Sydda saker

För ett tag sedan lovade jag er ju bilder på några fler sydda saker, men se det glömde jag visst alldeles bort. Nu hittade jag iaf bilderna så nu är det bäst jag bloggar innan jag glömmer bort dem igen. :)

Först ut är ett par långkalsonger/smala mjukisbrallor sydda med utgångspunkt i Meedoms form 0. Tyget kommer från Jofotex och är en rest som jag fått av min moster. Muddväv från samma ställe. Den här gången har jag sytt resårkanal istället för att sy fast resåren direkt på tyget som jag brukar när jag syr en resårlinning. Kan inte bestämma mig för vad som är bäst. En fastsydd resår snor sig ju inte och jag tycker också att resultatet ser något prydligare ut, men det är attans svårt att beräkna en lagom lång resår. Den töjer sig ju när man syr, och det är dödstrist att sprätta om det blir fel. Med resårkanalen var det iaf lätt att prova sig fram till en lagom lång resår.

Ovanstående mönster blev jag nöjd med så sedan skulle jag försöka att även rita upp ett muddbyxmönster i nästa storlek. Testade att rita någonstans mitt emellan Meedoms form 0 och form 1 men lägga till lite mer vidd nedtill i benen. Skärningen i midjan har jag också ändrat, precis som jag brukar. Jag låter byxorna bli lägre framtill än i mönstret för att slippa "gubbyxlooken" med byxor som går ända upp till bröstkorgen. Bak tycker jag däremot att det är bra om byxorna är ganska höga och har gott om plats för blöjan.

Jag provsydde mönstret i televerksorange collegetyg köpt på Ohlssons för länge sedan. Mönstret funkar helt ok, men jag tycker ändå att byxbenen är lite för smala nedtill. Jag skulle vilja ha lite mer pös, men hur får man till det utan att ha alltför mycket tyg att sy fast muddarna i? Jag menar, man kan ju inte sträcka ut muddväven hur mycket som helst.

För skojs skull sydde jag dit ett par små hjärtan på baksidan av ena benet men tyvärr hamnade de snäppet för långt ner för att de ska synas ordentligt när byxorna är på. (Ja, jag erkänner, det var meningen att de skulle hamna på framsidan och inte typ i knävecket). Hade de hamnat närmare rumpan hade det dock faktiskt blivit riktigt bra,och roligare än dito applikation framtill, så en annan gång nog försöka få till en applikation bak med flit.

I våras så köpte en god vän med sig E-slöjdstrikå från Symässan i Malmö. Tanken var att jag skulle sy något av det till sommaren, men så blev det aldrig. Nu tyckte jag det var hög tid att det fick komma till användning. Det var svårt att fånga tröjan på bild i vintermörkret, men ni får tänka er att den har en fin äppelgrön färg.

Eftersom jag varit väldigt nöjd med fordonstunikan som lilla N använt mycket ville jag sy något i en liknande modell, fast långärmad. Även denna gång kommer grundmönstret från Meedom men är i strl 80 (dvs en svensk strl 86). Jag kan konstatera att jag hade behövt bredda det mer nedtill för att få tunikakänslan på tröjan. Tygkvaliteten gör förstås sitt till också. E-slöjds trikå är ju härligt kraftig, och faller ju inte som ett tunt jerseytyg. Det  borde jag självklart ha tänkt på. Däremot kom jag faktiskt ihåg att runda av tröjan nedtill den här gången.

Tröjan är ännu tokstor på Lilla N, och ärmarna alldeles för långa trots att jag redan kortat av dem en gång. Det är så märkligt det där med storlekar i mönster, och framför allt är det bökigt när man befinner sig mitt emellan två storlekar. Jag vill ju inte gärna sy något som är på gränsen till för litet. Jag har tänkt sy ett par matchande leggings också, men kanske väntar jag till tösen har växt i tröjan så att jag vet vilken byxlängd som behövs då.

Nejhepp. Nu ska jag inta soffan en liten stund och sticka vidare på en blå vante i gosig merinoull.

Gott Nytt År på er!

Värmande alster

Innan jul stickade jag muddar att ge till kollegor i julklapp. Dessa var sist ut, inspirerade av halvvantarna, och även dessa i Drops Lima, men stickade utan hål för tummen.

Jag lät mina kollegor välja vilka muddar de ville ha och dessa blev över. Tänkte att jag skulle använda dem själv, men när provade dem på tyckte jag att de stacks lite. Illa, men så är jag ju extremt stickskänslig också. Jag får spara dem till någon annan.

