Syfröken

Jag har uppenbarligen kommit in i en riktig syperiod igen. Jag syr just nu betydligt mer än jag stickar, även om jag naturligtvis har ett par stickprojekt på gång. Senaste veckan har maken varit bortrest i jobbet och på kvällarna har jag satt mig vid symaskinen istället för framför TV:n.
Jag har tänkt blogga i flera dagar för jag har en del sömnadsalster att visa, men ville vänta till helgen då jag kunde fota dem i dagsljus. Men inte hjälpte det så särskilt mycket. Jag har verkligen svårt att få till vettiga foton. Ljuset blir ändå konstigt, och tom skärpan är svår att få till (men inte 17 kan det bero på vintern?). Här kommer hur som helst något slags foton:

Först ut är ett par velourbyxor. Dessa är i princip likadana som de lilagröna jag sydde, men jag började ta ut vidden lite högre upp på benen. Velouren kommer från Jofotex och mudden från Stoff och Stil.

I går satte jag saxen i det här glada collegetyget (Eller heter det inte så? Det är kanske mer stretchigt än collegetyg, men det har samma lurv på baksidan). Det ropade högt på min vid mitt senaste Jofotexbesök. Det är så härligt med färg! Sydde ett par byxor i samma mönster som byxorna ovan. 

Den här tröjan var ju klar sedan tidigare, men nu har den fått tryckknappar på axeln och ett par matchande leggings. Leggingsen är sydda efter ett modifierat Ottobremönster (nr 6, 2008). Eftersom tyget är jersey med lycra och riktigt stretchigt har jag tagit in lite i vidden. Lilla N har ett par Polarn och Pyret-tights som sitter bra så jag jämförde med dem för att få till en ganska tight passform. Det är så himla bra när man har ett passande plagg att jämföra med!

Jag har också sytt en tunika av Jofotex fårtyg (Märks det att jag nyss varit i Söderköping och shoppat?) med matchande tights. Även detta mönster kommer från samma Ottobrenummer. Tunikan har rynk framtill som ska åstadkommas genom att man syr med resårtråd som undertråd. Kämpade en hel del med detta utan att lyckas. Det blev liksom inget rynk även om jag försökte spänna resårtråden. Jag är väldigt tacksam för tips och råd angående detta för det verkar så roligt att kunna sy tex smock på detta sätt.

Jag har istället fuskat och dragit i resårtråden efter sömnaden och sedan fäst ändarna. Kanske blev det lite väl mycket rynk istället, men hellre det än inget alls. Ärmarna har jag kortat lite, rynkat med ett fastsytt framilonband (tunn, genomskinlig resår) och avslutat med kantband istället för att sy fast en vanlig resår och vika in som Ottobre föreslår. Det blev riktigt bra!

Försökte få till en livebild på lilla N igår när hon provade kläderna, men det är lättare sagt än gjort att fånga hela henne på ett foto där även kläderna syns. Det här är vad jag åstadkom:

Puffetipuffetipuff

Jag har sett så många fina puffbyxor i olika sybloggar, och har länge velat försöka få till ett par jag också. Jag hade lite velour över sedan jag sydde en velouroverall förra året och efter att ha kontrollerat att den borde räcka (visst är jag duktig på stashbusting just nu?!) satte jag igång och ritade om mitt muddbyxmönster.

Jag ville behålla byxorna ganska tighta över rumpa och lår, så jag lade bara till vidd nedanför knäna, och tog sedan in lite precis innan mudden. För att kunna göra detta har jag också lagt till sidsömmar. Mitt vanliga mönster är superenkelt och innehåller inga sådana. I och med detta kunde jag ju också sy in Fröken Fräken-lappen i sidsömmen. Smidigt!

Jodå. Jag är faktiskt ganska nöjd. Puffigare blev det ju, och byxorna sitter bra på. Men gör man som jag gjorde och tar in vidden precis innan mudden blir ju byxorna liksom lite "platta". Det blir liksom som bubblor som står ut på sidorna om ni förstår hur jag menar. I det här fallet funkar det skapligt, men vill man öka puffet mer skulle det se konstigt ut. Jag har fått tips av Stickorren att sy lite små veck när man syr fast mudden om byxvidden är så stor att mudden inte går att töja ut helt. Det skulle ju kunna funka. Hur gör ni andra?

