Inget att dölja

Det hemliga projektet är avslutat och inte hemligt längre. I ena änden ser det ut så här:

Och i sin helhet så här:

Idag var det nämligen deadline på Garnhärvans Opaltävling, så nu är mitt bidrag inlämnat.

Nu får ni fråga "Vad ÄR det?" om ni vill, bara ni nöjer er med svaret "En knasig halsduk!" ;-)

Jag har virkat på den här halsdukskrumeluren offentligt några gånger, senast i personalrummet på jobbet, och jag kan lova att jag fått frågan "Vad GÖR du?" många gånger. Och, ovanligt många har sett lika frågande ut efter att jag svarat som innan...

Nu är det ju så att jag gillar glada färger, och jag gillar att göra annat än grå eller beiga praktiska saker, så jag lär fortsätta göra lite knäppa saker ibland, oavsett vad andra må tycka. Men nåja, faktum är att ganska många också har lett (ibland lätt överseende, men iaf) och sett glada ut när de varit framme och pillat lite på min snurrhalsduk.

Jag är faktiskt lite sugen på att testa den på skolgården någon gång. Jag tror att responsen där kan bli lite rolig. ;-)

Det var förresten lite spännande att virka sista varvet. När det var klart hade jag inte så där överdrivet mycket garn kvar på nystanet.

Till sist blir det ett foto på spadersjalen i blockat tillstånd. Ibland önskar jag att jag hade en tvättlina, bara för att kunna fota sjalar snyggt...