Jag tänker dock att detta är en kort period i livet, så det får vara som det är. Ja, och så håller jag tummarna för att stickcaféerna finns kvar när jag är ute ur bebisbubblan igen.
Hur som helst var det trevligt att ses, och lilla N var på lika gott humör som sin mamma, vilket bådar gott för framtiden. Jag satte äntligen (där var det igen) saxen i hakbandet till Aviatrixmössan. Den används flitigt, men hakbandet har töjts ut och blivit för långt trots att jag gjorde det kortare än i beskrivningen. Nu är det avkortat en bit, och nya knapphål ditsatta. Perfekt.
Fick också den sista biten tyg till nästa sömnadsprojekt tillklippt under eftermiddagen. Sent på kvällen när jag lagt lilla N satte jag fart med en klänning i finecordmanchsester. Jag hann nästan gasa på med första sidsömmen innan det slog mig: Attans, det här är ju inte trikå, jag måste ju kasta alla kanter först.
Är inte detta det tråkigaste som finns? Är det någon som har något knep så man slipper? Och varför lyckas jag inte få zigzagskanten slät och fin? På just manchester går det ju an, men på tunnare tyger drar kanten ofta ihop sig när man kastar. Hur gör ni då? Använder trestegszigzag? Ojoj, jag skulle verkligen behöva (och vilja) gå en grundkurs i sömnad.
Nåväl. Jag kom en liten bit på väg med klänningen i går, blev bara avbruten ett par gånger. Undrar när jag kan köra nästa race. Jag vill nuuuuu!
2 kommentarer:
Vilket underbar tyg du hittat.Ser fram imot att se det färdigsytt . Jag vet hur det var när min lille krabat var liten och jag ville sy, det kunde ta veckor innan jag kom till det. Ibland var det ju nästan urvuxet när det äntligen blev klart. Men det blir bättre!
Jag använder nästan alltid trestegs-sicksack,fast nu är det länge sen jag sydde något.Tror det var dockkläder i augusti.
Skicka en kommentar