska hålla mig vaken. Är såååå sömning!

Glömska

I går slutade jag tidigt och då hade jag tänkt fota lite. Det är så svårt att få till bra bilder i blixtljus. Men inte kom jag i håg att fota... Så inte blev det något bloggat. Och i dag jobbar jag sent och har kvällsmöte. Jag får återkomma en annan dag helt enkelt.

Just nu har jag rast och äter potatismos framför datorn på jobbet. Sedan ska jag ta mig en liten halkig kort promenad innan jag ska bege mig in till barnen igen.

Ha det gott alla!

Stickning pågår!

Härlig avslutning på helgen.

Sömnigt

Den här veckan har jag somnat i soffan varje kväll, och alltså inte fått så mycket gjort hemma utöver det nödvändiga. I kväll råkade jag dock somna tidigare på kvällen och kvicknade sedan till så pass att jag hann sticka en stund framför tv:n. Jag fick en mysig eftermiddag hemma hos en vän tidigare i veckan också, så även då blev några varv stickade.

Jag är löjligt nöjd med att koftan växt lite. Fastän det inte är någon fart på produktionen här så ska jag nog hinna klart den innan bebisen anländer!

Jaha, en fåtölj!

Och jag har rast och promenerar förbi. Annars kanske det vore skönt med en sittstund i solen.

Helg

Veckorna går ganska fort tycker jag. Det gör helgdagarna också. Vips så var det helg, och vips så var det söndagkväll.

I går var vi ute och spanade på barnvagnar. Det är mysigt ett tag, men man kan bli både överväldigad och frustrerad för mindre. Snacka om djungel! Det gäller att försöka förutse vilka funktioner som man kommer ha stor nytta av, och hur just vi kommer att använda vår barnvagn. Inte helt lätt. Just nu lutar det nog åt en som sambon tycker är snygg (den har tydligen snygga fälgar?!) och som jag tycker är halvful, men verkar riktigt bra i övrigt. Viktigast för mig är nog att den inte är för tung och klumpig, jag vill inte bråka med min kropp varje gång jag ska ut på promenad.

På kvällen stickade jag en stund framför TV:n så babykoftan har iaf växt liiiite.

Idag har vi städat lägenheten (skööönt!) och sedan har jag återhämtat mig genom att baka havrekakor,
ta en promenad och sy ett par babybyxor.

Byxorna är i storlek 56 och jag har förlängt benen lite på dem jämfört med mönstret (från senaste Ottobre). Jag fick nämligen börja om en gång. När jag hade klippt ut tyget, kastat kanterna och sytt ihop benens innersömmar satt jag där med mittremsan i handen och glodde och fattade ingenting. Den passade inte alls i hop med delarna jag redan sytt. Jag hade nämligen sytt ihop "magdelen" på byxorna till ben efter som "bendelarna" var så korta att jag inte fattade att de var benen. Nog för att minibebisar har stora blöjbakar och korta ben, men eftersom jag inte hade tänkt sy shorts så förlängde jag alltså benen ett par cm vid nästa försök.

Nu har alltså uggletröjan äntligen fått ett par matchande byxor.

Och till dig kompis, som jag mötte på min promenad idag och som undrade om magen växt något än, kan jag ju säga så här:Tydligen tillräckligt för att knytbandet på tröjan ska puta in i bild när jag fotar. Haha.

Tisdag med bebis i magen och i huvudet

Vid lunchen på jobbet idag så pratade vi om vad vi hade i våra magar. Vi gör ju så ibland, pratar om hur det känns i magen när man ätit, om man är lagom mätt eller om man ska ta en portion till. Ett barn hade en hel massa blodpudding i sin mage, och ett annat hade ätit mest broccoli. Själv hade jag en rejäl portion lax i min mage. En annan fröken sa något om "Ja, du har ju många saker i din mage" och vips var det snabbtänkt fyraåring som undrade om jag hade en bebis i magen. Jag nickade, för jovisst, det har jag ju. Han log brett, men något förundrat en lång stund, och frågade flera gånger om det verkligen var sant. Inte så lätt att förstå när frökens mage inte är särskilt mycket större än vanligt. (Edit: Det raraste var nog iaf att samma barn kom till mig någon timme senare och glädjestrålande sa"Nu kan du åka till leksaksaffären!" Då hade han liksom insett att det skulle bli ett barn trots allt.)

Själv undrar jag ibland om inte bebisen bor mest i mitt huvud. Det känns iaf så, när jag inte kan släppa tankarna på det lilla livet utan bara måste läsa något om fostrets utveckling för tredje gången, eller inte kan låta bli att surfa olika barnvagnsmodeller... Snacka om att man kan bli fixerad!

