Idag är jag ledsen och arg och frustrerad. Jag tycker det borde vara förbjudet med jobb som innebär mer resor än dagar hemma. Det känns som om jag tillbringar mitt liv med att vänta, fastän jag inte vill.
Men, solen skiner och mitt eget jobb väntar inte, så det är bara att ta sig samman och ge sig iväg.
Tur är väl det, för där får man både kramar och annat att tänka på!
3 kommentarer:
Jag vet!!! Man får försöka att hitta något "eget" så att man vänjer sig.
Man kan också fundera på hur livet skulle vara utan personen man väntar på och längtar efter ...
För mig känns det lättare då =)
Jag känner med dig! Min man jobbar utomlands ca 9 månader per år,men han trivs så himla bra med jobbet, så jag får nog leva med det. Kanske hellre en glad man när han är hemma, än en sur man som är hemma hela året. En längtande och väntande fru.
Skicka en kommentar