När jag fick syn på min mage iklädd en rödrandig mammatröja kände jag mig plötsligt som någon i en film.
Det enda som fattades var de blå snickarjeansen, och kanske en lite lagom klädsam målarfärgsfläck på kinden. Visst kan ni se det framför er? Den gravida kvinnan (gärna med blond hästsvans) som lätt och ledigt klättrar upp och ner på stegar och målar väggar i barnkammaren, eller för all del i hela det nyinköpta charmiga gamla huset.
Fast det är klart. På film ser man aldrig den där gravida kvinnan spackla igen gamla skuvhål eller gå runt med andningsmask för att slippa slipdamm i näsan. Och inte heller avlutar hon sessionen med att ta sig en slurk Blutsaft och tugga i sig ett par katrinplommon innan hon tar sin kvällsdusch.
3 kommentarer:
Jag kan se framför mig vad du menar :-)Hahaha! Tycker du är duktig som slipat och spacklat, det är ju det allra tristaste .Sedan är det ju bara det roliga kvar.
Ewa
Hej hej :) Jag förstår vad du menar med den där bilden du beskrev! Jätteduktigt, det där du gjort nu är det tråkiga sen kommer det roliga, det vet jag av erfarenhet :)
Vi får väl se bilder efter förvandlingen också va? Spännande!
Skicka en kommentar