Tisdag med bebis i magen och i huvudet

Vid lunchen på jobbet idag så pratade vi om vad vi hade i våra magar. Vi gör ju så ibland, pratar om hur det känns i magen när man ätit, om man är lagom mätt eller om man ska ta en portion till. Ett barn hade en hel massa blodpudding i sin mage, och ett annat hade ätit mest broccoli. Själv hade jag en rejäl portion lax i min mage. En annan fröken sa något om "Ja, du har ju många saker i din mage" och vips var det snabbtänkt fyraåring som undrade om jag hade en bebis i magen. Jag nickade, för jovisst, det har jag ju. Han log brett, men något förundrat en lång stund, och frågade flera gånger om det verkligen var sant. Inte så lätt att förstå när frökens mage inte är särskilt mycket större än vanligt. (Edit: Det raraste var nog iaf att samma barn kom till mig någon timme senare och glädjestrålande sa"Nu kan du åka till leksaksaffären!" Då hade han liksom insett att det skulle bli ett barn trots allt.)

Själv undrar jag ibland om inte bebisen bor mest i mitt huvud. Det känns iaf så, när jag inte kan släppa tankarna på det lilla livet utan bara måste läsa något om fostrets utveckling för tredje gången, eller inte kan låta bli att surfa olika barnvagnsmodeller... Snacka om att man kan bli fixerad!

I söndags när Leftknitt var här hade hon tagit med sig några böcker jag fick låna, bla den danska utgåvan av Erika Knights "Simple Knits for Cherished Babies". Eftersom jag ägnat en stor del av eftermiddagen åt att bråka med min Diamond (jag fattar inte hur jag kan ha sådana problem med den) så blev jag väldigt sugen på att starta upp något nytt, lättsammare projekt. Så nu har jag påbörjat enkel babykofta i Sublime baby cashmere merino silk. Väldens gosigaste och osticksigaste garn!


Ska försöka ta några varv på den innan jag återvänder till jobbet för ett tretimmars personalmöte. Men först lite fika i köket, så jag kan njuta av och nosa på min nyinköpta primula.