Vindor och änder

Igår hittade jag den här garnvindan på loppis, och blev glad. (Min sambo blev ev. ännu gladare när jag kom hem med den idag.) Egentligen hittade jag bara halva vindan, för själva fästanordningen och pinnen som vindan skulle sitta på fattades. Jag tänkte dock att jag kunde använda vårt skruvstäd och vilken pinne som helst till detta, så jag betalade glatt en tia för dragspels-delen. När min far fick se den försvann han ut i verkstaden, och kom efter en stund tillbaka med anordningen ni ser på bilden. Perfekt! Min far är en sann samlare av "bra att ha- grejer", och ofta undrar man ju vad 17 alla saker ska vara bra att ha till. Men, okej, jag ger mig. Den här metalltvingprylen som suttit ihop med något annat någon gång ÄR ju verkligen otroligt bra att ha när man köpt en halv garnvinda.

Härom dagen läste jag i en virkbok jag lånat på bibblan. Där beskrevs bla lite om virkning med virkgaffel. Det var ju tur, för när jag såg även en sådan på loppisen visste jag ju vad det var. För 15:- inhandlades alltså även denna i sin originalförpackning där även en utriven sida ur en gammal Icakuriren låg nedstoppad. Var tvungen att testa lite i går kväll, och efter en del klurande förstod jag iaf hur jag skulle producera en massa öglor sammanlänkade med fasta maskor. Någon gång måste jag helt klart testa att försöka sammanfoga sådana till något mer användbart. Kanske blir det Icakurirens sjal!

Apropå virkning. Det visade sig att sjalen jag ville virka, den som A är expert på, trots allt är samma sjal som den som många av mina släktingar hade. När jag träffade den enda handarbetsintresserade personen i min släkt härom dagen passade jag nämligen på att fråga henne om det där "Virka två stolpar tillsammans" och visade henne sjalmönstret. "Nämen, det där mönstret har ju jag, sa hon. Det har jag virkat många sjalar efter. "

Vår (Ilsefins och Nikkas och min) teori om vad två stolpar tillsammans är stämde också, så nu när det är utrett har jag iaf kommit igång med den knallrosa, vingliga, gnissliga saken:

En intressant iakttagelse jag gjort är att kombinationen akrylgarn+plastvirknål+ stark sol och mycket värme inte är så trevlig. Gnissligheten ökade betydligt i dag när jag försökte virka i solstolen på stranden, och det var också mycket svårare att dra igenom virknålen, jämfört med när jag virkade i den svala kvällsluften igår. Så, efter ett par varv lade jag undan virkningen och tittade på de här sötnosarna istället: