Fotoförsök

På måndagar börjar jag sent så på förmiddagen idag tänkte jag att jag skulle försöka passa på att fota mina senaste FO:n. Solen lyste så vackert på frosten, och jag lockade med mig maken och lilla N ut för en fotosession och gungstund. Vi blev dock inte ute någon lång stund, för huh så kyligt det var. Speciellt för de av oss som envisades med att dra av sig vantarna och undersöka de halvfrusna löven i lekparken.
Tyvärr var det också jättesvårt att fota stickade alster när solen stod så lågt, varför resultatet inte alls blev så bra. Jag publicerar dem dock ändå, för de lär inte bli nämnvärt bättre i blixtljus.

Först ut är min mini-Hawthorne. Den blev nästintill halsdukslång, men betydligt smalare än jag föreställt mig. Nu i efterhand tänker jag att jag ju kunnat lägga till ett rätstickat parti till i överkanten, men det är ju så dags nu.

Eftersom den blev så pass liten kommer jag nog inte använda den själv, utan det blir nog lilla N som får värma halsen med den under vintriga vagnturer.

I helgen hade maken och jag en lyxig barnfri lördag ute vid kusten och jag hann avsluta både mina Spirogyramönstrade muddar (som legat till sig ganska länge) och en dragspelsbasker till lilla N.

Stickfika

Maken och jag har lite barnfri tid och har gett oss ut mot kusten. Lite fika måste man ju ha så jag passar förstås på att sticka lite.

Hawthorne klar!

Jag maskade av min Hawthorne härom dagen och den blev verkligen liten. Jag använde ju ett betydligt tunnare garn (Lucca fino) än det i mönstret, men jag trodde nog den skulle bli en aning större än den blev. Jag har dock inte blockat den ännu, och blockning brukar ju som bekant kunna göra susen, så jag har ännu hopp om att den ska kunna funka som halsdukssjal. Och kan inte jag ha den så kan ju alltid lilla N ha den. Hon har redan provat såklart. Jag hade inte en chans att hinna arrangera och fota sjalen innan min hjälpsamma fotomodell var där och snodde den.

I fredags var jag på stickcafé för första gången på evigheter, och det var så himla trevligt. Jag hann lägga upp till en dragspelsbasker till skruttungen. Förhoppningsvis ska den passa bättre än mammas som är älskade men på tok för stora.

Annars går dagarna och veckorna i flygande fläng här. Jag hinner inte sticka en bråkdel av vad jag skulle önska och än mindre blogga om det. Sådant är livet just nu.

Lilla N - en knämannekäng

Lilla N älskar att svepa in sig i mammas sjalar och halsdukar och traska omkring med dem. (Detta sker naturligtvis alltid under uppsikt pga stryprisken). Och kan man inte traska på fötterna så får man traska på knäna:

Vädrar sjalväder

Här är det full fart om dagarna, och allt som oftast även om kvällarna, så vips har det gått ännu en vecka utan någon blogguppdatering. Jag tycker det är helt ok att jobba igen och jag trivs bra på min nya förskola (jag har tom en stickande kollega!), så jag har det riktigt bra. När jag slutat på em vill jag dock skynda mig hem för att hinna umgås med lilla N innan sängdags. Därför blir det inte så många stickcaféer som jag tänkt nu heller, fastän ju maken är hemma och jag egentligen har större möjlighet att komma i väg än förra året. Hemma stickar jag iaf lite på kvällarna, och mitt mest aktiva WIP just nu är en Hawthorne i Lucca Fino. Jag blev kär direkt när jag såg mönstret!

Jag stickar den alltså i mycket tunnare garn än det orginalmönstret föreslår efter som jag inte vill ha den så gigantisk. Jag hoppas dock att den ska bli stor nog att passa som en liten halsdukssjal nu när höstluften börjar bli sval. Hawtorne stickas från spetsbården och uppåt så den börjar med en uppläggning på 311 maskor. Jag tror det är första gången jag stickar en sjal så. Den har också mönster på varje varv (inga avslappnade aviga varv här inte) så för att minska felstickningsrisken satte jag markörer mellan varje mönsterrapport. Det är jag glad för, för jag har trots detta lyckats få till ett par små felplacerade aviga maskor. Utan markörerna vet jag inte hur illa det skulle blivit. Nu har jag tagit mig förbi spetsstickningen och är igång med de korta varv som ska ge sjalen sin lätt rundade form. Det ska bli så spännande att se hur slutresultatet blir!

Garninventering

Hm. Vad är det nu för fibrer i det här garnet?

Livet leker

Jo, för här blir det mer av sådana här sandiga aktiviteter än blogginlägg när jag är ledig (iofs gäller det för när jag arbetar också). Jag stickar faktiskt lite också, men har inte hunnit fota mitt nya WIP. Återkommer!

Mockasinkjol

Lilla N har fått ett par mockasiner. Ett par grå Barbapapamockasiner med grön kant. Jag blev smått lycklig över att vi hittade ett par som inte var rosa och hade Hello Kitty-tryck. Barpapapa kan jag leva med, Hello Kitty är jag däremot allergisk mot.

Mockasiner verkar praktiskt att ha över strumpbyxor, därav inköpet. Strumpbyxor funkar nämligen inte något vidare att krypa eller klättra eller springa omkring med lära gå-vagnen i. Tanken var att lilla N nu ska kunna använda någon klänning eller tunika med strumpbyxor till hösten.

När jag såg den där gröna kanten på mockasinerna kom jag genast att tänka på det gröna fordonstyget som jag hade liggande. Och på den gröna muddväven från Stoff och stil. Innan vi kommit hem från stan med mockasinerna hade jag en plan på en grön volangkjol klar. Dagen efter var även kjolen klar.

Jag ville att kjolen skulle vara kort så att den skulle vara krypvänlig. Nu ser jag dock att den ställer ut sig lite mer än beräknat och att den gott kunde varit ett par cm längre. Nåja. Jag tycker den blev lite rolig iaf. Flickig men inte sockersöt, liksom.

Hon är klar!

Helena är klar! Jag har valt att använda knappar och knapphål istället för knytband som i orginalutförandet. Efter att ha läst andras kommentarer om mönstret på Ravlery så har jag förlängt ärmarna något. Jag hoppas det var rätt beslut. Nu när jag tänker på det i efterhand känns det inte så, eftersom köpekläder ofta tenderar att vara lite långa i ärmarna till lilla N. Just nu är hela koftan lite för stor för henne så det är svårt att avgöra om armarna kommer växa i kapp ärmarna så att säga. Garnet är från Knit Picks och heter Comfy.

Annars stickar jag vidare på mina muddar. Mudd nummer två var nästan klar när jag insåg att jag stickat den betydligt lösare än den första, så nu har jag repat upp och börjat om.

Jag tror jag har ett nytt projekt på gång också. I helgen när jag besökte min LYS köpte jag en härva Lucca Fino i en fin brunmelerad nyans. Jag har nystat det och klappat lite på det och ska bara känna efter så att det är helt rätt innan jag lägger upp mina 311 maskor. 

Jo, och så har jag faktiskt sytt lite också, men det får jag visa en annan dag.

Nya vyer

Tar en rastpromenad med samma musik i öronen som för över ett år sedan och känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Men vyerna är nya, och hemma finns hon kvar, skruttungen.

Velande

Nu har jag jobbat en vecka på mitt nya jobb och tycker det känns riktigt bra. Lite trött blir man ju förstås av allt det nya, men inte alls så trött som jag förväntat mig. Det kanske iofs har en del att göra med att vi hade en mycket behändig barngrupp förra veckan. Snart nog är det fullt hus och då får jag nog veta att jag lever igen. :-)

I fredagskväll plockade jag äntligen upp för knäpp-kanten till Helena-koftan och i lördags skulle jag, enligt avtal med mig själv, belöna mig själv med att lägga upp till en valfri ny stickning. Så himla härligt!

