Inget att dölja

Det hemliga projektet är avslutat och inte hemligt längre. I ena änden ser det ut så här:

Och i sin helhet så här:

Idag var det nämligen deadline på Garnhärvans Opaltävling, så nu är mitt bidrag inlämnat.

Nu får ni fråga "Vad ÄR det?" om ni vill, bara ni nöjer er med svaret "En knasig halsduk!" ;-)

Jag har virkat på den här halsdukskrumeluren offentligt några gånger, senast i personalrummet på jobbet, och jag kan lova att jag fått frågan "Vad GÖR du?" många gånger. Och, ovanligt många har sett lika frågande ut efter att jag svarat som innan...

Nu är det ju så att jag gillar glada färger, och jag gillar att göra annat än grå eller beiga praktiska saker, så jag lär fortsätta göra lite knäppa saker ibland, oavsett vad andra må tycka. Men nåja, faktum är att ganska många också har lett (ibland lätt överseende, men iaf) och sett glada ut när de varit framme och pillat lite på min snurrhalsduk.

Jag är faktiskt lite sugen på att testa den på skolgården någon gång. Jag tror att responsen där kan bli lite rolig. ;-)

Det var förresten lite spännande att virka sista varvet. När det var klart hade jag inte så där överdrivet mycket garn kvar på nystanet.

Till sist blir det ett foto på spadersjalen i blockat tillstånd. Ibland önskar jag att jag hade en tvättlina, bara för att kunna fota sjalar snyggt...

Pussla och blocka

Jag fick pussla rätt mycket för att få plats med spadersjalen på mitt blockningspussel.

Nu är den iaf utspänd så gott det går, eller åtminstone så pass att jag nöjde mig.

Jag måste nämligen erkänna att jag inte tycker det är särskilt roligt att blocka. Speciellt inte sjalar. Det blir alltid snett någonstans, eller så blir sjalhalvorna olika och så får man börja flytta nålar..

Eller så har jag maskat av olika hårt på olika ställen som den här gången. Ena halvan hade därför kunnat få urtjusiga uddar, men inte den andra. Nu blir spetskanten därför mest lite vågig.

Dessutom borde jag nog göra som Maria och investera i något slags "blocking wires" så att man slipper försöka nåla raka kanter. Speciellt överkanten är svår att få rak, och inte vågig efter nålarna, när man börjar spänna sjalen.

Platsar grisen i Top Model?

Idag har det blivit ett par timmars bilåkning, så jag har hunnit virka lite. Först fick grodan några varv till på sitt huvud. Grisen fick vara modell.

Jag har följt beskrivningen så gott jag har kunnat, och undrar faktiskt varför grodan ska vara äggformad... Nåja. Den får bli som den blir. Jag vill inte lägga energi på att repa upp och göra om.

Sedan virkade jag lite på det "hemliga", som inte är så hemligt längre. Det är en slags snurrig grej som jag tänkt ska kunna användas som halsduk. Till de som sett projektet och ändå tror att det ska bli en stickad mössa kan jag bara säga: Fel, fel, fel.

Fast det är klart. Ett konstverk måste ju få tolkas fritt av betraktaren. ;-)

Hantverksmarknad

Idag har det varit hantverksmarknad i min stad. Vi i Stickas lokalförening var där med en del utställda stickade alster och oss själva - för att visa att vi finns och för och sprida information om Sticka.Det var fint väder, om än lite blåsigt, och mycket folk i rörelse. Väldigt många tittade till på oss där vi satt på en bänk och stickade och virkade. Jag pysslade med mitt "hemliga projekt" och fick många frågor av typen "Vad ska det bli?", "Vad gör du?" och "Hur gör du?". Jag tror de glada färgerna på garnet drog till sig blickarna. Många log småroat åt mitt projekt och sa sådär liksom överseende "Ja, det var ju annorlunda." Någon konstaterade också att "Jaha, du virkar bara.", och det var ju helt sant... ;-)

En liten intervju från lokaltidningen blev det också idag. Vi får väl se om något hamnar i tidningen sedan eller inte.

Jag har fått spader!

Whohoo! Äntligen har jag maskat av spadersjalen! Det var så spännande att få se hur spetskanten skulle se ut, och kul att se hur stor sjalen var.

