Uppryckning istället för upprepning

Åh, vad jag var arg och ledsen på sjalen (men mest på mig själv) igår. Det är tråkigt nog att repa upp i vanliga fall, men en spetssjal är ju riktigt bökig att repa om man inte vill tappa maskor. Jag brukar nog oftast sticka baklänges, men det skulle i detta fall inneburit att det skulle ta minst en vecka för mig att sticka baklänges. Sedan skulle det ta en vecka att sticka framlänges igen. Om jag skulle ha lite hjälp med hushållet och lilla N vill säga, annars kanske ännu längre tid. (Det där sista betyder inte att jag försöker säga att jag har en lat sambo, för det har jag inte, han är däremot ofta bortrest i jobbet.)

När jag surfat runt bland alla Gailsjalar på Ravelry och hittat väldigt många som såg ut ungefär som min bestämde jag mig för att det inte var värt besväret (och det dåliga humöret det skulle medföra) att repa upp. Jag tror jag vet hur jag ska blocka för att få det att se skapligt ut ändå.

Kanske hinner jag ikväll, för snart kommer sambon hem ett par dagar innan nästa resa! Hm. Vid närmare eftertanke kan det mycket väl hända att jag kryper upp i soffan bredvid honom istället för att krypa runt med nålar på golvet. Vi får se.

Och nu ett par bonusbilder på lilla N, bara för att de låg i samma mapp som sjalbilden. ;-)