Spinna vidare

I går eftermiddag kom jag tack vare goda vännen M äntligen iväg på utställningen Spinna vidare.

Det var tur att vi var två som kunde hjälpas åt att manövrera dörrar och hissar, för det var minsann ett äventyr i sig att gå på museum med barnvagn. Plötsligt blev man så väldigt tacksam att man inte är rörelsehindrad och alltid måste ta sig fram på detta sätt utan kan springa i trappor och öppna dörrar själv i vanliga fall.
Ska man sticka mycket med sådana här tunga stickor måste man styrketräna lite först. (Eller, vänta nu, är det kanske detta som ÄR styrketräning?)

Britt-Marie Christoffersons del av utställningen har jag sett en gång förut, i Borås, men det var roligt att se den igen. Tänk så mycket spännande effekter man kan åstadkomma med bara räta och aviga maskor! Om det nu var en aning (men inte oöverkomligt) bökigt att ta sig runt med barnvagn så kan den amningsvänliga filmvisningen om Östergötlands ullspinneri få ett extra plus. ;-)
Vi avslutade vår mysiga eftermiddag med fika och sedan en liten promenad i höstsolen. Härligt!
Och så här trött kan en liten tjej bli av att gå på museum. Lilla N sov gott i soffan hela kvällen!