Tisdag med bebis i magen och i huvudet

Vid lunchen på jobbet idag så pratade vi om vad vi hade i våra magar. Vi gör ju så ibland, pratar om hur det känns i magen när man ätit, om man är lagom mätt eller om man ska ta en portion till. Ett barn hade en hel massa blodpudding i sin mage, och ett annat hade ätit mest broccoli. Själv hade jag en rejäl portion lax i min mage. En annan fröken sa något om "Ja, du har ju många saker i din mage" och vips var det snabbtänkt fyraåring som undrade om jag hade en bebis i magen. Jag nickade, för jovisst, det har jag ju. Han log brett, men något förundrat en lång stund, och frågade flera gånger om det verkligen var sant. Inte så lätt att förstå när frökens mage inte är särskilt mycket större än vanligt. (Edit: Det raraste var nog iaf att samma barn kom till mig någon timme senare och glädjestrålande sa"Nu kan du åka till leksaksaffären!" Då hade han liksom insett att det skulle bli ett barn trots allt.)

Själv undrar jag ibland om inte bebisen bor mest i mitt huvud. Det känns iaf så, när jag inte kan släppa tankarna på det lilla livet utan bara måste läsa något om fostrets utveckling för tredje gången, eller inte kan låta bli att surfa olika barnvagnsmodeller... Snacka om att man kan bli fixerad!

I söndags när Leftknitt var här hade hon tagit med sig några böcker jag fick låna, bla den danska utgåvan av Erika Knights "Simple Knits for Cherished Babies". Eftersom jag ägnat en stor del av eftermiddagen åt att bråka med min Diamond (jag fattar inte hur jag kan ha sådana problem med den) så blev jag väldigt sugen på att starta upp något nytt, lättsammare projekt. Så nu har jag påbörjat enkel babykofta i Sublime baby cashmere merino silk. Väldens gosigaste och osticksigaste garn!


Ska försöka ta några varv på den innan jag återvänder till jobbet för ett tretimmars personalmöte. Men först lite fika i köket, så jag kan njuta av och nosa på min nyinköpta primula.

Söndag

Här ligger min Diamond och väntar på sällskap av en annan (uppenbarligen inte bloggad än) .

Själv är jag iklädd mysbyxor och ska strax ladda tekokaren. Vad gör väl lite gråväder när man får stick- och myssällskap?

Tack!

Tack snälla ni för alla gratulationer!

Det känns naturligvis alldeles fantastiskt att det finns ett litet levande pyre någonstans där inne i min mage. Fantastiskt, och fortfarande ganska overkligt.

Jag har berättat på jobbet nu också. Inte för barnen, men för de vuxna. Jag sa till dem att jag är så tacksam för att jag har och har haft förmånen att låna andras barn om dagarna. Barn ger så mycket tillbaka. Och jag har lärt mig så mycket både av barn och kollegor som jag kommer ha nytta av som förälder. Den här tiden i förskolläraryrket kom mycket lägligt.

För övrigt är jag väldigt glad att jag har mina stickvänner här i stan. Jag vet att jag inte varit jätteaktiv med att komma på träffar osv på sistone, men bara vetskapen att ni finns känns alltid som ett stort stöd. Och om inte jag orkar sticka babykläder så vet jag ju vilka jag kan muta.. ;-)

Nu ska jag inta soffan. Och kanske, kanske, kanske blir det något varv på något litet projekt!

Ps. Några har frågat när bebisen förväntas bli ett FO, och hur långt gången graviditeten är nu. Om ni tittar i högerspalten här i bloggen så ser ni en liten räknare som håller reda på veckor och dagar. När den når 40 veckor, så är vi i slutet av juli. Ds

Ett UFO gör entré

Förlåt. Först ljög jag, men det var alls inte medvetet. Jag visste inte själv då. Sen förhalade jag. För då visste jag, men ville vänta lite med att berätta här på bloggen.

Men, så idag när vi fått veta att allt ser bra ut så här långt, så kan ni ju få en kik på vårt lilla UFO som ska bli ett FO i sommar. (Vad betyder förkortningarna?)

Om man vet vad man ska titta efter så kan man ana händerna som hålls över huvudet och benen som är sträckta rakt upp, ända upp i "taket". Ultraljudsbilder är väl aldrig särskilt tydliga, men inte blev denna bättre av att mamman inte kunde låta bli att skratta åt de plötsliga bensträckningarna.

Nu kan ni säkert förstå varför jag har varit lite dålig både på att sticka och på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Särskilt december gick nästan som i ett töcken av trötthet och illamående.

De som känner mig väl hade häpnat om de sett min kost. Sådant jag vanligtvis gillar lockade inte alls. Kanel var plötsligt starkt och min dagliga dos minskades drastiskt. Bullens pilsnerkorv blev en kulinarisk läckerhet och mitt vanligtvis älskade fullkornsbröd bara växte i munnen. Jag som älskar grönsaker ville inte ens ha sallad till maten. Ja, ni fattar. En mycket märklig upplevelse!

