Jag klurar, känner efter och klurar igen. Ska jag försöka mig på att jobba heltid i höst, eller ska jag hålla fast vid mina 75%, men då riskera att få byta arbetsplats? Inget av alternativen känns riktigt lockande. Jag tycker ju att jag har det så bra som jag har det, just nu. Genast när jag börjar grubbla över orken så börjar kroppen bråka och göra ont. Försöker den säga mig något? Eller vill den bara att jag ska sluta grubbla? Tänk att det ska vara så svårt att veta vad man vill och klarar av!
Idag har jag iaf haft en riktigt mysig stund på jobbet. Skogspromenad med nyfikna, glada 3-4-åringar på djur-spaning är härligt för frökensjälen.
Titta! Vad är det där för mönster på trädstammen?
Kan det måhända vara något slags barkborre som varit framme? Tänk så många spår efter djur det finns att hitta!
Annars är det här en favorit på jobbet just nu: 
Det skrivs brev och ritas bilder och viks kuvert titt som tätt. Frankerar gör vi med sådana där klisterlappar med små bilder av läppstift mm som tex Yves Rocher envisas med att skicka hem till mig. På eftermiddagarna har vi postutdelning - och oavsett om man skrivit brev till sig själv eller till en kompis så är det lika spännande när brevlådan töms!
4 kommentarer:
Låter som en spännande dag i skogen. Kul idè med brevlådan!
Stäng av tankarna och känn med magen. Magar är bra, de brukar veta.
Lycka till med vad du än beslutar!
Jamen, ett _användningsområde_ för såna klisterlappar! Du är så kreativ!
Hm, jag känner med magen, men.
Det blir elände när den säger vad jag kan och orkar. Sedan kommer då arbetsgivaren och FK och säger vad de vill - dvs någon HELT annat. Och då går man in i... Ja, vad? Man hamnar i ett läge som är mindre kul, och hur orka då? De är med och beslutar och sedan gör de tvärt om vad de beslutar ändå, öhhh... kul? Not!!!
Må så grankott och njut av att orka det du orkar... så länge det går...
Skicka en kommentar