Först tyckte jag den såg lite liten ut, men jag tror den blir alldeles perfekt efter blockning!

Nu: Full fart till jobbet!

Fröken frustar

Härom kvällen deklarerade jag "I dag SKA jag sticka klart den här sjalen. Det är bara fyra-fem varv kvar!"

Det var innan jag försökt sticka 7 maskor ihop avigt, för att få till nopporna. När desutom varannan av dessa sju maskor, dvs tre stycken, utgörs av omslag direkt runt stickan var det ju otroligt tight och bökigt att få in två stickor i dessa sju maskor samtidigt. Jag löste det hela med att byta till tunnaste Denisestickorna, och dessutom använda en tunn strumpsticka som hjälpsticka. Men, så som jag brottades....puh! Finns det något sätt att göra detta som jag inte känner till? Ta några maskor åt gången kanske?

Nåväl, jag stånkade lite, men så smånigom tog jag mig igenom nopp-varvet, och stickade vidare.

Men så när det var ett och ett halvt varv kvar tog garnet slut. Då var det sängdags och jag lät det hela ligga. Som väl är har jag ett nystan till, så idag kanske jag tar mig i kragen och gör klart. Det ska ju bli så spännande att spänna ut sjalen och se hur den ser ut!

I går fick jag ett ryck och började med ett oplanerat projekt. Det är lite hemligt ännu. Men en tjuvkik kan ni få:Egentligen hade jag bestämt mig för att avsluta några projekt innan jag började på nya. Jag har ju så många VILL-göra-saker! Men..ibland blir det som det blir..

Idag är jag ledig från jobb-jobbet, dvs jag har min "pluggdag". Hittills har den gått åt till att greja med CSN, e-legitimation och annat sådant där allmänt pappersbläddrande, och internetmekande.

Eftersom jag alltså suttit här vid skrivbordet ett par timmar har jag konstaterat att jag behöver ett längre skrivbord, så att jag får plats med papper och uppslagna pärmar vid sidan av datorn.

Dessutom är det här skrivbordet så oergonomiskt för mig. Det har en tangentbordshylla som jag inte använder, eftersom jag då kommer så långt från skärmen att jag börjar hänga fram hals och huvud över skrivbordet. Och ställer man nu tangentbordet ovanpå skrivbordet istället så får jag armarna för högt upp. Och värst av allt, när man sitter skräddare i sin skrivbordsstol blir det så svårt att få in benen där under hyllan...

Bäst jag flyttar mig en stund och gör lite pausgymnastik eller ngt!;-)

Fingerpåtning

För länge sedan vet jag att jag skrev något om påtning, och att det för mig innebär en speciell teknik att göra snoddar med fingrarna. Annars kan man ju påta på en påtdocka eller påtbräda, men detta är alltså något annat.

Nu fick jag se på Strumpstickans blogg att tekniken finns beskriven i en bok, Brita Wassdahls stickbok. Kolla!

Jag blev alldeles glad. Vad knasig man är! :-)

Frogging?

Första riktiga frökendagen för terminen avlöpte väl och jag fick en bra magkänsla. Känner mig mer hemma bland de något yngre barnen. Undrar just vad det kan bero på...

...säger hon som håller på att virka en Grodan Boll. ;-) Virknål nr 2 sätter inga hastighetsrekord i mina händer, men jag virkar iaf duktigt hårt precis som jag lärde mig på kursen i Leksand.

För övrigt undrar jag om det är detta som kallas frogging? Nä, okej, kanske inte.

Summering och start

Helgen innehöll på

ångestfronten:
dyr kurslitteratur
kan man jobba i skolan hur länge som helst?

hantverksfronten:
Ett halvt grodbollshuvud
Tre varv framåt och ett halvt varv bakåt på spadersjalen
Nytt sofföverdrag och kuddar till kökssoffan

mysfronten:
Sovmorgon
Två halva filmer (båda DVD:erna pajade i mitten)
Matlagning och halvårsfirande

Ja, och så igår hade vi en riktigt romantisk avslutning på helgen här och rensade avlopp tillsammans!

Nu är det dags för full fart framåt för fröken. Idag kommer barnen!

