I går var ju N och jag och handlade lite på COOP på fm och det var visst dålig timing för det tyckte hon inte var alls kul. Och kön var lång och rörde sig knappt. Därav kö-amningen. Jag undrar vad pensionärerna tyckte om den. ;-) Fast, om de hade misstyckt hade de ju kunnat släppa oss före istället. Jag klarar iaf inte av att stå med en illröd, illvrålande och orolig tjej i famnen hur länge som helst. Det gör för ont i mammahjärtat.
På em gav vi oss trots detta ut igen, denna gång ner på stan till en vän som är massör. Hon knådade och meckade lite med mig och mitt onda (det känns bättre idag, hoppas, hoppas det håller i sig!) och då sov N sov så gott under tiden.
Alltså hoppades jag på att N skulle vilja ta en liten sovstund på eftermiddagen idag också, och bestämde mig för att försöka hinna med lite stickning i så fall. Och ser man på, jag har fixat till håret, vattnat blommorna, druckit kaffe OCH stickat två varv på Gail.
3 kommentarer:
Ingen kan komma och påstå att livet inte är omväxlande med en liten baby.Det gäller verkligen att ta dagen som den kommer.
TJohej vad bra. ser verkligen fram emot när vi träffas nästa gång och kanske får sticka lite på gail tillsammans.
Ja, hoppas att du blir bättre med ditt onda. Härligt med vänner,som kan hjälpa en. Man får vara glad för det lilla man hinner med,men inte hinner man mycket. Jag trodde jag skulle hinna massor medan den lille sov, men tji fick jag.
Skicka en kommentar