Cirkus?

Jag tyckte ju inte att raglantunikan/klänningen jag sydde senast blev riktigt som jag tänkt mig så jag ville göra ett nytt försök. När jag inventerade mina tyger innan avfärd hittade jag först inte något som var lämpligt. Alla roliga mönstrade tyger hade jag bara småbitar av. Enfärgat kändes inte aktuellt och annars hade jag bara tjockare tyger, eller gamla rosamönstrade gullipluttiga tyger. Usch. Gulliga får gärna kläderna vara, men rosa eller småblommiga kläder kan jag köpa på HM vilken dag som helst.

Till sist rotade jag iaf fram det här gul-rosa-cerise-randiga tyget och tänkte kombinera det med gula ärmar. Det hade nog blivit fint, men det kändes iaf inte särskilt roligt. Nu fick det bli en lite mer knasig kombination, kanhända blev det lite cirkuskänsla på det hela, men hellre det än tråkkänsla. :-) Ångrar dock lite att jag inte valde cerisa eller gula kantband istället för vita. Jag tror att det hade gett tunikan några extra gladpoäng.

Mönstret är återigen Meedoms grundmönster (börjar känna mig tjatig) men jag har ökat vidden ännu  lite till denna gång, och gjort den lite kortade än den gröna tunikan. I ärmsluten har jag sytt i framilonband innan jag bandkantade för att få till lite rynk.

Lilla N har bara snabbprovat tunikan så jag vet ännu inte om jag ska vara helt nöjd med den. Tyckte att halsöppningen såg stor och vid ut när tunikan kom på. Om jag syr efter detta mönster igen måste jag nog prova att minska öppningen lite och sätta en knäppning i raglansömmen istället.

Tröjtest

Jag har varit ledig ett tag nu och då har sylusten förstås satt in. Jag började med att rita ett tröjmönster i lilla N:s nästa storlek, och testade det på en pyjamas. Sådana finns det behov av just nu och jag tänkte att det inte är hela världen om en pyjamas inte blir så vacker. Annars har jag inte velat sy just pyjamaser eftersom de inte används annat än hemma, och dessutom slits mycket i tvätten.  

Tröjan har knäppning i axelsömmen, vilket uppskattas båda av lilla N och mig. Det är verkligen inget kul att trä tajta tröjor över huvudet. Jag har använt Meedoms mönster i form 1 rakt av, förutom att jag kortat ärmarna lite och inte lagt till någon sömsmån eftersom jag gärna ville att pyjamasen skulle vara användbar redan nu. Byxorna är likadana som långkalsongerna jag sytt förut. Tyget har jag haft liggande sedan min förra sömnadsperiod för sisodär tolv år sedan och muddväven kommer från Stoff och Stil.

Det här var så långt jag kom på kvällarna förra veckan, men de senaste dagarna har jag spenderat hemma hos mina föräldrar (dvs hos lilla N:s favoritlekkamrat mormor) så  nu har jag passat på att sy lite mer.

Tröja i samma grundmönster som pyjamaströjan men något utställd nedtill. Återstår att sätta i tryckknappar för dem och Prymtången packade jag inte med mig när vi åkte. Tyget är detsamma som i den här tunikan jag sydde till lilla N förra hösten, och jag gillar det skarpt. Har för mig att jag köpte det av MG-tyger på syfestivalen en gång. Tyvärr tappar det lite färg/blir en aning luddigt efter några tvättar, men jag får nog leva med det eftersom jag tycker så mycket om mönstret.

Sydda saker

För ett tag sedan lovade jag er ju bilder på några fler sydda saker, men se det glömde jag visst alldeles bort. Nu hittade jag iaf bilderna så nu är det bäst jag bloggar innan jag glömmer bort dem igen. :)

Först ut är ett par långkalsonger/smala mjukisbrallor sydda med utgångspunkt i Meedoms form 0. Tyget kommer från Jofotex och är en rest som jag fått av min moster. Muddväv från samma ställe. Den här gången har jag sytt resårkanal istället för att sy fast resåren direkt på tyget som jag brukar när jag syr en resårlinning. Kan inte bestämma mig för vad som är bäst. En fastsydd resår snor sig ju inte och jag tycker också att resultatet ser något prydligare ut, men det är attans svårt att beräkna en lagom lång resår. Den töjer sig ju när man syr, och det är dödstrist att sprätta om det blir fel. Med resårkanalen var det iaf lätt att prova sig fram till en lagom lång resår.

