Lasse och stapplande steg

Ni vet väl att Lasses nya skiva kom ut för ett tag sedan? Lilla N och jag dansar oss till sömns (nåja, en dansar och en somnar) i vardagsrummet. Jag som undrat vad den tomma golvytan i mitten av vardagsrummet ska vara bra för har slutat undra. Och att mamma inte alls kan dansa bryr sig inte lilla N ett dugg om. Jag passar på att njuta. Ännu är jag världens bästa mamma.

Så många saker - så lite tid

Saker jag verkligen skulle vilja göra:

Till lilla N:

* En större mössa i varmare garn till vintern (Vet någon en mössa som sitter på plats trots ryggläge? Lilla N:s öron rymmer ur alla vi testat hittills.)
* Vantar
* Varma sockar
* Sovpåse (Långärmad body upptill och påse med dragsko nedtill, liksom)
* Fleecebyxor och kanske fleecejacka
* Byxor som passar till tunikan
*Färgglada dinglande figurer att byta med i babygymet eller vagnen

Till mig:
*En tunnare mössa att använda nu (för på dagens promenad blåste det så öronen värkte)
* Fler vantar, sjalar och sådant att byta med i vinter, men det är ju mera lyxprojekt för jag kan ju inte påstå att jag inte äger några

Till andra:
* Julklappar ;-)

Men hur ska det gå till? Snittar nog på ett varv sjalstickning per dag som det är nu. Jag har en ganska vaken bebis som vill ha mat och underhållning, och när hon sover måste jag ju passa på att duscha, äta/fixa mat, hänga tvätt, plocka undan och sådant. Och blogga lite ibland (fast det kan man i nödfall göra med henne i knät också). Ofta hinner jag inte så mycket mer.

Härom dagen blev jag bjuden på middag hos goda vänner. Jag nämnde något om att man inte hinner så mycket på dagarna och fick veta att "Det är nu du har tid. Sedan kommer ju barnet sova mindre och dessutom flytta sig alldeles själv och kräva mer övervakning." Hjälp. Jag kanske ska börja sticka på NÄSTA års vantar nu i så fall...

Lilla N hälsar till mormor!

Titta, så här ser en rysk tändsticksask ut.

Hjälp! Krympte jag just?

Yo! Kan jag inte ha asken så här lite coolt under armen, mamma?

Nähä, ligga stilla var det. Skyll dig själv om jag ser stel ut då.

Är du klar nu mamma? Då kan jag äntligen få sträcka lite på mig!

Tidig tomte?

Febern har äntligen gått ner idag och jag har kunnat sy klart byxorna jag började på förra veckan. Lilla N växer ju så det knakar och det började bli lite ont om byxor. Tyckte det skulle vara bra med ett par röda, men jag hittade ingen mudd i rätt färg så jag tog vit. "Tomtebyxor" sa sambon och log när jag visade dem, och hjälp, det har han ju precis rätt i. Nåja, jag tror de funkar nu också om man skippar att matcha med lösskägg och tomteluva. Gail har bara växt med några futtiga varv på sista tiden. Det har varit enklare att sticka lite på halvvantarna.

Stockad mjölk

Stickad mjölk är helt klart bättre än stockad sådan. Feber och febervärk är inte särskilt kompatibelt med att bära runt på kinkigt spädbarn. Förklarade detta för min änglatös som naturligtvis förstod och somnade om efter bara en kort stunds gråt idag. Tack, lilla N!
Nu ska jag återvända till soffan. (Fy vilka trista tv-program som sänds på fm förresten.)

Travbanor funkar också!

Vägval

Det gäller att hitta de mest ojämna gräsmattekanterna att grensla.

Lilla N hickar, pratar och gymar

Tur att ögonen inte kan trilla ut. Och nej, filmen spelas inte i för högt tempo.... ;-)

Lägg också märke till den stickade boxnings-bollen. Det är egentligen magdelen på en stickad katt som aldrig blev en stickad katt.

WIPs

Jag har ju min Gail, och den stickar jag på då och då, men den kräver koncentration och bra ljus och varven börjar bli för långa för korta bebistupplurar.

När djevelluen var klar behövde jag alltså något nytt enklare projekt och efter en del letande bland mudd- och halvvantemönster och viss beslutsångest bestämde jag mig för Susies Reading Mitts. Jag stickar dem dock på färre maskor eftersom jag återigen har valt ett grövre garn än mönstrets.Jo, jag har ett par UFOn också. En uggleväst och en Flower basket-sjal, men de får vila tills Gail är klar. Och så har jag ett riktigt, riktigt UFO också. En halv Lovikavante någonstans i botten av stickkorgen.