Nu mår jag redan lite bättre igen och har återtagit salladen och kan tom äta bröd med en och annan fiber i. Härligt! Fast, bara tanken på Bullens pilserkorv får mig fortfarande att dregla...

Hur som helst är det självklart värt det. Det är här ju det största projektet någonsin!

Övning ger färdighet...

...men inte ännu, tydligen. Ägnade en god stund (läs: betydligt längre tid än du tror!) idag åt att försöka sy en babyhjälm i uggletyget.

Hade inga knytband i bomull, så jag improviserade och sydde egna i trikå. Det gick okej. Men, det är det där med kantbanden. Jag har inte tillräcklig känsla för hur mycket jag ska sträcka. Det är ju så olika med olika tyger dessutom.

Nu blev kanten bubblig, speciellt upptill/framtill. När jag med hjälp av ett garnnystan försökte simulera hur mössan skulle se ut med ett litet huvud inuti så stod kanten ut så att mössan inte såg ut som en mössa, utan som en sådan där gammal dykarhjälm. Haha.

Vad gör jag för fel? Har jag för långt (osträckt) kantband trots allt? Har jag lyckats sträcka själva mössan för mycket? Tips mottages tacksamt! Annars är det väl bara att öva vidare när jag samlat mod och lust igen!

Lördag igen

Här händer det inte så vansinnigt mycket. På mitt skrivbord här bredvid datorn ser det ut så här: Jag klippte till lite tyg förra helgen, men sedan har det inte blivit något sytt. Några varv på min Diamond har jag iofs tagit i veckan, men inte är det många. Jag har bara inte riktigt lust.

Det jag däremot haft lust med är att köpa tulpaner, så DET gjorde jag igår. Jag tycker det är så härligt med de frasiga, nästan gnisslande stjälkarna och de glada färgerna!

Dagen idag har innehållit soppkok och våffelbak och skattjakt och bus tillsammans med min bror och svägerska och deras två barn. Och jodå, mössan satt på brorsonens huvud när de kom.

En gnutta sol

Bara januari, men när solen tittar fram på min rastpromenad så lyckas jag intala mig att våren snart är här så vi kan leta blåsippor i ekbacken. Längtar!

Lördag

Jodå, det gick bra att jobba i veckan. Helt tiptop känner jag mig ju inte men jag är oändligt tacksam för att den här förkylningen verkar gå snabbare över än den förra som höll i sig i säkert tre veckor.

I går var det dags för stickcafé igen efter juluppehållet. Trevligt! Väl på plats insåg jag dock att jag glömt lägga ner ett nytt garnnystan till Diamonden i stickpåsen. Och det förra hade ju just tagit slut! Inte heller hade jag med mig någon annan stickning så det blev till att bita i det sura äpplet och sätta igång med monterigen av babyhjälmen som jag stickade klart för ett tag sedan.

Alltså. Jag är verkligen inte bra på att montera. Jag kan ett bra sätt för att sy ihop två slätstickade, raka partier nästan osynligt (tex fram- och bakstycke på en tröja) men sedan är det slut på färdigheterna. Hur man syr ihop två rätstickade partier har jag inte fått kläm på. Nu tänkte jag fel och mina sömmar bildade små uppstående "åsar" på mössan.

Jag kunde ju ha vänt mössan ut och in när jag insåg det, för som det är nu så blev insidan av mössan snyggare. Men nu har jag redan fäst alla trådar och orkar inte göra om. Dessutom tycker jag nog inte att ett litet fjunigt bebishuvud ska få ligga direkt på de där åsarna. Jag försöker alltså övertyga mig själv om att de är en intressant designfeature! Det går sådär...

Jag har insett att en del av er undrar över denna plötsliga produktion av bebiskläder. Saken är den att jag tycker det är KUL att sy smått, och har faktiskt gjort det till och från (mest från iofs) ganska länge. Och det är ett ekonomiskt sätt att öva sömnad. Syr jag till mig själv är går det ju åt betydligt mer tyg, och jag är nog också mer kinkig när det gäller resultatet än en liten bebis är.
Nu är det dessutom så tacksamt att det växer magar både här och där hos både släkt och vänner så det känns bra att bygga upp ett litet lager bebissaker.

Idag tror jag att jag (eller vi) ska strippa vår ledsna julgran och packa ner tomtarna. Jag längtar efter vår och sol och tulpaner!

Ingen röd tråd

Förkylningen har hållit mig vaken i natt och inomhus idag. Jag är faktiskt lite besviken för jag hade hoppats kunna komma tillbaka till jobbet efter ledigheten och känna mig pigg, fräsch och utvilad. Nu känns det inte särskilt troligt att jag kommer vara något av det tills i morgon bitti.

Nåväl. Eftersom jag haft hela dagen på mig, och trots allt känner mig bättre än i går så har jag fått lite gjort.

Först bakade jag en sats kolakakor efter mormors recept. "Prästens kakor" heter de då.