Ovanstående mönster blev jag nöjd med så sedan skulle jag försöka att även rita upp ett muddbyxmönster i nästa storlek. Testade att rita någonstans mitt emellan Meedoms form 0 och form 1 men lägga till lite mer vidd nedtill i benen. Skärningen i midjan har jag också ändrat, precis som jag brukar. Jag låter byxorna bli lägre framtill än i mönstret för att slippa "gubbyxlooken" med byxor som går ända upp till bröstkorgen. Bak tycker jag däremot att det är bra om byxorna är ganska höga och har gott om plats för blöjan.

Jag provsydde mönstret i televerksorange collegetyg köpt på Ohlssons för länge sedan. Mönstret funkar helt ok, men jag tycker ändå att byxbenen är lite för smala nedtill. Jag skulle vilja ha lite mer pös, men hur får man till det utan att ha alltför mycket tyg att sy fast muddarna i? Jag menar, man kan ju inte sträcka ut muddväven hur mycket som helst.

För skojs skull sydde jag dit ett par små hjärtan på baksidan av ena benet men tyvärr hamnade de snäppet för långt ner för att de ska synas ordentligt när byxorna är på. (Ja, jag erkänner, det var meningen att de skulle hamna på framsidan och inte typ i knävecket). Hade de hamnat närmare rumpan hade det dock faktiskt blivit riktigt bra,och roligare än dito applikation framtill, så en annan gång nog försöka få till en applikation bak med flit.

I våras så köpte en god vän med sig E-slöjdstrikå från Symässan i Malmö. Tanken var att jag skulle sy något av det till sommaren, men så blev det aldrig. Nu tyckte jag det var hög tid att det fick komma till användning. Det var svårt att fånga tröjan på bild i vintermörkret, men ni får tänka er att den har en fin äppelgrön färg.

Eftersom jag varit väldigt nöjd med fordonstunikan som lilla N använt mycket ville jag sy något i en liknande modell, fast långärmad. Även denna gång kommer grundmönstret från Meedom men är i strl 80 (dvs en svensk strl 86). Jag kan konstatera att jag hade behövt bredda det mer nedtill för att få tunikakänslan på tröjan. Tygkvaliteten gör förstås sitt till också. E-slöjds trikå är ju härligt kraftig, och faller ju inte som ett tunt jerseytyg. Det  borde jag självklart ha tänkt på. Däremot kom jag faktiskt ihåg att runda av tröjan nedtill den här gången.

Tröjan är ännu tokstor på Lilla N, och ärmarna alldeles för långa trots att jag redan kortat av dem en gång. Det är så märkligt det där med storlekar i mönster, och framför allt är det bökigt när man befinner sig mitt emellan två storlekar. Jag vill ju inte gärna sy något som är på gränsen till för litet. Jag har tänkt sy ett par matchande leggings också, men kanske väntar jag till tösen har växt i tröjan så att jag vet vilken byxlängd som behövs då.

Nejhepp. Nu ska jag inta soffan en liten stund och sticka vidare på en blå vante i gosig merinoull.

Gott Nytt År på er!

Värmande alster

Innan jul stickade jag muddar att ge till kollegor i julklapp. Dessa var sist ut, inspirerade av halvvantarna, och även dessa i Drops Lima, men stickade utan hål för tummen.

Jag lät mina kollegor välja vilka muddar de ville ha och dessa blev över. Tänkte att jag skulle använda dem själv, men när provade dem på tyckte jag att de stacks lite. Illa, men så är jag ju extremt stickskänslig också. Jag får spara dem till någon annan.