När jag fyllde år strax före jul fick jag två härvor härligt rött Lovikagarn från Järbo tillsammans med ett mönster på virkade vantar. Givaren hade minsann hört mig prata ångestfyllt om brist på stickalster matchande min röda jacka. På juldagen satte jag igång med virkandet. På annandagen var jag klar. Är det inte underbart med barnvaktande morföräldrar och kvällssovande dotter så säg?!

Jag som sällan virkar måste anse mig nöjd. Det var ett mycket enkelt mönster (som jag iofs modifierade för att få lite bättre passform). Nu får vi se om jag använder dem också. Jag tyckte kanske liksom att de stacks en liten, liten aning.

GOD JUL!

Önskar er alla en fin jul och hoppas ni får gott om sticktid!

FO Röda halvvantar

Halvvantarna/muddarna är monterade och klara. Jag gillar garnet, Lima från Drops, och jag gillar mosstickningen. Nu återstår att se om jag får behålla dessa själv eller om någon vill ha dem i julklapp. Mönstret är gratis och återfinns här.

Mudderi och muddera

Glad Lucia på er! Här är det långt mellan uppdateringarna, men förhoppningsvis hinner jag med ett inlägg nu. Jag är hemma och vårdar sjukt barn (vi hann med två hela "riktiga" dagar i förskolan innan hon blev sjuk igen, stackarn) som förhoppningsvis sover middag en liten stund till.

Sedan sist har jag stickat ännu ett par sockor. Det finns ju viss risk att en socka kan komma på rymmen i torkskåpet på förskolan så att bara ha ett par duger inte. :) Dessa är stickade i Novitas sockgarn som jag köpt på Rusta en gång för länge sedan.

För ett tag sedan blev jag så inspirerad av en god vän som stickat MASSOR av muddar att jag rotade fram några udda nystan jag också. Hittills har det blivit två par, varav de första redan är bortspelat på julklappshazard på jobbet.

Härligt mjuka muddar i Nimbus från Atelier Zitron.

Lite tjockare muddar i Sulka från Mirasol.

Eftersom jag nu blivit lite muddfrälst kunde jag förstås inte hålla mig till garn ur stashen utan tyckte mig behöva något nytt passande garn. Goda vännen och tillika ägarinnan till min LYS tipsade mig om Drops nya Lima-garn. Mycket bra pris just nu, och inte alls tokig kvalitet. Jag gillar det jättemycket i mitt lilla mosstickade projekt. (Och dessutom passar stickor nr 4 - mina favoriter!)

I går kväll var det lilla julafton här. Då anlände efter låååång väntan en hel massa garn från Knit Picks. (Allt är inte mitt, bara så ni vet!) 

Kära maken har beställt bildelar från USA och vänner där har vänligt nog packat med mitt garn i paketet hem till Sverige. Denna gången var det visst mer garn än bildelar. Upps. Detta faktum hade tydligen roat makens garagekompisar en del vis uppackningen av paketet.

Jo, just det. Jag har faktiskt sytt lite också, men det får jag visa i ett annat inlägg. (Taktikbloggning under middaglur kallas detta.)

Rapport från sjukstugan

Jag är hemma sjuk (för första gången den här terminen iofs, det får väl sägas vara positivt) och hostar och febrar. Det är verkligen inget vidare. Dock kan jag ju stoppa i mig värktabletter och passa på att blogga lite när hjärtegrynet sover. Lite grand att visa er har jag i alla fall.

Jag har stickat en modifierad dragspelsbasker till svärmor som tyckte att lilla N hade en fin mössa. Jag har gjort den med mindre pös än i orginalmönstret och håller nu tummarna för att det ska falla svärmor i smaken.

En meditationsstickning måste man ju ha på gång hela tiden, så jag har börjat på en restgarnssjal. Hittills gillar jag den, men jag kommer nog inte gilla att fästa alla garnändar.

 

Eftersom maken och lilla N varit på inskolning på förskolan ett par timmar på förmiddagarna de senaste dagarna har jag faktiskt kunnat sy lite också. Först blev det ett par fleecebyxor att ha som förstärkningsplagg under overallen. De är sydda efter Meedoms form 2 så det är rejält rymliga på bredden, men jag tror inte att det behöver vara en nackdel i det här fallet.

