måndag, september 11, 2006

Idag är det måndag!

I morse fick jag se några konstiga streck på mitt vänstra pekfinger. Försökte tvätta bort dem utan resultat, och funderade på vad 17 de kunde komma ifrån.

Så insåg jag.

Jag stickade på min vante igår. Säkert i flera timmar sammanlagt. Och jag vill inte ha "hål i hörnen" för att det blir lösa maskor där strumpstickorna möts, så jag höll nog garnet extra hårt. När jag vill hålla garnet hårt gör jag det på mitt eget lilla vis runt halva handen, så garnet löper över pekfingret två gånger.
Hittills har jag kommit så här långt med min första vante:


När jag utrönat ursprunget till mitt randiga finger åkte jag till jobbet med mina tre lådor kaka och en bunke vaniljvisp. (Jag är inte bara Fröken, jag är balanskonstnär också.) Jodå, kakan blev uppskattad. "Fredag hela veckan lång!" sjöng en kollega när hon fick se att det fanns fikabröd fastän det inte vad tid för fredagafika. Smakade en liten bit själv också, och kan konstatera att lingonen gjorde sig bra. Det är gott med något syrligt mitt i allt det söta.

Efter jobbet handlade jag, mest grönsaker och frukt - slurp, och var rätt trött när jag landade här hemma. Nu hittade jag en kommentar här på bloggen från "Anonymous" som tycker jag är en fin vän. Då blev jag glad och genast lite mindre trött. :-) Tänk att någon skriver så om mig!

Nu ska jag stoppa i mig en banan och sedan ska jag iväg och sjunga lite i min knasiga kör. Härligt!

5 kommentarer:

Désirée sa...

Tack för receptet. Har gjort det med jordgubbar i stället för äpplen (har ju ingenstans att palla, he he he)och blev mycket uppskattat.
Men, först fick vi grunda med lite squasch och ädelostsoppa, såklart!

Stickorren sa...

Vilka fina vantar! lagom till en kall vinter, jo rönnbären säger att det blir kallt i år!

Anonym sa...

Ett sätt att slippa hål eller märken efter stickorna är att hela tiden flytta efter stickorna. Varje gång maskorna på stickan tar slut så stickar man första maskan på nästa sticka. D v s stickorna flyttas efter hela tiden och det blir inga märken.
Fråga gärna om du inte begriper hur jag menar!

Anonym sa...

Men du ÄR en alldeles underbar och fantastisk vän Fröken!

Jag har lärt mej massor av dej!!

(jag tänkte på det där, när saker verkar enkelt för nån. Baka kakor verkar lätt som en plätt för dej. Å sen balasnera dem då. ;-) Kram! )

Kristina sa...

Kul med vantar, du är tuff du som vågar sticka med fler än två stickor. Jag har inte kommit dit ännu! KRAM