Räddad och rädd

Trollmamman har ryckt ut och räddat mig igen. I går kväll kom hon över med en tunn rundsticka så att jag kunde fortsätta med tröjan.Det var första bekantskapen med Addi lace-stickor. Mycket behaglig att sticka med! Jag kan precis föreställa mig hur sköna de tunna stickspetsarna är när man ska sticka spets. I detta fallet var de inte heller fel, eftersom jag skulle plocka upp gaaaaanska många maskor runt halsringningen.

Jag är fortfarande febrig, men inte värre än att jag kunnat knåpat på lite med stickningen. Det tog en faslig tid för några få varv halsringning, men nu är den klar. Inte helt perfekt fasthet överallt, och inte precis rätt spänst i avmaskningen hela tiden, men tillräckligt bra för att jag inte ska göra om. Jag vet inte hur mycket jag kan skylla på garnet egentligen, men liiite svårt är det med den i princip helt ostretchiga bomull-lin-blandningen när man som jag är mer van vill ull.

Dålig bild i spegeln, men jag var ju tvungen att kolla passformen när jag kommit så här långt. Den är okej, men inte precis slimmad. Jag skulle lätt kunna gå upp några kilon och ändå få plats utan problem.

Nu är det "bara" det där sista läskiga med att sy ihop ärmarna, och sedan sy i dem, kvar.
Jag läser i Stickhandboken att man ska sy i ärmar med efterstygn. Brukar ni göra så? I övrigt är det ju i princip samma teknik för att passa in ärmen som när man syr en tröja. Och DET har jag ju faktiskt gjort förr.

Nu undrar jag dock också om jag borde blocka ärmarna innan jag syr i hop dem.. Och sen gäller det att komma på viken slags stygn jag ska sy ihop ärmarna med. (Nä, mamma, det blir nog faktiskt inte så snyggt om jag bara "snörper i hop" dem. ;-)

FO

Diagonalhalsduken är klar. Eftersom man i orginalmönstret inte avslutar med en likadan "trekant" som man börjar halsduken med har jag modifierat lite. Jag ville gärna att den skulle vara symmetrisk. Jag var löjligt nöjd med mig själv när jag lyckades.

Eh. Jo, jag HAR stickat en diagonalhalsduk på detta sätt förut, men då med kontinuerliga instruktioner från vännen E. Nu fick jag lov att tänka själv...

Ett litet klargörande

För att ni inte ska oroa er över min tablettkonsumtion kan jag berätta att jag under stor del av mitt liv undvikit att ta värktabletter över huvud taget. Till viss del hänger det ihop med den kroniska värk som jag levt med ett antal år (men som är mycket mindre uttalad nu), och på vilken värktabletter inte biter alls. Jag lärde mig helt enkelt att det var lika bra att låta bli att ta dem.

Viss skillnad blir det ju när man har bankande huvudvärk, värk och feber pga influensa. Då FUNKAR ju faktiskt tabletterna. (Och det behövde jag igår, annars hade jag inte kommit upp ur sängen och fått någon föda i mig alls eftersom jag är ensam hemma.) Därav min tacksamhet. Den som levt eller lever med värk förstår vad jag menar - det känns som ett under att man kan pilla i sig en tablett, eller två, och få några timmars lättnad.

Men, visst ska man vara försiktig, och visst ska man vila och sova när man är sjuk. Det håller jag med om!

Fast...tror ni inte några varv stickning är väldigt bra för ett snabbt tillfrisknande? ;-)

Tacksamhet

Idag känner jag mig väldigt tacksam för att det finns värktabletter. Med dubbel dos i kroppen har jag under dagen kommit upp ur sängen ett par omgångar, begett mig till soffan och stickat lite.

En gång när en stickning blivit lite knasig frågade en vän om jag stickat på den medan jag drack vin. Och när jag tänkte efter så hade hon rätt. Ett halvt glas vin hade helt klart påverkat min stickfasthet... Frågan är hur värktabletter påverkar stickfastheten. Jag tycker det ser rätt bra ut, men så är jag ju lite feberdimmig också. ;-) Tröjärmarna är avmaskade. Nu återstår bara några varv resårstickning runt halsringningen men till den behöver jag en lång 3mm:s rundsticka och så tunna stickor ingår ju inte i Denisekitet. Jag får vänta tills någon vänlig själ kan låna ut en. Jag är väldigt spänd på om garnet kommer räcka.