Men oj så svårt det blev. Plötsligt visste jag inte alls vad jag skulle sticka. En vintermössa till lilla N? En vacker spetssjal? Kanske ett par färgglada sockar? Ett par gosiga vantar? Ett hårddisksfodral?
Jag rotade runt bland mina garner, eftersom det brukar kunna råda bot på dylika frågeställningar, men nej, jag kunde inte bestämma mig. Jag hittade många fina garner, men inget som genast sa "Ta mig!" och inget som genast ropade "Jag vill bli en mössa!" eller "Jag vill bli en randig vante!" osv. Jag surfade Ravlery fram och tillbaka, jag bläddrade i mina stickböcker, men nej. Det finns bara alltför mycket att välja på!

Efter bollande med förstående, goda stickvänner (i synnerhet en) bestämde jag mig för att sticka ett par muddar medan jag fortsatte klura på andra projekt. Till sist lyckades jag även bestämma mig för ett muddmönster, så nu har jag börjat på ett par modifierade Spirogyra i Rowan Cotton.

Det känns så bra. Stickfriden är återställd och jag tror de blir fina. Extra fint är det att garnet är så mjukt och skönt och att jag fått det av en vän som trodde det passade mig. Tack, det gör det!

Dubbelstickning

Efter att ha tjänat mig väl i fyra år så började mitt gamla mobilfodral ge upp. Jag har dock länge velat prova dubbelstickning, så då passade det ju bra att sticka ett nytt fodral. En beskrivning på hur man gör finns förresten i Nina Sagulins bok "Sticka".

Jag använde lite rester av ombrégarn från Östergötlands ullspinneri, och blev återigen påmind om vilket trevligt garn det är. Vad gäller dubbelstickningen så var det roligt att testa tekniken. Framför allt var det spännande att se om det gick att öppna fodralet eller om jag gjort något misstag på vägen. (Om man har stickat en maska för mycket någonstans så sitter allt ihop och det inte går att vända ut "påsen" ) Detta är ju onekligen ett fiffigt sätt att sticka just fodral eftersom man slipper sy ihop något på slutet, men om man ska sticka något större skulle jag nog inte våga...

The end of an era eller nåt

Det blir så lite bloggat här nu att jag har dåligt samvete, både gentemot er, och mig själv. Jag vill ju så gärna hålla bloggen levande, men alltid är det något annat som pockar på den där stunden på kvällen när lilla N har somnat, så bloggande har blivit nedprioriterat. Nu har vi också haft ganska fullt upp med firande av både makens födelsedag och lilla Ns ettårsdag. Jo, och så var det ju det där med bröllopet också.

Ärligt talat har jag ju inte precis producerat en massa värt att blogga om heller, men i går bakade jag iaf några riktiga godiskakor så idag tänkte jag bjuda jag er om inte på kakorna så iaf på receptet. Kakorna är något slags blandning av kladdkaka och chokladbollar och innehåller inget mjöl så de passar utmärkt till de glutenallergiker som tål havre.

Chokladbollskakor

200g smält margarin eller 2 dl flytande margarin

6 dl havregryn

1 ägg

2 dl socker

1 msk vaniljsocker

1,5 msk kakao

ev. 1 msk kokt kaffe

ev. 1 msk punsch

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda havregrynen med det smälta margarinet och låt det stå ett par minuter. Vispa ägg och socker pösigt och rör sedan ner kakao, vaniljsocker och havregrynsblandningen. För en mer vuxen smak kan du sedan tillsätta lite kaffe och/eller punsch.

Klicka smeten i 12 muffinsformar och grädda ca 10 min.

På måndag börjar jag förresten att jobba, på en för mig ny förskola. Jag har allt både lite magpirr och allmän börja jobba-ångest, men det ska nog bli bra bara jag kommer igång. Lite konstigt känns det dock att jag som under ett helt års tid spenderat mina dagar med lilla N plötsligt inte ska göra det längre.