Mösspåtagning

I går eftermiddag provade lilla N sin nya mössa.

Den sitter riktigt bra, faktiskt tom lite bättre än den klassiska babyhjälmen. Jag behövde inte ens knyta banden för dem tog lilla N genast ett ordentligt grepp om.

Inte ens när man blir trött vill man släppa taget om sin mössa.

FO - Djevellue

Den lilla luvan är klar! Jag valde att göra rätstickade knytband istället för I-cords. Jag har aldrig lyckats få till själva skarven på I-cords riktigt bra, och har inte heller riktigt förstått tjusningen i att sticka dem (det kanske förresten hänger i hop). Tyvärr sover modellen just nu så jag kan inte fota henne med mössan på.

Jag gjorde några fler ökningsvarv den här gången och tror nu att den passar ganska bra. Just nu. Men jag får väl sticka en större snart antar jag, för hej vad hon växer vår tjej. Jag undrar just om hon ska hinna använda de båda koftorna jag stickat innan hon är för stor. Hittills har det varit för varmt för yllekoftor nere i barnvagnen.

Godmorgon!

So you think you can knit

Hittade just en kul utmaning, "So you think you can knit." Jag får lust att vara med, men jag passar minsann inte riktigt in under någon av dansstilarna. Inte stickar jag en massa flätor, inte stickar jag alltid exakt efter mönster, inte stickar jag bara sockor på längden och tvären, inte freestylar jag så väldigt mycket, inte gillar jag flerfärgsstickning något vidare, inte är jag en återuppstånden 80-talsstickerska... Det som stämmer bäst är väl "Dansgolvet på krogen", fast får man kalla sig nybörjare när man hållit på några år?

FO - Tunika strl 62

En dryg vecka för att rita av mönstret och klippa till tyget, en vecka för att sy, och nu är tunikan klar.

Som vanligt är färgåtergivningen på fotot inte perfekt. Det är faktiskt lite rosa i ringarna också.

Mönstret kommer från Ottobre design nr 1 /2009 och tyget köpte jag på syfestivalen i höstas.

Jag är nöjd med att jag klarade den förhatliga bandkantningen riktigt bra den här gången. Desto svårare var det att få till något slags mönsterpassning på fickan. Velade mellan att klippa ut ficktyget så att mönstret "skevade" mot framstyckets eller försöka få det att stämma på ett ungefär. Borde nog ha låtit det skeva, eller kanske rent av gjort fickan i enfärgat tyg för att slippa reta mig på att mönsterpassningen inte blev helt perfekt. Nåväl, "Bra nog!" sade jag till mig själv när jag efter att ha sprättat en gång återigen hade sytt fast fickan ett par mm snett.

Ännu är lilla N för liten för att kunna ha tunikan, men det ska bli spännande att prova den så småningom. Jag gillar den här typen av omlotthalsöppning, för den är så smidig när man ska ta på och av ett plagg, och jag gillar att muddarna är nedvikbara så att tunikan kan användas lite längre.

Seger!

Första gången lilla N sover när jag är ute på prommis med henne själv. Är det filten som gör det tro?

Börja om från början

En provning innan jag avslutade mössan avslöjade att den inte alls var för stor, tvärtom. Den var nästan liten redan nu.

Bara att repa upp igen alltså. Fast jag repade inte upp hela vägen utan behöll kanten och gjorde sedan lite fler varv med ökningar innan jag började minska igen. Inte mönstrets fel den här gången heller, jag hade bara gissat fel när jag försökte beräkna om det till mitt garn.

Men varje maska förtjänas att stickas två gånger, eller hur!?

Djevelluen kan vara en j-vlig liten luva.

Jag har länge velat sticka en Djevellue och nu har jag ju ett passande huvud att sticka till. (Inte för att lilla N är en djävul, utan för att hon har ett mindre huvud än jag.) Dessutom ville jag gärna ha en ny lättsam stickning nu när meditationssjalen är klar.

Jag ville dock sticka den i Milk & Honey som är ett tjockare garn än det som anges i mönstret. Efter att ha stickat provlapp lade jag upp 115 maskor härom dagen. Stickade 7 varv räta maskor och insåg att jag måste räknat fel på masktätheten. Repade upp. Lade upp 109 maskor. Stickade 7 varv räta maskor och insåg att jag måste tänkt fel igen. Repade upp. Räknade om. Lade upp 97 maskor, stickade återigen 7 varv räta maskor och var denna gång ganska nöjd med omkretsen. Läste i mönstret (den engelska versionen) igen och insåg att jag skulle ha stickat 7 varv RÄTSTICKNING, dvs vartannat varv räta och vartannat varv aviga, eftersom jag stickade runt.