Nu ska jag ta och fästa trådar på diagonalhalsduken som jag avslutade häromdagen. Och sedan tror jag att jag ska gå och sova och börja drömma om nya stickningar.

Så var det dags...

Influensan har slagit till. Nu ska fröken bygga immunförsvar.

Lugn

Så lyckligt lottad jag är. Jag har så fina vänner. Tänk att jag fick sällskap hela kvällen! Och så lycklig jag är som haft flera timmars härlig sticktid! Sådant gör mig gott - ända in i själen.

Det syns inte på bilden, men jag har börjat minska för ärmkullarna. Inte så mycket kvar nu! Spännande! Men läskigt också. Monteringen kvarstår. Och jag vill ju så gärna kunna säga till mig själv "Tänka sig. Jag har stickat en tröja!" (Fast jag gillar det min mycket kloka vän sa: "Oavsett om du monterar den sedan, så har du ju stickat en tröja.")

Bäst att krypa till kojs nu. I morgon blir det nog pulkaåkning! Whohoo!

Söndagssol

I går var en sådan där dålig dag. Jag var trött och grinig och allt gick på tok. Jag borde haft täcket över huvudet hela dagen istället.

Idag är världen vit, solen skiner, och jag är på betydligt bättre humör. Jag har tom äntligen fäst garnändarna och sytt dit en knapp på min flerfärgsvirkning från i somras.



Jag hade inte någon riktigt bra knapp så knäppningen blev lite klumpigare än den såg ut i mitt huvud. Dessutom måste jag erkänna att garnet sticks. En annan gång gör jag kanske annorlunda och fodrar.

Nya iakttagelser

I dag gick det upp för mig att anledningen till förskollärares låga löner naturligtvis är alla löneförmåner! I dag (när snön har smält) har jag tex genomgått en riktig spa-bahandling. Helt gratis!
Så här går det till:

Steg 1 - Värmebehandling
Hjälp 6-7 barn klä sig. Alla ska ha overaller, vantar, mössor, halsdukar, galonbyxor och gummistövlar. Börja gärna om när du kommit halvvägs, genom att återigen klä på de barn som hunnit bli varma och redan tagit av sig delar av sin utstyrsel. Ta sedan några extra varv runt i kapprummet och letar efter Kalles Spiderman-vantar, alltmedan du hoppar över de barn som ålar på golvet. Avsluta med några knäböj för att dra alla gummibandsprydda galonbyxben tillrätta över stövlarna. När du på detta sätt fått igång blodcirkulationen ordentligt skyndar du dig att ta på dig flera lager egna ytterkläder. (Har du riktig tur känner du nu en lätt bajsdoft från något av de barn som står först i ledet. Då kan detta steg övergå i en sk. intensiv värmebehandling.)

Steg 2 - Ansiktsbehandling
Uppmuntra barnen att fylla hinkar med vatten från vattenpölarna i sandlådan. Be sedan ett litet barn hälla ut vattnet i buskarna. Luta dig så fram över hinken så att vattnet kan plumsa rakt upp i ditt ansikte när barnet (med de gigantiska tumvantarna du drog på tidigare) plötsligt släpper hinken. Smyg diskret in på personaltoan och torka av ansiktet med lite papper. Låt resten av sandvattnet torka in för en fin brun-utan-sol-effekt.

Steg 3 - Lerinpackning
Befinn dig på gården. Stå, gå eller sitt. Hur du än beter dig kommer du snart vara mer eller mindre täckt av vårdande lera. Så länge du är inom 5 meters avstånd från ett lekande barn kommer du att få ta del av denna härliga substans. Barn är utmärkta lerspridare. En kraftigare effekt uppnår man naturligtvis enkelt genom att själv delta i barnens lek, eller genom att rentav gå i direkt närkontakt med barnen (tex trösta ett gråtande barn som just rullat sig i lera). Allra bäst effekt uppnås dock genom att man sätter sig på huk. Förr eller senare kommer nämligen lilla Lotta att tulta fram och slänga sig mot sig så att du själv välter omkull rakt i själva gyttjepölen.

