Tekakstorsdag

Planen för dagen var att åka och hälsa på på förskolan där jag jobbade förra året. Denna plan fick dock raskt ändras eftersom lilla N vaknade vid 5-tiden med en ordentlig förkylning. Snörvel, hosta och feber är inte så kul att ha med på utflykt. På förmiddagen när lilla N tagit sig en tupplur och verkade lite piggare kände jag dock rastlösheten komma krypande och bestämde mig för att testa Leftknits tekaksrecept.

Det började så bra.


Lilla N hjälpte till att mäta upp havregrynen. (Nåja, hon lekte med den tomma kartongen iaf)


Havregrynsgröten som ingår i receptet fick svalna på balkongen.


Degen jäste så fint, så fint.

Men så när jag skulle baka ut den, och grädda fyra plåtar med tekakor då var det någon som var trött och less och hungrig. Och plötsligt väääldigt snorig. Helt miserabel såg hon ut lilla N där hon satt i sin barnstol och gnällde medan hennes mamma plattade degbitar och skyfflade plåtar som om det gällde livet.


I krig och barnuppfostran är mutor tillåtna, är det inte så? En gurksnutt räddade den sista plåten.


Jodå, det gick, och de smakade bra när jag väl hade tid att smaka, men i fortsättningen ska jag nog hålla mig till den där en-plåts-strategin.