I söndags när Leftknitt var här hade hon tagit med sig några böcker jag fick låna, bla den danska utgåvan av Erika Knights "Simple Knits for Cherished Babies". Eftersom jag ägnat en stor del av eftermiddagen åt att bråka med min Diamond (jag fattar inte hur jag kan ha sådana problem med den) så blev jag väldigt sugen på att starta upp något nytt, lättsammare projekt. Så nu har jag påbörjat enkel babykofta i Sublime baby cashmere merino silk. Väldens gosigaste och osticksigaste garn!


Ska försöka ta några varv på den innan jag återvänder till jobbet för ett tretimmars personalmöte. Men först lite fika i köket, så jag kan njuta av och nosa på min nyinköpta primula.

Söndag

Här ligger min Diamond och väntar på sällskap av en annan (uppenbarligen inte bloggad än) .

Själv är jag iklädd mysbyxor och ska strax ladda tekokaren. Vad gör väl lite gråväder när man får stick- och myssällskap?

Tack!

Tack snälla ni för alla gratulationer!

Det känns naturligvis alldeles fantastiskt att det finns ett litet levande pyre någonstans där inne i min mage. Fantastiskt, och fortfarande ganska overkligt.

Jag har berättat på jobbet nu också. Inte för barnen, men för de vuxna. Jag sa till dem att jag är så tacksam för att jag har och har haft förmånen att låna andras barn om dagarna. Barn ger så mycket tillbaka. Och jag har lärt mig så mycket både av barn och kollegor som jag kommer ha nytta av som förälder. Den här tiden i förskolläraryrket kom mycket lägligt.

För övrigt är jag väldigt glad att jag har mina stickvänner här i stan. Jag vet att jag inte varit jätteaktiv med att komma på träffar osv på sistone, men bara vetskapen att ni finns känns alltid som ett stort stöd. Och om inte jag orkar sticka babykläder så vet jag ju vilka jag kan muta.. ;-)

Nu ska jag inta soffan. Och kanske, kanske, kanske blir det något varv på något litet projekt!

Ps. Några har frågat när bebisen förväntas bli ett FO, och hur långt gången graviditeten är nu. Om ni tittar i högerspalten här i bloggen så ser ni en liten räknare som håller reda på veckor och dagar. När den når 40 veckor, så är vi i slutet av juli. Ds

Ett UFO gör entré

Förlåt. Först ljög jag, men det var alls inte medvetet. Jag visste inte själv då. Sen förhalade jag. För då visste jag, men ville vänta lite med att berätta här på bloggen.

Men, så idag när vi fått veta att allt ser bra ut så här långt, så kan ni ju få en kik på vårt lilla UFO som ska bli ett FO i sommar. (Vad betyder förkortningarna?)

Om man vet vad man ska titta efter så kan man ana händerna som hålls över huvudet och benen som är sträckta rakt upp, ända upp i "taket". Ultraljudsbilder är väl aldrig särskilt tydliga, men inte blev denna bättre av att mamman inte kunde låta bli att skratta åt de plötsliga bensträckningarna.

Nu kan ni säkert förstå varför jag har varit lite dålig både på att sticka och på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Särskilt december gick nästan som i ett töcken av trötthet och illamående.

De som känner mig väl hade häpnat om de sett min kost. Sådant jag vanligtvis gillar lockade inte alls. Kanel var plötsligt starkt och min dagliga dos minskades drastiskt. Bullens pilsnerkorv blev en kulinarisk läckerhet och mitt vanligtvis älskade fullkornsbröd bara växte i munnen. Jag som älskar grönsaker ville inte ens ha sallad till maten. Ja, ni fattar. En mycket märklig upplevelse!

Nu mår jag redan lite bättre igen och har återtagit salladen och kan tom äta bröd med en och annan fiber i. Härligt! Fast, bara tanken på Bullens pilserkorv får mig fortfarande att dregla...

Hur som helst är det självklart värt det. Det är här ju det största projektet någonsin!

Övning ger färdighet...

...men inte ännu, tydligen. Ägnade en god stund (läs: betydligt längre tid än du tror!) idag åt att försöka sy en babyhjälm i uggletyget.

Hade inga knytband i bomull, så jag improviserade och sydde egna i trikå. Det gick okej. Men, det är det där med kantbanden. Jag har inte tillräcklig känsla för hur mycket jag ska sträcka. Det är ju så olika med olika tyger dessutom.

Nu blev kanten bubblig, speciellt upptill/framtill. När jag med hjälp av ett garnnystan försökte simulera hur mössan skulle se ut med ett litet huvud inuti så stod kanten ut så att mössan inte såg ut som en mössa, utan som en sådan där gammal dykarhjälm. Haha.

Vad gör jag för fel? Har jag för långt (osträckt) kantband trots allt? Har jag lyckats sträcka själva mössan för mycket? Tips mottages tacksamt! Annars är det väl bara att öva vidare när jag samlat mod och lust igen!