Steg 4 - Bodyscrub
Dags att gå in. Hjälp nu barnen klä av sig. Alla barnens ytterkläder är helt täckta av undergörande sand. Bara att ta hand om mössor, vantar och galonbyxor ger en oväntat heltäckande bodyscrub. En extra långtidsverkande effekt kan man få genom att koncentrera sig på att hjälpa de yngre barnen. Har man tur stoppar de nämligen en liten scrubvante även innanför tröjan. På så sätt kan både rygg och bröst få en skön heldagsbehandling (naturligtvis har du ju inte tid att tömma ut sanden ur tröja och BH förrän tidigast efter mellis).
Önskar du dig en ansiktspeeling kan du även prova att sätta dig på huk och tillrättavisa ett sand-vantat barn. Det är då fullt möjligt att du får både en ansiktsbehandling OCH en tandpolering i ett och samma vant-slag.

Fantastiskt! Efter en dusch (tyvärr utanför arbetstid - man kan ju inte få allt) är jag som en ny människa! Och tänk, jag kanske får en ny spa-dag redan i morgon!

Jobb och jobbigheter

Puh. Det har löst sig med jobbet och jag får vara kvar på samma vik. på samma förskola.

Tur det, för hur ska jag annars kunna njuta frukterna av mitt hårda arbete? ;-)
Jag mös nämligen för mig själv idag när jag hörde "Skicka riset, tack." istället för "MEEER MAT!" från en pojke och när en flicka tvättade händerna med tvål utan att protestera med "Jag har ju bara kissat." Små saker kanhända. Men likväl viktiga i mina ögon.

Hemma ligger stickningarna huller om buller utan att jag riktigt tar tag i någon av dem.
Den här Diamonden tex har jag nästan glömt:
Jag är inne i en sådan där period när allting med diagram bli jättejobbigt. Eller, det är det nog inte egentligen om jag väl börjar, men motståndet är för stort. På samma sätt vill jag inte att tröjärmarna ska bli klara, för då måste jag ju börja med montering och att sticka halsringningen. Det känns svårt. Liksom.

Men, jag kanske kan ta några varv innan jag ska tillbaka till jobbet. Personalmöte ikväll.

Slut på svordomarna

Nu har jag svurit klart. I morgon ska jag prata med min chef. Jag kanske måste flytta på mig, och då är det ju inget att göra åt, mer än att ta ett djupt andetag och försöka ladda om.
Men, eftersom jag hellre är snäll mot mig själv än mot min chef så ska jag iaf inte göra det självmant. Jag ska helt enkelt säga "Nej." Kanhända räcker det.

Nu till soffan, och de där tröjärmarna ni vet!

Svordomar

I dag vill jag svära. Efter två veckor på mitt nya jobb får jag frågan om jag kan tänka mig att byta förskola. Någon annan har jobbat längre och önskar samma plats. Jag blir så trött.

Det måste vara meningen att jag ska lära mig något på alla dessa turer, men vad? Att vara flexibel? Att leva helt utan att planera framåt? Att stå upp för mig själv?
Just nu känns det mest som "Att man inte ska investera i varken relationer eller arbetsinsatser på jobbet. Det är ju ändå snart dags för ett nytt."

Söndag

Stormen har lagt sig och solen skiner. Kanske är det läge för en promenad idag?`

På vantfronten ser det ut så här:
Jag har inte repat upp. Konstaterade nämligen att även om mönsterpartiet ÄR smalare, så ser det värre ut än vad det är. Detta beror på att vanten är bredare där jag ökat ut för tummen. Strax innan mönsterpartiet återgår ju maskantalet till det ursprungliga.. Såklart!

När det "tormar"...

...bakar fröken nya dinkelfrallor och tänker sedan ge sig ut i blåsten och handla.

Mitt kusinbarn är numera en näst intill vuxen kille, men när han var liten och gick på kyrkans barntimme lärde sig han en sång som innehöll raden "När det stormar, när det stormar." Han gick sedan omkring och sjöng "När det tormar, när det tormar" titt som tätt.

Fastän jag själv inte kan sången (jag har inte gått på kyrkans barntimme), och bara hört mitt kusinbarn sjunga någon enstaka gång för evigheter sedan så händer det att de där raderna poppar upp i mitt huvud. Särskilt en sådan här "tormig" dag.

Fredagsfunderingar

Sambon blir kvar i grannlandet tills i morgon. Fredagskänslan vill inte infinna sig här. Det drar ihop sig till storm. Min kropp värker.

