tisdag, augusti 11, 2009

Enhandsbloggning

När man ammar bebis jätteofta och länge (jo, för hon somnar ifrån, och kvicknar till och vill ha mer när jag rör på mig) så har man ganska mycket enhands-tid. Visst är det mysigt att bara sitta och titta på lilla N där hon ligger i famnen, men ibland så hamnar jag iaf framför datorn en stund. Det är ju så många människor som jag vill hålla kontakten med. Kanske märks det inte, men bara så ni vet så försöker jag. Försöker lagom vill säga, så bli inte ledsna om jag inte svarar på mail eller sms eller på messenger eller så. Hur som helst håller jag på att träna mig på att skriva med en hand, så det här är ett sådant inlägg.

N har fått så många fina presenter redan, och i går kom Ilsefin hit för att hämta några knit picks-kablar vi beställt, och hade med sig ännu en. Kolla vilken fantastiskt fin bomullskofta hon stickat:
Färgåtergivningen på bilden är inte perfekt, och tyvärr syns inte de söta nyckelpigeknapparna så bra, men ni ser ju iaf att koftan kommer bli toppen på N.

Åh, det är så mycket jag vill göra nu plötsligt. Jag vill sy små söta kläder och sticka en djevellue av garnet vi köpte igår. Och ta något varv på min Gail. Och sy överdrag till amningskudden. Men mest av allt vill jag lära känna min dotter och mysa med min familj, så jag nöjer mig med ett eller annat varv på min meditationssjal då och då.

3 kommentarer:

Ilsefin sa...

Vad mysigt det var att få gosa med lilla Nora igår! Och skönt att träffas och prata lite och se och höra att du mår bra.

Den somriga bebiskoftan blir kanske lagom i passformen framåt jul eller så (trots att jag enligt mönstret stickade en liten strlk 56) :)

Jag ser fram emot att öva mer på att hantera bebisar framöver! :)

Anonym sa...

Jättefin kofta lilla N har fått. Bomull låter härligt!
Ewa

Fosco sa...

Vilken fin kofta! Och sjalen ser också väldigt härlig ut.

Att lägga tid på att lära känna nya lilla barnet låter väldigt klokt. Barn växer fort, till skillnad från stickningar... Eller jag menar, barn växer fort, stickningar kan man låta vila ett halvår ibland och spurta på ibland... Eller jag menar... Eh, du fattar nog :)

Kram!