Sedan fick jag en väldig lust att sy långkalsonger så ett par sådana i det gröna fordonstyget blev det igår. Irriterande nog gick tvillingnålen av när jag hade några cm söm kvar, så jag fick fuska med två parallella (nåja) raksömmar en bit. Blev inte supersnyggt, men det fula hamnade iaf bak, och syns mest på insidan. Hittade inte heller något bra sätt att sy fast Fröken Fräken-lappen så byxorna får klara sig utan en sådan. Skulle nog behöva lappar med texten placerad mitt på för att få det snyggt.

Här kan ni förresten se lilla N:s något fluffiga morgonfrisyr. Det krävs seriös borstning och vattenkamning för att få någon som helst styr på de där lockarna. :)

Fordonsmössa

Sedan sist har jag stickat ett par märkliga vantar som jag inte vill kännas vid. Jag har inte ens fotat dem. Kanske gör jag det en annan dag när jag kan skratta åt eländet. (Fast ärligt talat har jag redan skrattat åt dem. Och framför allt har andra skrattat åt dem.) Låt mig säga så här: om någon läsare skulle ha väldigt stora händer, med väldigt långa tummar, och med en högerhand som är några cm längre än den vänstra handen så säg till så ska jag gladeligen skicka dig de mest perfekta, varma vintervantar.

Nu har ju faktiskt både snön och vintern redan kommit på besök och det är riktigt kallt ute en del dagar. Jag har därför gett mig på att sy en fleecefodrad mössa till lilla N. Jag har haft en mental bild av en rosa fordonsmössa med öronlappar, och efter en del knåpande med mönster och studerande av köpemössor så fick jag till något som kanske skulle kunna funka. Jag har haft stor nytta av att titta på både Alvineas mössömnadsbeskrivning och mössmönster, och vill därför passa på att tacka så mycket! Så generöst av dig att dela med dig av detta!

Så här blev min mössvariant:

Tyvärr blev mössan för liten för lilla N. Jag tror att själva omkretsen var aningen för liten men också att fleecen jag fodrade med var för ostretchig.

Jag ritade om mönstret en aning och sydde en ny mössa med en stretchigare fleece som jag som väl var hade liggande. Tyvärr fick det bli en ljusrosa variant, men man tager vad man haver. (Är det förresten någon som vet var man kan köpa tunn och stretchig fleece i flera färger så blir jag glad för tips.) Nu tycker jag att mössan ser ut att fungera riktigt bra, och maken som sett den in action ute idag tyckte detsamma.

Ville ju visa er hur mössan ser ut på, men som vanligt var det supersvårt att fota lilla N. Fotomodellen var inte så lite tröttsprallig om jag säger så.

 

Jag skäms lite...

... och jag är ganska ledsen för att min blogg dör jobb-, småbarns-, och Facebookdöden (det är så mycket snabbare att skriva en uppdatering där), men det får vara så just nu. Jag stickar lite iaf även om det inte är några mängder, och jag klurar så smått på sömnadsprojekt, men jag hinner sällan fota i dagsljus och utan foton känns det nästan meningslöst att blogga.

Lilla N har iaf gått (ja, för nu går hon sedan några veckor) och blivit en stor tjej som snart ska börja på förskolan. Jag har förberett genom att märka kläder som bara den och genom att sticka ett par tjocksockar till vinterstövlarna som är ganska rymliga.

Lilla N gillar att krama garnnystan och tar varje tillfälle i akt att norpa åt sig ett. Såklart måste pappa också få gosa med sockgarnet!

Fotoförsök

På måndagar börjar jag sent så på förmiddagen idag tänkte jag att jag skulle försöka passa på att fota mina senaste FO:n. Solen lyste så vackert på frosten, och jag lockade med mig maken och lilla N ut för en fotosession och gungstund. Vi blev dock inte ute någon lång stund, för huh så kyligt det var. Speciellt för de av oss som envisades med att dra av sig vantarna och undersöka de halvfrusna löven i lekparken.
Tyvärr var det också jättesvårt att fota stickade alster när solen stod så lågt, varför resultatet inte alls blev så bra. Jag publicerar dem dock ändå, för de lär inte bli nämnvärt bättre i blixtljus.

Först ut är min mini-Hawthorne. Den blev nästintill halsdukslång, men betydligt smalare än jag föreställt mig. Nu i efterhand tänker jag att jag ju kunnat lägga till ett rätstickat parti till i överkanten, men det är ju så dags nu.

Eftersom den blev så pass liten kommer jag nog inte använda den själv, utan det blir nog lilla N som får värma halsen med den under vintriga vagnturer.