Men, vem är jag att klaga? Hur många kramar fick du på jobbet idag?

Det där med trådspänning

Slutade tidigt idag och åkte hem och sanerade mig själv. Första lusanfallet på jobbet, första "hålla håret" på magsjukt barn och torka kräk efter detsamma, och, precis innan hemgång, första rejäla bajsblöjan fick mig på något märkligt sätt att känna behov av att byta kläder och duscha. Annars berörde det mig oväntat lite. Är jag en riktig förskolefröken nu?

Sedan satte jag mig i alla fall och stickade lite på min vante som legat i träda ett tag.

Ser rätt okej ut så här på handen. Men...

..ojdå!! Att trådspänningen kan vara kinkig när man syr på maskin har jag erfarenhet av.

Men detta är ju snäppet värre, och ändå försökte jag faktsikt att inte sticka mönsterpartiet så hårt. Hihi.

Att repa eller inte repa det är frågan. Just nu är svaret "Jo, jag borde, men jag vill inte.". Så jag låter nog vanten ligga lite...

Puh!

Kurserna är klara! Under ett år har jag studerat på halvfart, för att få nya kunskaper om och nya perspektiv på mitt arbete. Det har varit mycket intressant, och givande på många sätt. Ändå känns det otroligt skönt nu när jag bestämt mig för att "bara" arbeta under våren. I och med mitt nya jobb får jag dessutom lov att ha fokus på en enda (om än stor!) barngrupp.


Nu ska jag inte behöva känna mig så splittrad mellan alla måsten och borden, och allt som jag ska "hålla koll på". Nu ska jag gå och jobba efter mitt schema, och då och då på några extra möten, men annars ska jag vara LEDIG. Vilken lyx.


En sådan här klätterställning har vi inte på mitt jobb, men det fanns en på mitt lekis när jag var liten. Jag gillade verkligen lekis. Och vet ni. Jag tror jag gör det ännu.

Dinkelfrallor och jobbmaskor

Jag bakade frallor till personalmötet igår. Jag blev ombedd att skriva ner receptet (haha!) så jag har gjort ett försök. Passar på att lägga ut det här också.

Dinkelfrallor (så där på ett ungefär)

ca 25 st

50 g jäst
3 dl vatten
2,5 dl naturell yoghurt
1 dl havregryn (eller havrekli)
1 dl krossad råg
0,5 dl linfrön (krossade eller hela)
0,5 dl pumpafrön (hackade)
2 msk matolja
2 tsk salt
3 dl Vetemjöl special
Dinkelmjöl
Ev. 1 ägg till penslingen + vallmofrön

Koka upp vattnet och slå det över havregryn och rågkross. Låt blandningen svalna och blanda ner yoghurten. Då blandningen är fingervarm smulas jästen i, och rörs in.

Tillsätt linfrön, pumpafrön, olja, och salt. Rör i vetemjöl special, och fortsätt sedan med dinkelmjöl tills degen får en bra konsistens. (Deg på dinkelmjöl ska gärna vara lite lösare än vanlig vetedeg.)

Låt degen jäsa i 30 min. Baka ut till frallor, och låt jäsa ytterligare 30 min.
Pensla ev. med ägg och strö över vallmofrön. Grädda i mitten av ugnen på 225 grader, i ca 15 min.

Tog förresten mina första maskor på jobbet idag. Ett par varv fram och tillbaka på diagonalen medan jag hade rast och försökte stänga ute alla glada lekljud från andra sidan dörren.
(Barn är härliga. Barn som leker är härliga. Men ja, det låter när barn leker. )

I morgon kväll är det examination på den sista av mina två kurser. Ska bli skönt när det är klart och jag bara har jobb, och nöjen, att tänka på!

Bönder och ärmar

I går spelade vi Bondespelet. En vän har rekommenderat det. Det hon inte sa var att det tar typ ett dygn att spela klart det. Eller så var vi bara ovanligt usla bönder. Hur som helst var det roligt!

Annars har det inte hänt så mycket. Ärmarna växer så sakteliga. Nästa vår kanske jag har en tröja!
Nu vill jag ut i solen!

Iakttagelser

Jag stickar inga mängder just nu. Ett par varv om dagen räcker, och är sköna, när både huvud och kropp är fulla av intryck från jobbet.

Men det är roligt, och spännande att prova något nytt. Att arbeta i förskolan är inte detsamma som att arbeta i grundskolan.

