Väcktes orimligt tidigt i morse av en sådan där ghostbustermaskin som lät utanför lägenheten. Det var inte första dagen en kvinna med en lövblås på ryggen envisades med att uppehålla sig just här. En ytterdörr, en sovrumsdörr och en tjock dunkudde (pressad mot örat) lyckades inte utestänga hennes EeeeeeoooeeeEEEEEeeeeeoOOOoeeeoooooooooooOoeeEEEEeeeeooeande.
Nåja. Jag somnade om ändå. Och när jag vaknade hade jag sovit alltför länge. Och när jag tittade ut så hade en massa nya löv ramlat ner på marken.
Jag önskar jag hade skrivit mer på min kursuppgift än vad jag gjort idag. Jag borde jobba undan den, för efter höstlovet ska jag nog arbeta lite mer, och då blir det svårare att hinna. Men, istället för det önskar jag hade gjort så har jag handlat satsumas och tagit mig en höstpromenad.
Det var så alldeles lugnt ute.
Lite lagom kallt, där innanför alpacasjalen och med höstvantar på händerna. Och vackert ljus.
Det är sådant som gör gott i själen. Nu ska jag ta mig ett bad under den torkande tvätten. Men jag tar väl med mig en kursbok så får min "duktiga" del sig något till livs också.Och i morgon är det fredag och jag ska jobba hela dagen. Och sedan är det dags att samla ihop stickningarna i soffan en aning..
3 kommentarer:
Ibland behöver man ta vara på det fina vädret också!!! Nu är det bara en vecka kvar innan jag dyker upp i Linköping. Då blir staden osäker vill jag lova.
Den där vanten... Mmm...
Härliga bilder! Ja, man behöver ta vara på ljuset, och samla på underbara minnen nu till hösten och vintern.
Skicka en kommentar