Lördag

Här får ni se resultatet av flerfärgsvirkningen jag gjorde på stickstämman.Den övre remsan är andra försöket, och den blev rakare än den första. Har tänkt att jag ska göra ett armband av det någon dag.

Hade det inte varit för dessa virkökningar hade jag aldrig gett mig på att virka en sådan där boll-groda som jag nu börjat på. Ännu har jag bara behövt använda en färg, dock.

Har haft en så skön lördag hittills. Vaknade ganska tidigt av mig själv och passade på att baka lite frukostbröd. Efter frukost och tidningsläsande var vi iväg och handlade lite. Jag köpte några små, tunna virknålar på second hand. Får se om de är tillräckligt smala för att gå i några av mina pärlor. Är lite sugen på att äntligen kombinera pärlandet och stickningen nämligen.

Dessutom var det dags att skaffa nytt tyg till kökssoffan, och turligt nog hittade vi helt ok sådant på rea. Så, nu har jag zigzagat överdragstyg och klätt om soffkuddar, allt medan jag spelat Winnerbäck och sjungit med för full hals.

Det är härligt med "eget" rum!

Fredagskänsla

Är inte fullt så trött idag, även om det vore lögn att säga att jag känner mig pigg och alert.
Fick en skön stickstund med kompisar på favvocafét idag, och sedan handlade jag garn till ett märkligt virkprojekt.

Jag har fått beställning på en Frog Hackey Sack. En vännina såg så där bedjande och hjälplös ut när hon sa att hennes son önskade sig en sådan, så jag har lovat att iaf försöka få till den!

För övrigt: Gud så skönt att det är fredag!

Trött

Varför blir jag så trött, trött, trött på eftermiddagarna efter jobbet? Jag har verkligen svårt att hålla mig vaken. Hela jag är som en överkokt spagetti. Ändå jobbar jag bara lite drygt halvtid.

Igår provade jag att ta en power-nap på eftermiddagen utan att det hjäpte särskilt mycket.
Hittills har jag piggnat till igen framåt 21-tiden, och det är väl kanske inte det ultimata.

Nåja. Nu ska jag fixa till mig lite, sätta vantstickor under ögonlocken och se fram emot en kväll med kollegorna!

Ps. 3 varv stickade jag på spadersjalen igår. Jag ger mig inte, det tar bara lång tid när man är trött. Ds

Torn

Arbets-/hobbyrummet är inte färdigplanerat och inte färdigmöblerat, men ÅH vilken skillnad det är att sitta här inne nu. Det är så mycket behagligare med milda färger här än med de färgglada tapeterna. Och för er som undrat vad ni ska använda den där toarulleshållaren som brorsan gjort i slöjden till så har ni svaret här:

Jag vet inte om det är praktiskt, och inte om det är snyggt, men det är iaf lite roligt!

Verkligheten knackar på

Hemma efter andra arbetsdagen och jag är helt yr i huvudet. Plötsligt ska ju lärarhjärnan kopplas in, och aktiveras. Scheman ska läggas, läsåret planeras, läroböcker hittas, nya ämnesområden läsas in - ja och så ska det konfereras och kompetensinventeras och lyssnas på föreläsningar. Och när jag kom hem så låg kursinformation och litteraturlistor för höstens kurser och väntade på hallmattan.

Nästa vecka börjar barnen skolan och undertecknad börjar kurs och då vill man helst att den här yrseln ska ha avtagit..

Nåja. Jag har iaf stickat tre varv på spindelvävssjalen på rasten. Personalrummets soffa är trång så mina kollegor var nog glada över att jag använde Denisestickorna.

Spindelvävssstickningen får nu bo på jobbet. Räta maskor klarar även en yr hjärna av.

Beting

Tröjbetinget klarades av någon gång i fredags natt. För då maskade jag av framstycket på tröjan. Jag är inte nöjd, men jag orkar inte göra om fler gånger så nu får det vara som det är.



(Note to self: Om man låter det flera veckor (månader!?) emellan sticktillfällena är stickfastheten garanterat inte konstant.)

I helgen har jag sedan i princip bara stickat några varv på spadersjalen, men det är långa varv så det tar sin lilla tid.