Gjorda iakttagelser:

När man hör ett barn ropa "FÄRDIG", så betyder det inte att han/hon gjort klart sin berättelse/bilduppgift/mattebeting och att man ska börja leta efter en lämplig extrauppgift. Det man ska leta efter är istället barnet, handskarna och toapappret.

Rastvakterna pågår i ca 1,5 h och inleds med att man kontrollerar att alla kissar. I gengäld slipper man ta lunchrast.

13 barn i neongröna västar syns bra i skogen. Tills en ställer sig bakom en sten, vill säga. Då syns bara 12.

När 20 barn (som man kan namnet på) går ut på gården förvandlas de till helt nya barn. På vägen passerar de nämligen en slags förfluffnings-sluss där alla får samma michelingubbeutseende. De små michelingubbarna kan sedan bara delas in i två grupper: De som är rosa och de som kröns av en spiderman-mössa. .

Om ett barn tycks ha en kort och en mycket lång arm är det inget att oroas över. Det är helt normalt. Problemet åtgärdas dessutom enkelt om man med ett fast grepp om vanten på den långa armen helt enkelt drar tillbaka den till normal längd.

I och med att man börjar arbeta på en förskola förvandlas man genast till en fantastisk konstnär. Inga barn ler längre överssende mot dig när du ritar. De tittar istället beundrande på den otroligt vackra, och formmässigt så komplicerade granen du just tecknat.

8 barn parvis placerade i fyra gungor ger dig starka armmuskler. (Nåja. Trötta armar i alla fall.)

Barn luras. En inbjudan till lunch med "spagetti och köttbullar" innebär inte alls att du blir mätt. Istället får du sitta under en filt med en tom plasttallrik i handen. Har du tur kan du möjligen få en kopp imaginärt kaffe efteråt.

Onsdag

Jag vaknade med lite diffus träningsvärk. Att putta gungor "ända upp till flygplanen" ger effekt. Men vem kan motstå 8 glada barn, parvis placerade i gungor, som skrattar härligt och sjunger pippivisor när de gungar? Inte jag i alla fall.
I går kväll var jag så trött i armarna att jag knappt orkade sticka. Knappt, säger jag, för jag tog några varv på tröjärmarna. Det går inte fort, men det går framåt!

I går fixade jag blöjtekniken. Idag är det dags för nya utmaningar! Upp och i väg!

Förskolefröken

Hemma efter första dagen på nya jobbet.
Många nya intryck. Mååååånga nya rutiner, regler, bra att veta-saker att ta in. Min teflonhjärna började bli verkligt hal redan efter en timme. Annars har det gått bra.

Saker som bådar gott:
Något av det första jag såg i hallen var en garnvinda uppe på ett skåp.
Jag har hittills bara skrämt slag på ett enda barn (han tjöt bara jag tittade på honom).

Nu: Kaffe. Vila. Huvudvärkstablett!

Sen: Må bra! Vara glad. Se fram emot morgondagen!

Förskolebarn beware!

Here I come!

Så härligt att jag ska få lära mig en massa nya saker idag!

På´t igen!

Nu har jag repat upp ärmen, och börjat om. Jag satsar på tre-kvarts-långa ärmar. Efter att ha doppat knytbanden (som iofs dinglar från bystpartiet någonstans) på tröjan jag har på mig i frukostyoghurten känns det som ett väldigt bra alternativ.

Jag stickar nu båda ärmarna samtidigt. Väldigt smart. Men lite rörigt innan jag märkte upp den ena ärmen så jag kunde hålla reda på vilken jag redan stickat, och åt vilket håll.

Jo, för på en rundsticka åker två separata stickningar liksom RUNT, och byter sas plats med varandra. Fastän mitt mål är att sticka fram och tillbaka. Och jag må vara osmart, men när jag hade lagt ifrån mig stickan uppstod dessutom viss förvirring från vilket håll jag skulle sticka. Det var fullt möjligt att börja i båda ändarna.

Nåväl. Problemet är löst. En liten blå garnbit var allt som behövdes.

Trött men tacksam

Tack för era kommentarer om tröjprojektet! Ska fundera lite till, men det känns ju vettigast att repa upp ärmen. Det var förresten en smart idé att sticka båda ärmarna parallellt på samma sticka! Då lär de ju åtminstone bli lika långa, även om de blir korta. ;-)

Jag har just skrivit klart min sista inlämningsuppgift. Tror jag. Jag måste nog gå tillbaka och fila lite på den senare, när min hjärna kan förstå vad jag har skrivit.