I helgen hade maken och jag en lyxig barnfri lördag ute vid kusten och jag hann avsluta både mina Spirogyramönstrade muddar (som legat till sig ganska länge) och en dragspelsbasker till lilla N.

Stickfika

Maken och jag har lite barnfri tid och har gett oss ut mot kusten. Lite fika måste man ju ha så jag passar förstås på att sticka lite.

Hawthorne klar!

Jag maskade av min Hawthorne härom dagen och den blev verkligen liten. Jag använde ju ett betydligt tunnare garn (Lucca fino) än det i mönstret, men jag trodde nog den skulle bli en aning större än den blev. Jag har dock inte blockat den ännu, och blockning brukar ju som bekant kunna göra susen, så jag har ännu hopp om att den ska kunna funka som halsdukssjal. Och kan inte jag ha den så kan ju alltid lilla N ha den. Hon har redan provat såklart. Jag hade inte en chans att hinna arrangera och fota sjalen innan min hjälpsamma fotomodell var där och snodde den.

I fredags var jag på stickcafé för första gången på evigheter, och det var så himla trevligt. Jag hann lägga upp till en dragspelsbasker till skruttungen. Förhoppningsvis ska den passa bättre än mammas som är älskade men på tok för stora.

Annars går dagarna och veckorna i flygande fläng här. Jag hinner inte sticka en bråkdel av vad jag skulle önska och än mindre blogga om det. Sådant är livet just nu.

Lilla N - en knämannekäng

Lilla N älskar att svepa in sig i mammas sjalar och halsdukar och traska omkring med dem. (Detta sker naturligtvis alltid under uppsikt pga stryprisken). Och kan man inte traska på fötterna så får man traska på knäna:

Vädrar sjalväder

Här är det full fart om dagarna, och allt som oftast även om kvällarna, så vips har det gått ännu en vecka utan någon blogguppdatering. Jag tycker det är helt ok att jobba igen och jag trivs bra på min nya förskola (jag har tom en stickande kollega!), så jag har det riktigt bra. När jag slutat på em vill jag dock skynda mig hem för att hinna umgås med lilla N innan sängdags. Därför blir det inte så många stickcaféer som jag tänkt nu heller, fastän ju maken är hemma och jag egentligen har större möjlighet att komma i väg än förra året. Hemma stickar jag iaf lite på kvällarna, och mitt mest aktiva WIP just nu är en Hawthorne i Lucca Fino. Jag blev kär direkt när jag såg mönstret!

Jag stickar den alltså i mycket tunnare garn än det orginalmönstret föreslår efter som jag inte vill ha den så gigantisk. Jag hoppas dock att den ska bli stor nog att passa som en liten halsdukssjal nu när höstluften börjar bli sval. Hawtorne stickas från spetsbården och uppåt så den börjar med en uppläggning på 311 maskor. Jag tror det är första gången jag stickar en sjal så. Den har också mönster på varje varv (inga avslappnade aviga varv här inte) så för att minska felstickningsrisken satte jag markörer mellan varje mönsterrapport. Det är jag glad för, för jag har trots detta lyckats få till ett par små felplacerade aviga maskor. Utan markörerna vet jag inte hur illa det skulle blivit. Nu har jag tagit mig förbi spetsstickningen och är igång med de korta varv som ska ge sjalen sin lätt rundade form. Det ska bli så spännande att se hur slutresultatet blir!

Garninventering

Hm. Vad är det nu för fibrer i det här garnet?

Livet leker

Jo, för här blir det mer av sådana här sandiga aktiviteter än blogginlägg när jag är ledig (iofs gäller det för när jag arbetar också). Jag stickar faktiskt lite också, men har inte hunnit fota mitt nya WIP. Återkommer!

Mockasinkjol

Lilla N har fått ett par mockasiner. Ett par grå Barbapapamockasiner med grön kant. Jag blev smått lycklig över att vi hittade ett par som inte var rosa och hade Hello Kitty-tryck. Barpapapa kan jag leva med, Hello Kitty är jag däremot allergisk mot.

Mockasiner verkar praktiskt att ha över strumpbyxor, därav inköpet. Strumpbyxor funkar nämligen inte något vidare att krypa eller klättra eller springa omkring med lära gå-vagnen i. Tanken var att lilla N nu ska kunna använda någon klänning eller tunika med strumpbyxor till hösten.

När jag såg den där gröna kanten på mockasinerna kom jag genast att tänka på det gröna fordonstyget som jag hade liggande. Och på den gröna muddväven från Stoff och stil. Innan vi kommit hem från stan med mockasinerna hade jag en plan på en grön volangkjol klar. Dagen efter var även kjolen klar.