Nu ska jag dock inte tänka på det utan istället göra mig i ordning för att gå på bröllop. Det är en av mina fina stickvänner som gifter sig och efter lite diskussion med andra stickvänner tror jag minsann att jag ska ta med mig en stickning också. Det vore ju nästan oartigt att gå naken på bröllop, eller hur?!

Lilla N fyller 1 år i dag

Så stor hon är, vår tjej! Vi firar med att gunga lite i regnet. Kanske bakar vi något i em också om lilla klängrankan vill. Och ikväll blir det bad och plask, ty det har jag lovat.

FO - ett par röda små sockor

Här finns inte tid för så mycket hantverkande just nu, men sockorna till lilla N har jag fått klara. Alltid något.

Jag gillar färgställningen på det här garnet! Påminner mig om ett av Regias Kaffe Fasset-garn som jag stickat av tidigare. Anna skrev nyligen på sin blogg om hur svårt det är att fota ett objekt som inte ligger stilla. Jag kan inte annat än att hålla med...

Fröken Fru Fräken

Tack för gratulationerna!

Ja, nu har vi alltså gift oss, lilla Ns pappa och jag. Det kändes egentligen väldigt självklart, eftersom vi ju redan valt varandra. Beslutet att gifta sig är i mina ögon dessutom ett mycket mindre beslut än beslutet att skaffa barn tillsammans. Bröllopet blev på vårt eget vis, en borgerlig vigsel i vackra Vadstena med bara barnen och en fotograferande vän närvarande.Sedan åkte vi på en minibröllopsresa och bodde jättefint på Amalias hus i Gränna, medan lilla N fick sova hos mormor och morfar. (Första natten sedan hon föddes som jag inte väckts av någon som bara vill åt mina bröst för övrigt. Haha.)  Jag är så nöjd med hela arrangemanget! Nu ska jag bara vänja mig vid mitt nya efternamn också, och med det där märkliga epitetet "Fru".

Men här på bloggen får jag fortsätta vara fröken iaf, för det är ju vad jag snart kommer att vara hela dagarna igen!

Bilstickar lite och funderar på om även bloggen borde byta namn nu.

Hål i osten

Detta är vad som händer när man är på Maxi och försöker uppehålla sin hungriga dotter genom att låta henne hålla en ost.

Tyckte väl hon höll sig lite väl nöjd. Tänkte liksom inte på att hon har hela fyra tänder numera...

Dagen svalnar emot kvällen

Klockan är 20.45 och det är 32 grader varmt i skuggan på altanen där jag sitter. Luften står i princip stilla och det är verkligen otroligt varmt. Undrar hur lilla N ska kunna sova där uppe på övervåningen där det är ännu varmare. Ännu är babyvakten dock tyst (hoppas inte det betyder att lillan har tuppat av) så jag passar på att sticka några varv på sockan.

Jag håller nu på med tåminskningen och kom på en sak jag måste fråga er läsare om. Inte för att det spelar någon större roll i just socksammanhang, utan för att jag helt enkelt är nyfiken på hur ni tolkar en sådan här beskrivning. I den står att jag ska göra minskningar "vartannat varv 3 ggr och därefter varje varv 5 ggr".

Jag misstänker att ni då, precis som jag minskar på första varvet, tredje varvet och femte varvet och stickar utan minskningar på andra och fjärde varvet. Men hur gör ni med det sjätte varvet? Stickar utan minskningar eftersom det är det sista av "vartannat-varven" eller stickar minskningar eftersom det är det första av "varje varv-varven"?

Ett randigt litet rör

Efter att ha sett Ilsefin sticka på en härligt färgglad socka härom dagen kunde jag inte låta bli att lägga upp till en sockstickning själv. Satsar på sockor som ska passa lilla N i vinter.

Garnet är Fame, inhandlat på Göksäter förra sommaren. Idag hann jag sticka hälminskingen när lilla N för ovanlighetens skull sov så här gott i sin vagn: