Lugn

Så lyckligt lottad jag är. Jag har så fina vänner. Tänk att jag fick sällskap hela kvällen! Och så lycklig jag är som haft flera timmars härlig sticktid! Sådant gör mig gott - ända in i själen.

Det syns inte på bilden, men jag har börjat minska för ärmkullarna. Inte så mycket kvar nu! Spännande! Men läskigt också. Monteringen kvarstår. Och jag vill ju så gärna kunna säga till mig själv "Tänka sig. Jag har stickat en tröja!" (Fast jag gillar det min mycket kloka vän sa: "Oavsett om du monterar den sedan, så har du ju stickat en tröja.")

Bäst att krypa till kojs nu. I morgon blir det nog pulkaåkning! Whohoo!