En sjal större än en squash

Snart är ledigheten slut, men ännu håller sommarvärmen i. Jag funderar på om man ska göra ett sista ryck mot badstranden i veckan, eller om man istället ska ge sig ut i barndomens blåbärsskog och leta bär. Måste nog höra med den tilltänkta bärplockarkompanjonen om hon kan tänka sig att en gummistövelpromenad med mig.

En sak som man självklart måste göra är ju förstås att sticka. Ikväll har jag haft några stickvänner på besök och sett de mest skilda, men alltid vackra, saker växa fram. Ni är så duktiga, och jag blir så sugen på att lära mig mer! I glatt sticksällskap tenderar det att ju att även bli en del pratande, så därför blev det ingen avancerad stickning för mig idag. Alltså passade en ny enkel rörstickning bra.

(Look, Lía, I´m knitting with doublepointed needles again. Not socks this time though. This is just intended to become another tube with a thumbhole in it. ;-))

Min förhoppning är att detta Regianystan ska räcka till ett par halvvantar. Vi får väl se om jag hoppas rätt...

Eftersom K höll på att knåpa med sin virkade sjal idag så fick jag också lust att virka ett par varv på min.

Nu börjar första nystanet gå mot sitt slut, och det är ju en himla tur, för jag är verkligen inte förtjust i akrylgarnet. Visst, det fungerar, så jag är trots allt villig att kalla det för "garn", men huh, även om gnisslandet inte hörs när människor skrattar och pratar omkring mig, så känns det. För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle kunna känna skillnad på garn och garn, men hjälp vilken skillnad det är! (Fast, det är klart, för ett år sedan hade jag väl i princip bara använt akrylgarn, möjligen av olika tjocklekar, så det kanske förklarar saken).

Sjalen växer alltså ganska långsamt, men nu är den faktiskt större än en gigantisk squash. (Tack K!!)

När man har mätt klart sina sjalar kan man för övrigt använda squash till tex något av dessa recept. Jag rekommenderar Eva Arnells squashkaka, som finns ganska långt ner på listan. Mums!