Vem varnade Anki?

Ojojoj. "Semester" skrev jag i mitt förra inlägg. Jag vet inte om det jag upplevt de senaste två dagarna kallas semester... Det har varit ett par mycket märkliga dagar.

Jag börjar med det positiva:

Jag fick en utflykt.
Jag fick umgås med några av mina allra bästa vänner.
Jag fick mycket sticktid. (Foton kommer i morgon!)
Jag har lärt mig mer om fenomenet människa.
Jag uppskattar nu verkligen mitt rena, fina hem och mitt kylskåp fyllt med frukt och grönt samt den friska stadsluften som stömmar in från min öppna balkongdörr.

Det hela började med en idé om att en billig Ålandskryssning skulle vara ett trevligt sätt att umgås, slappna av och sticka tillsammans. Mina vänner tyckte detsamma och i går morse klev vi på anslutningsbussen från vår stad. Det gjorde också många pensionärer. Den anmälda resenären "Anki" klev dock inte alls på, utan efterlystes av busschauförren, dock utan resultat.

Antalet gråhåriga medpassagerare oroade oss inte det minsta. Vi hade ju våra stickningar och varandra.

När vi så småningom kom på båten i Stockholm började allt det bisarra. Några små exempel på vad vi sett och varit med om:

Otroligt många onyktra pensionärer, vinglandes, sjungandes, skrikandes, gapandes, och klappandes i otakt.

Smörgåsbord med mer eller mindre slemmiga rätter, som serveras på små assietter, och som man får slänga i sig innan man blir utkörd ut matsalen.

En full tant som välte både sig själv och ett bord mitt framför näsan på oss.

Stora vågor som fick båten att gunga betänkligt och undertecknad att ägna ett par timmar åt att desperat försöka undvika att kräkas.

En hytt som måste varit avsedd som bastu. Iklädd linne och trosor, liggande stilla ovanpå täcket var jag våt av svett efter en kvart. Reslutat: Nattlig pyjamasstickning bland pensionärerna och bara dryga två timmars sömn.

En toalett som inte satt fast i golvet.

Säkert 30 tomma stolar som var upptagna av något slags osynliga varelser. (Försökte man sätta sig ner fick man veta att det minsann var UPPTAGET, fastän ingen levandes själ syntes till.)

En arg kvinna som tyckte vi skulle flytta oss från de sittplatser vi till sist hittade eftersom vi "ju ändå bara stickade och det kan man ju göra var som helst!"

En ung tjej i sällskap med sin pojkvän som förskräckt insett att de hamnat på helt fel Ålandskryssning och vid frukostdags plötsligt utbrast "Jag vill HEM. NU!"

Nu har jag nog missat hälften, och ja, det har varit ett par intressanta dagar, men det var några timmar där i natt när jag undrade om vi verkligen skulle ta oss hem helskinnade. Och då bästa, okända Anki, så grubblade jag på vilka lyckliga omständighetet som fått dig att hoppa av resan, och jag avundades dig mer än du anar...

Tidigt i morse, före kl 07.00 satt jag och E uppe på däck och stickade och andades. (Att kunna andas är underskattat.) Då såg vi båten här ovan lägga till i Mariehamn. Nästa gång tar vi den istället!!

Ojoj. Nu gungar visst hela världen fastän jag sitter stilla på min skrivbordsstol. Bäst att gå och lägga sig i sin egen SKÖNA säng i sitt SVALA sovrum och se fram emot en GOD och FIBERRIK frukost. Åh, så lycklig jag är!