När jag fyllde år strax före jul fick jag två härvor härligt rött Lovikagarn från Järbo tillsammans med ett mönster på virkade vantar. Givaren hade minsann hört mig prata ångestfyllt om brist på stickalster matchande min röda jacka. På juldagen satte jag igång med virkandet. På annandagen var jag klar. Är det inte underbart med barnvaktande morföräldrar och kvällssovande dotter så säg?!

Jag som sällan virkar måste anse mig nöjd. Det var ett mycket enkelt mönster (som jag iofs modifierade för att få lite bättre passform). Nu får vi se om jag använder dem också. Jag tyckte kanske liksom att de stacks en liten, liten aning.

GOD JUL!

Önskar er alla en fin jul och hoppas ni får gott om sticktid!

FO Röda halvvantar

Halvvantarna/muddarna är monterade och klara. Jag gillar garnet, Lima från Drops, och jag gillar mosstickningen. Nu återstår att se om jag får behålla dessa själv eller om någon vill ha dem i julklapp. Mönstret är gratis och återfinns här.

Mudderi och muddera

Glad Lucia på er! Här är det långt mellan uppdateringarna, men förhoppningsvis hinner jag med ett inlägg nu. Jag är hemma och vårdar sjukt barn (vi hann med två hela "riktiga" dagar i förskolan innan hon blev sjuk igen, stackarn) som förhoppningsvis sover middag en liten stund till.

Sedan sist har jag stickat ännu ett par sockor. Det finns ju viss risk att en socka kan komma på rymmen i torkskåpet på förskolan så att bara ha ett par duger inte. :) Dessa är stickade i Novitas sockgarn som jag köpt på Rusta en gång för länge sedan.

För ett tag sedan blev jag så inspirerad av en god vän som stickat MASSOR av muddar att jag rotade fram några udda nystan jag också. Hittills har det blivit två par, varav de första redan är bortspelat på julklappshazard på jobbet.

Härligt mjuka muddar i Nimbus från Atelier Zitron.

Lite tjockare muddar i Sulka från Mirasol.

Eftersom jag nu blivit lite muddfrälst kunde jag förstås inte hålla mig till garn ur stashen utan tyckte mig behöva något nytt passande garn. Goda vännen och tillika ägarinnan till min LYS tipsade mig om Drops nya Lima-garn. Mycket bra pris just nu, och inte alls tokig kvalitet. Jag gillar det jättemycket i mitt lilla mosstickade projekt. (Och dessutom passar stickor nr 4 - mina favoriter!)

I går kväll var det lilla julafton här. Då anlände efter låååång väntan en hel massa garn från Knit Picks. (Allt är inte mitt, bara så ni vet!) 

Kära maken har beställt bildelar från USA och vänner där har vänligt nog packat med mitt garn i paketet hem till Sverige. Denna gången var det visst mer garn än bildelar. Upps. Detta faktum hade tydligen roat makens garagekompisar en del vis uppackningen av paketet.

Jo, just det. Jag har faktiskt sytt lite också, men det får jag visa i ett annat inlägg. (Taktikbloggning under middaglur kallas detta.)

Rapport från sjukstugan

Jag är hemma sjuk (för första gången den här terminen iofs, det får väl sägas vara positivt) och hostar och febrar. Det är verkligen inget vidare. Dock kan jag ju stoppa i mig värktabletter och passa på att blogga lite när hjärtegrynet sover. Lite grand att visa er har jag i alla fall.

Jag har stickat en modifierad dragspelsbasker till svärmor som tyckte att lilla N hade en fin mössa. Jag har gjort den med mindre pös än i orginalmönstret och håller nu tummarna för att det ska falla svärmor i smaken.

En meditationsstickning måste man ju ha på gång hela tiden, så jag har börjat på en restgarnssjal. Hittills gillar jag den, men jag kommer nog inte gilla att fästa alla garnändar.

 

Eftersom maken och lilla N varit på inskolning på förskolan ett par timmar på förmiddagarna de senaste dagarna har jag faktiskt kunnat sy lite också. Först blev det ett par fleecebyxor att ha som förstärkningsplagg under overallen. De är sydda efter Meedoms form 2 så det är rejält rymliga på bredden, men jag tror inte att det behöver vara en nackdel i det här fallet.

