Nu ska Lucca fino-sjalen bara torka. Sedan ska den packas och postas till min farmor. Det vet hon inte om. Det är lite svårt att skiljas från den. Det vet hon inte heller om.Men jag hoppas, och tror, att hon kommer tycka lika mycket om färgerna och det mjuka garnet som jag gör.
Hjälp. Nu har jag bara ett WIP igen. Och det är knappast ett WIP ens, snarare ett UFO, eftersom den aldrig riktigt fick fart innan den hamnade långt ner i stickkorgen.
3 kommentarer:
Jag förstår om det är svårt att skiljas från den.Färgen är jättefin och jag vet ju hur garnet känns.Mönstret är också fint.
Underbar sjal! Och otoligt snällt barnbarn har din farmor.
Fin sjal!
Skicka en kommentar