Tack snälla ni för alla gratulationer!
Det känns naturligvis alldeles fantastiskt att det finns ett litet levande pyre någonstans där inne i min mage. Fantastiskt, och fortfarande ganska overkligt.
Jag har berättat på jobbet nu också. Inte för barnen, men för de vuxna. Jag sa till dem att jag är så tacksam för att jag har och har haft förmånen att låna andras barn om dagarna. Barn ger så mycket tillbaka. Och jag har lärt mig så mycket både av barn och kollegor som jag kommer ha nytta av som förälder. Den här tiden i förskolläraryrket kom mycket lägligt.
För övrigt är jag väldigt glad att jag har mina stickvänner här i stan. Jag vet att jag inte varit jätteaktiv med att komma på träffar osv på sistone, men bara vetskapen att ni finns känns alltid som ett stort stöd. Och om inte jag orkar sticka babykläder så vet jag ju vilka jag kan muta.. ;-)
Nu ska jag inta soffan. Och kanske, kanske, kanske blir det något varv på något litet projekt!
Ps. Några har frågat när bebisen förväntas bli ett FO, och hur långt gången graviditeten är nu. Om ni tittar i högerspalten här i bloggen så ser ni en liten räknare som håller reda på veckor och dagar. När den når 40 veckor, så är vi i slutet av juli. Ds
3 kommentarer:
Det behövs inte ens någon muta.Ja,förutom då att få hålla och känna lite så småningom förståss.
Ha en underbar resa nu till slutet av juli då. Kul med räknaren där.
Grattis
Jag åt bara pommes frites och korv de tre första månaderna. Fullkornsbröd och grönsaker fick slänga sig i väggen.
Sen blev det lite mer variation och barnet har precis fyllt ett år (utanför magen alltså!) och mår hur bra som helst.
Lycka till och jag är verkligen glad för din skull. Det är ett mirakel att uppleva. Hoppas att tiden fram till juli går bra och att tiden därefter blir ännu bättre :)
Skicka en kommentar