Sedan kom jag på att jag hade ett par babybyxor liggande, som jag köpt någon gång eftersom jag tyckte de var smarta med sina dubbelvikta muddar (viker man ut muddarna så räcker ju byxorna en längre tid). Planen när jag köpte dem var att försöka rita av dem så att jag kunde sy egna efter samma modell.

Detta försökte jag mig alltså på idag. Det är ju inte helt enkelt att få mönstret bra när man ritar av ett färdigt plagg, men genom att prova mig fram och jämföra med andra mönster så kom jag iaf någonstans i närheten.

Min röda tråd visade sig vara nästan slut, så det blev inga röda byxor till uggletröjan idag. Istället sydde jag ett par byxor att matcha djurbodyn med. Använde samma tyg som till kanten på bodyn. Tyvärr klantade jag mig när jag skulle klippa till benmuddarna så de blev inte dubbelvikta, utan vanliga enkla.

Mellan sömmarna har jag bakat några frallor också. Jag blev ju hungrig!

Till sist måste jag bara visa er hur brorsonen använder sin mössa. Jag stickade den ju med en uppvikt kant så han skulle kunna reglera storleken med den, och vika upp den lagom mycket så att den passade hans huvud. Men, enligt det här bildbeviset tycks han föredra cone head-looken! Hihi!

Ugglor och grubblor

Idag hade jag tänkt prova nytt bodymönster på uggletyget från Jofotex. En kompis har tipsat mig om att tvätta och torktumla de tyger som är tänkta till barnkläder. Då vet man ju att de färdiga plaggen är "färdigkrympta" och tål den behandlingen även senare. Smart!

Tyvärr hade uggletyget krympt precis så mycket att det inte räckte till det mönster jag tänkt använda. Snopet! Det tog plötsligt stopp. Skulle jag skarva med rött tyg? Skulle jag sy något helt annat av uggletyget? Till sist bestämde jag mig för att slopa nederdelen av bodyn och helt enkelt sy en tröja istället.Bilden återger inte färgerna så bra. Kantbanden är sydda av klarröd trikå.

Nu vill jag hitta ett vettigt byxmönster också, så jag kan sy ett par byxor i det röda tyget. Ett par muddbyxor vore bra, men jag har tyvärr inget sådant mönster i tillräckligt liten storlek. Får se hur jag ska lösa det.

Jag har kommit in i en syfas tror jag. Det blir inte så mycket stickat just nu, och jag har lite dåligt samvete för mina sjalar som ligger och väntar på att växa. Nåja, rätt vad det är får jag lust att ta tag i dem igen!

Vintersöndag

Idag hade jag tänk sy och pyssla och baka och ta en skön promenad i snön. Istället vaknade jag med riktigt dum huvudvärk och ont i örat. Så vad göra?

Jag stoppade i mig två panodil och kokade te. Sedan klädde jag mig i mina gigantiska gamla termobyxor, sockar, mössa, jacka och lånade sambons skor (så att mina socktjocka fötter fick plats) och tog med mig några mönstertidningar, en filt och te ut på balkongen.

Skönt med lite sol på nosen iaf! Man måste ju passa på!

Framåt eftermiddagen piggnade jag till så pass att jag iaf har ritat av några mönster. Sy får jag göra en annan dag. Och sticka också, om jag inte får ett ryck nu ikväll!

Hejdå 2008 ! Hej 2009!

Nyårsaftonen firade vi tillsammans med goda vänner. Vi började redan vid 13-tiden med tipspromenad och korvgrillning vid en liten sjö. Urmysigt, men urkallt om tårna. Sedan hann vi med både mys framför braskaminen och frågesport och fika och middag och fyrverkeriskådning och bollrullning (Jo, det var barn med på kalaset.) och tecknad film och bubbliga drycker innan året var slut. Som ni förstår somnade jag alltså gott när jag kom hem till min egen säng några timmar in på det nya året.

Så här på nyårsdagen känns det bra att titta tillbaka lite på vad som hänt under fjolåret. Så, hur var då frökens 2008?

Jo, 2008 var året då:

Jag började jobba som förskolärare och lärde mig massor av nya saker.
Jag har fått höra många roliga kommentarer från barnen och haft mycket roligt tillsammans med dem. Och fått uppleva vad dagisförkylningar innebär.

Jag stickade klart min första tröja. Och sedan stickade en kofta. Och sedan trotsade "The boyfriend sweater curse" och stickade en tröja till.

Jag lärde mig att sticka med Magic loop.

Jag har lyckats importera fina garner från USA på flera olika sätt.


Jag krockade på en smal grusväg på väg hem från en skön dag vid badet.

Jag miste en älskad vän.

Jag knappt hittade några blåbär men lärde mig hur trattisar ser ut.

Jag tog min Noro-oskuld.
Jag smaskade i mig några levande linfrön.

Jag fick världens knasigaste stickbeställning.

Jag var så trött i december att jag nog nådde både stick- och bloggbotten.


Nu ser jag med spänning fram emot ännu ett år av mitt liv! Jag undrar just vad 2009 bär i sitt sköte!

GOTT NYTT ÅR!