Till ovanstående process åtgick tre dagars sticktid (för trots att det här på bloggen kan se ut som om lilla N sover mest hela dagarna så är hon faktiskt vaken riktigt mycket). Till sist fick jag iaf det hela rätt och igår fick jag lite mer sticktid tack vare goda vänner som bar och vaggade och pratade och gungade och klappade på lilla N. Så nu har jag faktiskt en lättsam stickning som ser ut så här:Nu ser jag dock att mössan trots allt blir mycket större än jag tänkt mig. Tur att små huvuden växer. Och tur att jag kan sticka en mindre om jag vill, nu när jag har koll på hur man gör.

Utmaning: Hur ser det ut hemma hos dig?

Det finns många bloggar som visar vackra hemmiljöer. Inspirerande, javisst, men visst kan de också stressa lite? För så där undanplockat, genomtänkt och fint har ju liksom inte jag hemma. Ändå är det inte är extremt ostädat här just nu. Så jag försöker tänka att det är fint med en plats där livet pågår också. Här kommer några glimtar från en sådan.

Så här ser det ut hemma hos mig på en söndag fm:

Köksgolvet. Det är tur man har ett rymligt kök! Har ni sett den där reklamfilmen där ett par som just fått barn får sitt hem invaderat av prylar?Det ligger faktiskt något i den. Den blå lådan på bilden är dock inte bebisrelaterad, det är bara en pappersinsamling som håller på att svämma över.

Fåtölj i vardagsrummet fullastad med kuddar för att kunna åstadkomma en bekväm amningsställning. På bordet ligger diverse prylar i en salig röra. Där finns stickbeskrivningar, en stickning, udda stickor, en sax, en napp (som lilltjejen naturligtvis ratar), en bok osv.. I korgen därunder bor WIP:s och UFO:n och några sticktidningar. Och bakom den har en stickväska hamnat.I arbetsrummet står sybordet utfällt. Det här sömnadsprojektet har pågått i ett par veckor redan. I onsdags slutade jag sy mitt i en ärmsöm. (Nålen gick av strax efter att lilla N vaknat.) Sedan dess står maskinen orörd. Lägg förresten märke till den charmiga sladdhärvan på golvet.

Och så här ser min utsikt ut just nu. Lilla N sover i Babybjörnen och jag passar på att blogga och äta banan. (Istället för att tömma papperskorgen som står under skrivbordet.)

Hur ser det ut hemma hos dig?

Spinna vidare

I går eftermiddag kom jag tack vare goda vännen M äntligen iväg på utställningen Spinna vidare.

Det var tur att vi var två som kunde hjälpas åt att manövrera dörrar och hissar, för det var minsann ett äventyr i sig att gå på museum med barnvagn. Plötsligt blev man så väldigt tacksam att man inte är rörelsehindrad och alltid måste ta sig fram på detta sätt utan kan springa i trappor och öppna dörrar själv i vanliga fall.
Ska man sticka mycket med sådana här tunga stickor måste man styrketräna lite först. (Eller, vänta nu, är det kanske detta som ÄR styrketräning?)

Britt-Marie Christoffersons del av utställningen har jag sett en gång förut, i Borås, men det var roligt att se den igen. Tänk så mycket spännande effekter man kan åstadkomma med bara räta och aviga maskor! Om det nu var en aning (men inte oöverkomligt) bökigt att ta sig runt med barnvagn så kan den amningsvänliga filmvisningen om Östergötlands ullspinneri få ett extra plus. ;-)
Vi avslutade vår mysiga eftermiddag med fika och sedan en liten promenad i höstsolen. Härligt!
Och så här trött kan en liten tjej bli av att gå på museum. Lilla N sov gott i soffan hela kvällen!

Ut i skogen ska vi gå...

Idag har lilla N och jag varit ute i skogen för att leta svamp. Lite skogsluft måste ju vara bra för oss båda tänkte jag. Lilla N var lite skeptisk till en början men efter en picknick med påföljande blöjbyte kom hon till ro och somnade i Babybjörnen.

Mjölkgarnsmössan gjorde premiär idag, lite stor ännu, men den satt bättre på plats än de köpta bomullshjälmmössorna.

Normalt sett tycker jag det är väldigt rofyllt att vara ute i skogen men när vi skulle pausa kände jag mig inte riktigt lika rofylld som vanligt.