Sedan fick jag en väldig lust att sy långkalsonger så ett par sådana i det gröna fordonstyget blev det igår. Irriterande nog gick tvillingnålen av när jag hade några cm söm kvar, så jag fick fuska med två parallella (nåja) raksömmar en bit. Blev inte supersnyggt, men det fula hamnade iaf bak, och syns mest på insidan. Hittade inte heller något bra sätt att sy fast Fröken Fräken-lappen så byxorna får klara sig utan en sådan. Skulle nog behöva lappar med texten placerad mitt på för att få det snyggt.

Här kan ni förresten se lilla N:s något fluffiga morgonfrisyr. Det krävs seriös borstning och vattenkamning för att få någon som helst styr på de där lockarna. :)

Fordonsmössa

Sedan sist har jag stickat ett par märkliga vantar som jag inte vill kännas vid. Jag har inte ens fotat dem. Kanske gör jag det en annan dag när jag kan skratta åt eländet. (Fast ärligt talat har jag redan skrattat åt dem. Och framför allt har andra skrattat åt dem.) Låt mig säga så här: om någon läsare skulle ha väldigt stora händer, med väldigt långa tummar, och med en högerhand som är några cm längre än den vänstra handen så säg till så ska jag gladeligen skicka dig de mest perfekta, varma vintervantar.

Nu har ju faktiskt både snön och vintern redan kommit på besök och det är riktigt kallt ute en del dagar. Jag har därför gett mig på att sy en fleecefodrad mössa till lilla N. Jag har haft en mental bild av en rosa fordonsmössa med öronlappar, och efter en del knåpande med mönster och studerande av köpemössor så fick jag till något som kanske skulle kunna funka. Jag har haft stor nytta av att titta på både Alvineas mössömnadsbeskrivning och mössmönster, och vill därför passa på att tacka så mycket! Så generöst av dig att dela med dig av detta!

Så här blev min mössvariant:

Tyvärr blev mössan för liten för lilla N. Jag tror att själva omkretsen var aningen för liten men också att fleecen jag fodrade med var för ostretchig.

Jag ritade om mönstret en aning och sydde en ny mössa med en stretchigare fleece som jag som väl var hade liggande. Tyvärr fick det bli en ljusrosa variant, men man tager vad man haver. (Är det förresten någon som vet var man kan köpa tunn och stretchig fleece i flera färger så blir jag glad för tips.) Nu tycker jag att mössan ser ut att fungera riktigt bra, och maken som sett den in action ute idag tyckte detsamma.

Ville ju visa er hur mössan ser ut på, men som vanligt var det supersvårt att fota lilla N. Fotomodellen var inte så lite tröttsprallig om jag säger så.

 

Jag skäms lite...

... och jag är ganska ledsen för att min blogg dör jobb-, småbarns-, och Facebookdöden (det är så mycket snabbare att skriva en uppdatering där), men det får vara så just nu. Jag stickar lite iaf även om det inte är några mängder, och jag klurar så smått på sömnadsprojekt, men jag hinner sällan fota i dagsljus och utan foton känns det nästan meningslöst att blogga.

Lilla N har iaf gått (ja, för nu går hon sedan några veckor) och blivit en stor tjej som snart ska börja på förskolan. Jag har förberett genom att märka kläder som bara den och genom att sticka ett par tjocksockar till vinterstövlarna som är ganska rymliga.

Lilla N gillar att krama garnnystan och tar varje tillfälle i akt att norpa åt sig ett. Såklart måste pappa också få gosa med sockgarnet!

Fotoförsök

På måndagar börjar jag sent så på förmiddagen idag tänkte jag att jag skulle försöka passa på att fota mina senaste FO:n. Solen lyste så vackert på frosten, och jag lockade med mig maken och lilla N ut för en fotosession och gungstund. Vi blev dock inte ute någon lång stund, för huh så kyligt det var. Speciellt för de av oss som envisades med att dra av sig vantarna och undersöka de halvfrusna löven i lekparken.
Tyvärr var det också jättesvårt att fota stickade alster när solen stod så lågt, varför resultatet inte alls blev så bra. Jag publicerar dem dock ändå, för de lär inte bli nämnvärt bättre i blixtljus.