Och nu tänkte jag skriva att jag har packat jobbväskan inför morgondagen, men jag inser att det har jag ju INTE ALLS. Jag har inte lagt ner någon stickning! Jag måste genast åtgärda. Även om jag inte kommer sticka ett enda varv så kan jag ju inte gå naken till jobbet första dagen efter sommarlovet.

Vanemänniska

Nu har jag äntligen flyttat in mitt skrivbord i det omtapetserade rummet. Det känns så mycket bättre att sitta där nu. Härligt!

Men efter datortransporten (på flera meter, alltså) fick jag inte det trådlösa nätverket att funka, så nu sitter jag vid sambons dator. Jag måste ju kolla mail och betala räkningar.
Och hjälp vad ovant det är. Det tog mig nog minst en kvart att få igång den, och logga in på blogger osv. Ibland tror jag att jag är dum i huvudet, men idag väljer jag att tro att det beror på att jag en sådan vanemänniska. Jag är ju så van vid min egen dator. mina egna program, och mina egna inställningar att jag inte behöver reflektera när jag sätter mig där. Fingrarna knapprar och musklickar av sig själva. Här vid en annan dator var faktiskt hjärnan tvungen att kopplas in...

Idag är målet att jag verkligen ska sticka klart framstycket på tröjan jag började på för evigheter sedan. Vill beta av lite pågående projekt eftersom jag har så många nya idéer på saker jag längtar efter att göra. Men, jag måste nog åka och handla mig en melon också. Och läsa lite om läsinlärning. Och det är väl rätt trevligt att duscha också. Och tvätta lite. Och baka lite rostbröd av dinkel. Och....iiihhh...på måndag börjar jobbet och jag måste ju göra ALLT jag vill innan dess. Men. Visst ja. Betala räkningar var det...

Garnspotting och garnspottning

I går kväll var sambon och på utflykt. Där fanns en massa bilar att titta på. Det var nog det man liksom skulle titta på. Jag fick dock syn på detta

i en båt, så jag fick ju iaf liiiiiiite garnspotting ut av kvällen (som iofs var trevlig på många andra sätt).


Idag har B och M och deras föräldrar varit här. Både sockor och mössa passade bra, och lilltösen visade rätta takterna när hon valde favoritleksak ur fasters leksakslåda.



Sedan blev det dock spotta av, för det var akryligt mohair hon smakade på. Sådant garn vill man ju inte ha. (Nåja, ska sanningen fram så hade hon nog kunnat tugga i sig det, men vi vuxna fann det kanske mindre lämpligt...)

Finished objects

Argosyn är blockad och klar.

Jag tycker om hur garnet långsamt ändrar färg över hela halsduken. Mönstret var roligt, och halsduken kul att sticka.

B:s sockor blev klara under stickstämman. De ser lite knasiga ut med så långsmal fot-del, men förhoppningsvis sitter de bra när de väl kommer på.

B:s lillasyster måste förstås också få något stickat från sin faster. I dag träffade jag några vänner för lunch på stan, och då blev hennes mössa klar.

Hade inget mönster till garnet så jag läste några olika möss-mönster och impoviserade fram detta. Garnet var jättehärligt att sticka i. När jag började på mössan härom kvällen så ville jag inte gå och lägga mig sen...

Stashen liksom växte

Packningen jag hade med hem från Leksand var större, men lättare än den jag hade med mig dit. Garn har nämligen lägre densitet än frukt.

En härva Skimmer i nyansen "Bandhagen" från Wåhlsteds bara för de vackra färgerna, och för att jag inte passerar Dala-Floda precis varje dag.

Hur ska man kunna motstå att köpa en härva av Marias egenfärgade garn? Det fanns så många fina färger, men det var denna jag skulle ha. Och det fick jag.

Ett litet gosigt nystan merino från Stäkets fick också flytta med mig hem.

Fyra bollar underbart mjukt Sublimegarn från Garnhärvan. "Baby cashmere merino silk" är lika skönt i händerna som det låter. Jag vet, för jag har redan börjar sticka med det. Fort går det också på stickor nr 4. En rosa babymössa är nästan klar.