På många ställen i skogen, inklusive mitt svampställe var det väldigt uppbökat, så jag blev faktiskt lite, lite orolig för att vi skulle träffa på ett vildsvin. En aning obehagligt var det alltså att lägga ner lilla N men jag tröstade mig med att jag iaf snabbt skulle hitta henne igen eftersom hon låg på en turkos filt och inte hade kamouflage-kläder på sig. (Ja, och eftersom jag inte var längre bort än max 10 meter.)
De läskigaste djur vi stötte på var dock myggor och rödmyror. Som tur var anföll de dessutom den av oss som hade mest bar hud. (Gissa vem av oss som måste dra upp tröjan vid picknickdags?)Kammossan var mycket vacker i solskenet. Där i skogen, bland alla olika mossarter inser man att "mossgrönt" är så otroligt många olika färger. (Olika gröna färger förvisso.)

Lite svamp fick vi med oss hem också, inga mängder, men det gör inget. Jag vet ändå inte om jag kommer hinna rensa den idag. ;-)

Tåsvett?

Hjälp, vad tänker du göra mamma?

Nä, usch, ta bort dina äckliga fötter!

Såja, nu mår jag bättre!

FO - meditationssjal

Den blev inte stor, men den blev liten. Hade bara en härva, dvs 50g av garnet, men den räcker att knyta runt halsen.

Och eftersom jag påbörjade den efter att vattnet gått, och den var med till bb så kommer den ju vara lite speciell för mig trots sin enkelhet.

BVC

Här är det fortfarande "en sak om dagen" som gäller och dagens utflykt gick till BVC. Lilla N hade inte alls lust att åka vagn idag men efter att hon glupskt smaskat på lite medhavd matsäck (mamma förstås) på vägen var hon nöjd och glad en lång stund. Det är konstigt det där, att hon kan bli så sugen på mat så snart man kommer utanför dörren hemma, oavsett om det sista vi gjorde var att amma eller inte.

Idag vägde hon 4530g och var 56,5 cm lång, så nog växer hon ordentligt och äter bra, tösen. Det känns i brösten också. Av och till gör det faktiskt riktigt ont att amma. Jag vet att det inte ska behöva vara så, men BVC-sköterskan verkade inte tycka det var konstigt. Inget att bry sig om tydligen, så länge jag inte hade synliga sprickor, för då kunde man använda lite salva. Jaha. Bara att hoppas att det blir bättre och inte sämre, för jag kan testa amningspositioner och försöka få lilla N att byta grepp osv hur mycket som helst på egen hand, men det känns ju meningslöst om det ändå inte hjälper.

Nåja, lilla N fick iaf beröm av sköterskan för att hon kunde följa en leksak med blicken och för att hon såg så fin ut på alla vis. Inte behövde hon kontrolleras mer den närmsta månaden. Så nu har vi gått hem (Jo, för jag kan gå korta sträckor igen. JIPPIE!) och firat med lite mera amning.

Firande

Idag fyller goda vännen Leftknit år, och lilla N fyller en månad. På em idag firade Leftknit och jag med lite frukt och stickning och prat här i köket. Mycket trevligt! Extra trevligt för mig eftersom jag och lilla N är ensamma hemma några dagar när sambon är i huvudstaden. Då är det skönt att få lite vuxensällskap en stund. Under tiden firade lilla N med att ta en rejäl eftermiddagslur (kanske kompenserade hon lite för den hon förlorade igår) och jag kunde sticka i godan ro. Nu är vi båda två redo för lite mat- och blöjrace till kvällen!

Äntligen är jag förresten i kapp Leftknit (som jag för övrigt har föreslagit aliasbyte till Turbostickan) med Gail, så nu får hon också sticka vidare på den. ;-) Vi har bestämt oss för att göra fyra rapporter till innan vi ska stämma av igen. I den här takten blir det nog för min del knappast den här månaden. Men vad gör väl det?!

Ingen tur med eftermiddagslur..

I lägenheten under vår pågår badrumsrenovering. Det innebär att även vårt vatten har stängts av till och från, och i två dagar har jag fått koka vatten i tekokaren för att få varmvatten. Det har funkat, och jag vet ju att är så det är med vattenledningarna i det här huset. Tur att de slår på vattnet på kvällarna igen iaf!

Jobbigare är att någon form av bilning har pågått där nere både på em igår och idag. Det är ett rejält oljud och hela huset vibrerar. När de drog igång i dag hade lilla N just somnat efter flera försök och jag hade tänkt ta mig en tupplur jag också och kanske även hinna sticka lite eller så. Det blev det liksom inget av med...

Jag undrar just hur störande det är när jag går på golvet jämfört med detta. Men, äsch, det är klart, ljud är bara störande efter kl. 22.00. Pip.

Att ligga på skötbordet är rätt ok!