Jag kom på att det var bättre att sätta båda de blå plastbitarna under själva arbetet, även om det kanske gör att pinnarna inte blir fullt så stabila, och att avståndet mellan dem inte blir på nanometern lika hela vägen. Nu slipper jag i alla fall momentet där jag förut var tvungen att släppa virknålen, och fånga den igen på andra sidan gaffeln.
Jag har faktiskt en plan för vad det här bruna bandet ska förvandlas till, och då har jag rätt långt kvar att virka öglor innan det det är dags för sammanfogning.
Andra gaffelvirkningsprojekt börjar också ta form i min hjärna. En halsduk i alpaca tex! :-) Så svårt det är att ha tålamod med att LÄRA sig en teknik innan man kan använda den som man vill! Fast, det är väl kanske det som är moroten till att lära sig - att man har ett mål, och en dröm att sträva mot!
1 kommentar:
Åh, jag ser fram emot måndagen - you "master of gaffeln"!
Skicka en kommentar