Vad kul det är att så många hittat till adventskalendern! Jag har ju bestämt att den ska vara kravlös för alla, även mig själv, men nu måste jag kanske börja tänka ut vad det ska BLI också... ;-) Nädå. Oroa er inte. Jag har en plan. Jag lovar bara inte att hålla fast vid den.
Idag har jag hunnit med en sväng på adventsmarknad, och att baka lusskatter och nu i kväll har jag varit iväg och bundit min egen dörrkrans. Det var jättekul! E:s mamma hade dukat upp med ris, och tråd och mängder av pynt. Så härligt att få prova pynt och band i massor olika färger, välja och vraka, och så få hjälp med finliret av någon som verkligen kan hantverket.
Efter en del tvekande valde jag bort både det julröda (det var inte så svårt faktiskt) och det turkosa (det var svårare) pyntet och gjorde en grön-vit krans.
I går på Garnhärvans kalas köpte jag ett par barnstickor nr 6, och möttes av jubel hemma på kvällen (Ja, från J alltså. Hans far däremot mumlade något om att det var dags att åka till garaget oftare. Men jag såg allt att han log lite iaf!). Sedan stickade vi ihop i soffan. Idag packade vi stickningarna när vi skulle på café, och tog oss ett par varv, både J och jag.
Och självklart kunde vi inte gå innan varvet var klart! :-)
4 kommentarer:
I rätt sällskap kan barn lära sig allt.i och för sig kan de lära sig annat i fel sällskap också.
Den gör sej jättebra på dörren!
Och det är bra att du lär ut det viktigaste först, man kan inte sluta mitt i varvet!
Helt rätt med den kransen. Jag ska fota min senare idag. Kul och mysigt var det. Heja J med stickningen.
Åh, det är rätt! Snart kommer han vara en inbiten caféstickare! :)
Vilken härlig krans!
Skicka en kommentar