torsdag, november 05, 2009

Mammaliv

Idag var lilla N och jag hembjudna till en annan mamma och bebis på lunch. Trevligt tyckte jag. Läskig mobil över skötbordet tyckte lilla N. Det har tagit sin lilla tid men jag börjar så smått komma in i det här nya livet med mamma-barn-träffar, mjölkfläckar, barnvagnspromenader och turboshopping på Maxi.

Jag har tänkt att jag borde skriva ner mina iakttagelser. Göra en fin och rolig och genomtänkt lista. Men jag kommer liksom aldrig till. Istället kommer här nu lite alldeles ostrukturerat pladder om hur knasigt jag tidigare tänkt om några saker, och om hur det verkligen blev...

Amma = man langar fram bröstet då och då när bebisen är hungrig och får en rofylld stund tillsammans.

Nej, det kan också innebära riktigt onda bröst, en liten igelliknande varelse (om än den underbaraste du vet) fastklistrad vid dig nästan hela tiden de första veckorna och en stor del av tiden även senare, mjölk som läcker och ger dig fläckar på tröjan och mjölk som sprutar så att du får vara försiktig så att inte grannen ska få sig en dusch. Dessutom kan det vara som för lilla N, att det är jättejobbigt att äta om man är för trött eller för hungrig. Amningsstunderna som ska vara så mysiga kan ganska ofta vara rena brottningsmatcherna. Då skriker lilla N, sparkar med sina ben och klöser med sina små fingrar eller spänner sig i en båge när jag försöker få henne att äta lite. För omgivningen ser det ju ut som hon är proppmätt och absolut inte vill ha någon mat, och välmenta kommentarer som "Men är hon verkligen hungrig?" är sällan långt borta. När lilla N till sist sansar sig så brukar hon dock äta glupskt och sedan somna. I värsta fall har proceduren då tagit en timme eller mer.


Köra barnvagn = man lägger ner bebisen i sin barnvagn och går dit man är sugen på att gå.

Jag hade tänkt mig många sköna höstpromenader, en och annan shoppingrunda och kanske tom några stickcaféer osv. Fullt så enkelt är det inte. För det första ska bebisen gärna vara lagom mätt (inte alltid så lätt att åstadkomma - se ovan) och nybytt på när den läggs i vagnen. Dessutom gärna lagom trött. Det är inte alltid det inträffar precis när du hade tänkt dig att gå ut, men även om det gör det kan det hända att bebisen illvrålar där nere i vagnen och bara vill komma upp till dig. Speciellt spännande är det när bebisen liksom fintar dig och FÖRST ligger nöjd i sin vagn för att sedan spara illvrålet till mataffären eller biblioteket.

En annan komplikation är det där med framkomligheten. Den som har försökt ta med barnvagnen och åka hiss ner till barnavdelningen på Lindex i min stad vet vad jag pratar om. Och kanske, kanske är det inte bara jag som har lyckats meja ner något med vagnen. Jag har bla lyckasts toucha en jätteskylt på Åhlens så att den rasade ner på ett mycket odiskret sätt...


Detta är bara ett par exempel på saker som jag fått tänka om kring. Nu är det ju inte alltid så här, och det är säkert inte heller precis så för alla (de har säkert andra saker att brottas med). Nu menar jag inte att säga att det här mammalivet är så förskräckligt, men det är annorlunda mot vad jag trodde, och det har tagit ett tag att landa i det.

Jag njuter dock desto mer av att ha skrikfria nätter (trots amningsavbrott), av att få nosa så mycket bebis jag vill och av de där underbara "Hej mamma!-leendena" som lilla N fyrar av allt som oftast.

Och ser man på, nu slog hon upp sina vackra ögon lagom som jag var klar med inlägget. Tack för god timing, lilla N!

5 kommentarer:

Sanna T Sköld sa...

Detta med att ta sig hit och dit med barnvagn kan jag verkligen intyga att med tvillingvagn var det inte det lättaste. En hel del affärer kom man sig inte ens in i. Världen var verkligen inte gjord för att ha två lika gamla samtidigt. vi gick mycket promenader varje förmiddag i ur och skur och barnen sov ute. Det som var det bästa med allt var nog att man ändå hade maten med sig.
Njut så länge det är. Barn växer fort. jag har svårt att förstå att våra redan har blivit 8 år.

Ha det gott Linda! Önskar att jag bodde närmare så jag kunde hälsa på och få träffa lilla underbara N.

Anonym sa...

Ja, njut av amningen, jag kände likadant men förstod inte hur bekvämt det var förrän det var dags för smakportioner av riktig mat som skall lagas, packas med och värmas. Och så måste man kolla att det lilla livet tål allt, och det är ju ganska mycket man skall gå igenom. Men så var det bara med första barnet, med de andra visste man vad som skulle komma. Eller törs man säga att man blev härdad.

Anonym sa...

Ja, man känner igen sig vill jag lova! Alla goda råd man får, blir dessutom alldeles förvirrande, för de är SÅ OLIKA, beroende på vilken baby de själva haft. Om dom nu har haft någon :-( Ja, vissa har förmodligen glömt hur det var också. Men man måste lita på sin magkänsla, och sedan kanske fråga någon som man har förtroende för.
Själv har jag 5 barn och alla har varit så himla olika. Den 4:e var den jobbigaste.Sedan går ju det där jobbiga i perioder tycker jag. Men det underbara finns där ju varje dag, bara man har ork att hitta det:-)Det är upp och ner i tillvaron när man har barn.Men en sak är säker, man vill för allt i världen inte vara utan dom.
Ha det gott!

Anonym sa...

Vist känner man igen sig själv i det du säger om ammning. Min dotter är bara 2 veckor gammal så problem med barnvagen kommer tids nog... Men vist är de små mirakel underbara.

Susanne sa...

Nog är det en del upp och en del ner allt! Det här med vagn sitter kvar i minnet här också, jag hade dubbelvagn eftersom det är tätt mellan grabbsen och det var ofta som jag inte kom in eller kom fram. Å VARFÖR har de flesta affärer barnavdelningen längst ner eller längst upp och inte i markplan? Ha det så gott med lilla N