Jag ville att kjolen skulle vara kort så att den skulle vara krypvänlig. Nu ser jag dock att den ställer ut sig lite mer än beräknat och att den gott kunde varit ett par cm längre. Nåja. Jag tycker den blev lite rolig iaf. Flickig men inte sockersöt, liksom.

Hon är klar!

Helena är klar! Jag har valt att använda knappar och knapphål istället för knytband som i orginalutförandet. Efter att ha läst andras kommentarer om mönstret på Ravlery så har jag förlängt ärmarna något. Jag hoppas det var rätt beslut. Nu när jag tänker på det i efterhand känns det inte så, eftersom köpekläder ofta tenderar att vara lite långa i ärmarna till lilla N. Just nu är hela koftan lite för stor för henne så det är svårt att avgöra om armarna kommer växa i kapp ärmarna så att säga. Garnet är från Knit Picks och heter Comfy.

Annars stickar jag vidare på mina muddar. Mudd nummer två var nästan klar när jag insåg att jag stickat den betydligt lösare än den första, så nu har jag repat upp och börjat om.

Jag tror jag har ett nytt projekt på gång också. I helgen när jag besökte min LYS köpte jag en härva Lucca Fino i en fin brunmelerad nyans. Jag har nystat det och klappat lite på det och ska bara känna efter så att det är helt rätt innan jag lägger upp mina 311 maskor. 

Jo, och så har jag faktiskt sytt lite också, men det får jag visa en annan dag.

Nya vyer

Tar en rastpromenad med samma musik i öronen som för över ett år sedan och känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Men vyerna är nya, och hemma finns hon kvar, skruttungen.

Velande

Nu har jag jobbat en vecka på mitt nya jobb och tycker det känns riktigt bra. Lite trött blir man ju förstås av allt det nya, men inte alls så trött som jag förväntat mig. Det kanske iofs har en del att göra med att vi hade en mycket behändig barngrupp förra veckan. Snart nog är det fullt hus och då får jag nog veta att jag lever igen. :-)

I fredagskväll plockade jag äntligen upp för knäpp-kanten till Helena-koftan och i lördags skulle jag, enligt avtal med mig själv, belöna mig själv med att lägga upp till en valfri ny stickning. Så himla härligt!

Men oj så svårt det blev. Plötsligt visste jag inte alls vad jag skulle sticka. En vintermössa till lilla N? En vacker spetssjal? Kanske ett par färgglada sockar? Ett par gosiga vantar? Ett hårddisksfodral?
Jag rotade runt bland mina garner, eftersom det brukar kunna råda bot på dylika frågeställningar, men nej, jag kunde inte bestämma mig. Jag hittade många fina garner, men inget som genast sa "Ta mig!" och inget som genast ropade "Jag vill bli en mössa!" eller "Jag vill bli en randig vante!" osv. Jag surfade Ravlery fram och tillbaka, jag bläddrade i mina stickböcker, men nej. Det finns bara alltför mycket att välja på!

Efter bollande med förstående, goda stickvänner (i synnerhet en) bestämde jag mig för att sticka ett par muddar medan jag fortsatte klura på andra projekt. Till sist lyckades jag även bestämma mig för ett muddmönster, så nu har jag börjat på ett par modifierade Spirogyra i Rowan Cotton.

Det känns så bra. Stickfriden är återställd och jag tror de blir fina. Extra fint är det att garnet är så mjukt och skönt och att jag fått det av en vän som trodde det passade mig. Tack, det gör det!

Dubbelstickning

Efter att ha tjänat mig väl i fyra år så började mitt gamla mobilfodral ge upp. Jag har dock länge velat prova dubbelstickning, så då passade det ju bra att sticka ett nytt fodral. En beskrivning på hur man gör finns förresten i Nina Sagulins bok "Sticka".

Jag använde lite rester av ombrégarn från Östergötlands ullspinneri, och blev återigen påmind om vilket trevligt garn det är. Vad gäller dubbelstickningen så var det roligt att testa tekniken. Framför allt var det spännande att se om det gick att öppna fodralet eller om jag gjort något misstag på vägen. (Om man har stickat en maska för mycket någonstans så sitter allt ihop och det inte går att vända ut "påsen" ) Detta är ju onekligen ett fiffigt sätt att sticka just fodral eftersom man slipper sy ihop något på slutet, men om man ska sticka något större skulle jag nog inte våga...