En härva svart Visjögarn (Östergötlands ullspinneri) också den från Garnhärvan. För att det är bra att ha, och för att jag kanske ska kombinera det med ombrégarn som jag redan har.

Till sist blev det också några smånystan med ett tunt tvåtrådigt ullgarn vars namn jag glömt. Det kommer iaf från Norge och säljs av Karin Kahnlund. Det var detta garn vi använde på kursen "Sticka med flera färger och våga klippa".

Lekskola för sticknördar dag 3 och 4

På lördagen fortsatte kursen i flerfärgsvirkning. Många valde att virka muddar men jag började på ett armband i eget mönster. Hann inte färdigt förrän i bilen dagen efter, men jag är ändå nöjd med att jag förstått hur man gör, och jag tyckte det var roligt att prova på tekniken, Jag har några idéer om sådant jag kan tänka mig att virka om jag övar upp hastigheten en aning.

En stunds lunchvila på gräsmattan med den här utsikten och sedan började kurs nummer två. Jag var med på Heléne Wallins kurs "Sticka med två färger och våga klippa". Här fick vi lära oss att sticka med två färger, och hålla ett garn i varje hand.
Det var inte så lätt att få till handgreppen till en början. Jag stickade stenhårt, så att jag hela tiden var tvungen att släppa taget för att putta fram maskorna på stickan. Sedan tog det ju en stund att få fatt på stickor och garner igen. Heléne var dock uppmuntrande och tålmodig och när kursen fortsatte dagen efter lyckades jag iaf hinna färdigt en rapport.

På lördagkvällen åt vi middag och sedan fick vi se när Erik Thorell och Anna-Karin Jobs Arnberg brudklädde två tjejer enligt gammal tradition i Gagnef respektive Floda. Det var väldigt spännande att se, men det är samtidigt lite konstigt att tänka sig att det ansågs vackert att förutom de fina kläderna också lägga till en väldigt prålig utstyrsel med bla pappersblommor, guldpapper mm.
På söndagen var det del två i kursen i att sticka med flera färger. Nu var det dags att lära sig hur man kan klippa upp sin rundstickning så att man får ett slätt stycke. Så här såg mitt alster ut efter att jag virkat runt klippmaskorna, men innan jag satt saxen i stickningen:
Har inget foto, men jag kan meddela att klippningen gick bra. Jag lärde mig också hur man kan plocka upp maskor för att få en snygg kant på tex en kofta. Den här kursen var jättebra för mig. Nu har jag fått lust att ge mig på lite tvåfärgsstickning igen! Kanske blir det något lite mindre projekt framöver, så att jag inte glömmer bort tekniken. Detta med att hålla en färg i vardera handen var så smart!

Efter lunch och ett föredrag av Sven Wålstedt lade vi in vår packning (som märkligt nog hade svällt en aning) i Ulldockans bil igen och några timmar senare var jag hemma, trött och vimsig men full av inspiration och väldigt nöjd med mitt beslut att åka till stämman.

Jag vill tacka Sanna och Karin som ordnat allt kring stämman så bra, och tack till Anna-Karin och Heléne som haft tålamod att lära mig nya saker! Och så förstås, tack också till mina goda vänner i Linkmaskan för resesällskapet!

Åh. Javisst ja, tack också till kökspersonalen på Leksands folkhögskola som hade placerat en skål kanel bland flingor, frön och fil på frukostbordet. Jag fick alltså min dagliga dos, och hade inte behövt oroa mig.

Lekskola för sticknördar, dag 2

På fredagen var det bara att stoppa i sig frukost och sedan kliva på en av två proppfulla bussar som skulle ta oss till Falun. På bussen pratades, stickades och virkades det. Själv började jag på en spindelvävssjal i mitt Kool Aid-färgade entrådiga garn.

Framme i Falun besökte vi Dalarnas museum och började med att lyssna på ett föredrag med Kerstin Ankert som handlade om Dalarnas textiltradition. Behöver jag nämna att de flesta stickade ivrigt under tiden? Härligt med ett sammanhang när ingen höjer på ögonbrynen eller tycker man är ouppmärksam bara för att man låter händerna vila i en stickning.

Därefter beskådade vi en fin textilutställning, särskilt roligt tyckte jag de var att se de många vackra vantarna.I entréhallen hängde också en utställning "Måla med garn" med bildvävar av barn i år 5. De fångade naturligtvis en frökens öga.