Först ut är min mini-Hawthorne. Den blev nästintill halsdukslång, men betydligt smalare än jag föreställt mig. Nu i efterhand tänker jag att jag ju kunnat lägga till ett rätstickat parti till i överkanten, men det är ju så dags nu.

Eftersom den blev så pass liten kommer jag nog inte använda den själv, utan det blir nog lilla N som får värma halsen med den under vintriga vagnturer.

I helgen hade maken och jag en lyxig barnfri lördag ute vid kusten och jag hann avsluta både mina Spirogyramönstrade muddar (som legat till sig ganska länge) och en dragspelsbasker till lilla N.

Stickfika

Maken och jag har lite barnfri tid och har gett oss ut mot kusten. Lite fika måste man ju ha så jag passar förstås på att sticka lite.

Hawthorne klar!

Jag maskade av min Hawthorne härom dagen och den blev verkligen liten. Jag använde ju ett betydligt tunnare garn (Lucca fino) än det i mönstret, men jag trodde nog den skulle bli en aning större än den blev. Jag har dock inte blockat den ännu, och blockning brukar ju som bekant kunna göra susen, så jag har ännu hopp om att den ska kunna funka som halsdukssjal. Och kan inte jag ha den så kan ju alltid lilla N ha den. Hon har redan provat såklart. Jag hade inte en chans att hinna arrangera och fota sjalen innan min hjälpsamma fotomodell var där och snodde den.

I fredags var jag på stickcafé för första gången på evigheter, och det var så himla trevligt. Jag hann lägga upp till en dragspelsbasker till skruttungen. Förhoppningsvis ska den passa bättre än mammas som är älskade men på tok för stora.

Annars går dagarna och veckorna i flygande fläng här. Jag hinner inte sticka en bråkdel av vad jag skulle önska och än mindre blogga om det. Sådant är livet just nu.

Lilla N - en knämannekäng

Lilla N älskar att svepa in sig i mammas sjalar och halsdukar och traska omkring med dem. (Detta sker naturligtvis alltid under uppsikt pga stryprisken). Och kan man inte traska på fötterna så får man traska på knäna:

Vädrar sjalväder

Här är det full fart om dagarna, och allt som oftast även om kvällarna, så vips har det gått ännu en vecka utan någon blogguppdatering. Jag tycker det är helt ok att jobba igen och jag trivs bra på min nya förskola (jag har tom en stickande kollega!), så jag har det riktigt bra. När jag slutat på em vill jag dock skynda mig hem för att hinna umgås med lilla N innan sängdags. Därför blir det inte så många stickcaféer som jag tänkt nu heller, fastän ju maken är hemma och jag egentligen har större möjlighet att komma i väg än förra året. Hemma stickar jag iaf lite på kvällarna, och mitt mest aktiva WIP just nu är en Hawthorne i Lucca Fino. Jag blev kär direkt när jag såg mönstret!

Jag stickar den alltså i mycket tunnare garn än det orginalmönstret föreslår efter som jag inte vill ha den så gigantisk. Jag hoppas dock att den ska bli stor nog att passa som en liten halsdukssjal nu när höstluften börjar bli sval. Hawtorne stickas från spetsbården och uppåt så den börjar med en uppläggning på 311 maskor. Jag tror det är första gången jag stickar en sjal så. Den har också mönster på varje varv (inga avslappnade aviga varv här inte) så för att minska felstickningsrisken satte jag markörer mellan varje mönsterrapport. Det är jag glad för, för jag har trots detta lyckats få till ett par små felplacerade aviga maskor. Utan markörerna vet jag inte hur illa det skulle blivit. Nu har jag tagit mig förbi spetsstickningen och är igång med de korta varv som ska ge sjalen sin lätt rundade form. Det ska bli så spännande att se hur slutresultatet blir!

Garninventering

Hm. Vad är det nu för fibrer i det här garnet?

Livet leker

Jo, för här blir det mer av sådana här sandiga aktiviteter än blogginlägg när jag är ledig (iofs gäller det för när jag arbetar också). Jag stickar faktiskt lite också, men har inte hunnit fota mitt nya WIP. Återkommer!