I dag vill jag svära. Efter två veckor på mitt nya jobb får jag frågan om jag kan tänka mig att byta förskola. Någon annan har jobbat längre och önskar samma plats. Jag blir så trött.
Det måste vara meningen att jag ska lära mig något på alla dessa turer, men vad? Att vara flexibel? Att leva helt utan att planera framåt? Att stå upp för mig själv?
Just nu känns det mest som "Att man inte ska investera i varken relationer eller arbetsinsatser på jobbet. Det är ju ändå snart dags för ett nytt."
5 kommentarer:
Svär en del så det osar, bara inte så de små hör det.
Vilket sätt att behandla folk på!
Oj,det låter inte kul.Man kan ju bara bli trött på dessa las-regler ibland.Hur vore det om man tänkte lite på barnen också.
Så fruktansvärt frustrerande! Förstår att det känns jobbigt! Jag försöker också se att man lär av det som händer, men ibland får man leta länge....
Kan dom verkligen behandla dig så? Undrar det.... Jäkligt trist, eftersom du verkar trivas på ditt jobb. Onödigt kan man verkligen tycka. Hoppas att det ordnar upp sig för dig!
Jamen va f*n? Och barnen då? Är de härdade vid ett liv med vikarier som kommer och går eller vad?
Säg nej. annars vet man ju inte vad den här terminen för med sej!
Kramar och styrka!
Skicka en kommentar