Jag tycker det är så härligt med barns fria skapande, och uppfinningsrikedom. "Det skulle bli en blomma men det blev något annat." skrev tex en tjej om sin väv. Härligt! Det är ju så det är - allt blir inte som man tänkt sig, men vackert kan det bli ändå!

Helgens godaste lunch, vegetarisk buffé, intogs och vi diskuterade nyfiket vad eftermiddagens hemliga workshop skulle kunna gå ut på.

Svar på det fick vi av formgivaren Anna Sjons Nilsson som satte oss att klippa remsor av varsin plastpåse och med detta virka oss varsin "Nobelfestväska". Det var ju inte det lättaste, men alla tog sig an uppgiften med glatt humör och kreativiteten var det inget fel på.

Det blev en liten stund över innan hemfärd, och naturligtvis utnyttjade de flesta tiden till att ta några varv på sina stickningar.

Vart man än vände sig under dessa dagar så såg man några som satt och stickade. Det är en ganska märklig (men härlig) känsla att befinna sig i ett sammanhang när detta är helt normalt och naturligt!

På fredagskvällen var det stickmarknad på folkhögskolan. Jag hjälpte A på Garnhärvan att packa upp och att sälja. Oj, så många som ville klappa på garn, köpa garn och stickor och prata stickning. Jättekul! Särskilt populärt var det tunna, underbart mjuka Merinosilket, som försvann som smör i solsken. Det blev en intensiv marknad, så jag hann inte fota något. Jag hann dock köpa på mig lite garn jag också - man måste ju prioritera. (Rapport om garnköpen kommer senare.)

Efter lite kvällsfika, och återigen en stunds stickgemenskap i korridoren så stupade jag i säng!

Lekskola för sticknördar, dag 1

Tidigt i torsdags morse kom Ulldockan och hämtade mig, Leftknit och en vän till för avfärd mot Leksand och årets stickstämma. Ingen av oss har varit med på stämman tidigare och vi var så nyfikna på hur de följande dagarna skulle bli.

Strax före lunch var vi framme vid Leksands folkhögskola och blev väl mottagna av Sanna och Karin som stod och delade ut fina röda väskor till alla deltagare. Dessa väskor såg man sedan överallt de följande dagarna.

Leftknit och jag hann upp på vårt rum och lasta in väskor och beundra utsikten

innan det efter en rejäl lunch redan var dags för första kursen. För min del stod "Flerfärgsvirkning" med Anna-Karin Jobs Arnberg på programmet. Anna-Karin berättade en del om hur flerfärgsvirkningen använts i Dalarna och visade många fina saker hon själv virkat med denna teknik, bla hjärtvärmare och muddar:

Sedan fick vi själva prova på att virka med flera färger. Anna-Karin hade dukat fram fina papperspåsar med små söta, färgglada ullgarnsnystan till alla deltagare och redan där var lyckan gjord för mig. Någon timme senare såg mitt första övningsalster ut så här:

Tekniken är rolig och ytan som bildas ser inte riktigt ut som på vid vanlig virkning eftersom man hela tiden tar av garnet vid varvets slut och sedan börjar om på nytt från höger. De färger som inte används för tillfället virkar man in i arbetet. Enligt Anna-Karin ska man gärna virka hårt så att resultatet blir fast. (För en gångs skull hade jag alltså inga problem med virkfastheten, haha!) Jag som inte virkat så mycket insåg dock ganska snabbt att det kommer kräva en hel del övning innan jag får ett jämnt resultat och får något flyt i virkningen när jag samtidigt ska hålla reda på de lösa tåtarna som ska virkas in.

Middag intogs på den stora verandan och på kvällen promenerade vi in till "noret" för att besöka Karins verkstad ("Uppstickaren"), Leksands hemslöjd och Leksands kulturhus.

Ganska trötta efter en lång dag och redan fyllda av många intryck tog vi kvällsfika och sedan samlades ett gäng för en stunds avkopplande stickmys (nåja, en del jobbade ganska hårt med sina kursläxor) i korridorens samlingsrum. En skön avslutning på första dagen!