Känner ni också så när ni jobbat mycket med en text? Att man till sist inte vet vad man skrivit? Om meningsbyggnaden är helknasig eller om man tom utelämnat det viktigaste?

Jag är egentligen inte helt nöjd. Men jag tränar på att inte alltid vara helt nöjd med allt, för då är risken att jag överarbetar allt jag gör.

Så. Någon slags grund är klar, och JAG ÄR SÅ BRA! (Det är otroligt viktigt med en god självbild vid all inlärning. Det skapar goda cirklar. Det har jag just läst.)

Nu ska jag gå och lägga mig och SOVA och hoppas att den här förkylningshuvudvärken försvinner. Då kanske jag kan ta tag i den där läskiga tröjan igen...

Vånda

Ååå. Jag har stickat klart en ärm. Bara för att inse:

* Garnet jag har kvar kommer inte räcka till både en ärm till och halsringningen. Om det räcker till en ärm till har jag tur.

*Ärmen är på gränsen till för lång, iaf om den hänger ut sig något, vilken den nog gör...

*Ärmen är stickad i ännu en ny stickfasthet, eller ska jag kalla det sticklöshet, betydligt lösare än resten av tröjan. (Vådan av att lägga undan ett projekt så länge att ens handlag ändras.)

Nu står jag inför ett svårt beslut. Jag kan:

1. Knöla ner alltihop längst ner i stickkorgen igen. (Dåligt alternativ, men ändock ett alternativ.)

2a. Genast repa upp min ärm (som tagit de senaste dagarnas hela sticktid i anspråk). Sticka om ärmen i en vettigare fasthet och göra den någon cm kortare. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till en ärm till. Beställa ett nystan nytt garn att använda till halsringningen.

2b. Genast repa upp min ärm (som tagit de senaste dagarnas hela sticktid i anspråk). Sticka om ärmen i en vettigare fasthet och göra den en bra bit kortare, så att den blir en trekvartslång ärm. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till en ärm till, och till halsringningen.

3a. Låta ärmen vara. Strunta i att den är lösare stickad. Ta resterande garn och börja på en ny ärm i matchande storlek och fasthet. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till en ärm till. Beställa ett nystan nytt garn att använda till halsringningen.

3b. Låta ärmen vara. För tillfället. Bara för att det är så plågsamt att repa upp något man just blivit klar med. Ta resterande garn och göra på en ny ärm i bättre fasthet, och bara någon cm kortare. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till hela denna ärm också. Beställa ett nystan nytt garn att använda till halsringningen. SEDAN repa upp den första ärmen, och sticka om den.

3c. Låta ärmen vara. För tillfället. Bara för att det är så plågsamt att repa upp något man just blivit klar med. Ta resterande garn och göra på en ny ärm i bättre fasthet, i trekvartslängd. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till en ärm till, och till halsringningen. SEDAN repa upp den första ärmen, och sticka om den.

4. Repa upp en bit av ärmen och korta den till trekvartslängd. Strunta i att den är lösare stickad. Sticka en matchande ärm. Hålla tummarna som tusan, och hoppas att garnet räcker till en ärm till, och till halsringningen.

Just nu lutar det åt..hm..jag vet inte. HJÄLP mig innan jag väljer 1:an!

Beställa mer garn går ju, men det blir lite dyrt för ett nystan pga "minsta beställningssumma" och sådant. Det kan jag bortse ifrån, men det där med färgbad är ju känsligare.

Enklast kommer jag undan det problemet genom att helt enkelt rätta munnen efter matsäcken och göra ärmarna en bra bit kortare. Trekvartsärmar har dessutom sina fördelar, så som att man inte behöver gå runt med blöta tröjärmar bara för att man tvättat händerna eller doppat dem i sopptallriken. Men kommer det se bra ut, och funka med modellen i övrigt? Och behöver jag ändra och sticka ärmarna lite smalare då så att de sitter tightare runt armen?

Dessa svåra beslut. Denna vånda. Denna sömnlöshet (nåja, den beror mest på förkylningsrelaterade andningsproblem).

Ska nog ta ett par varv på min vante eller så, så att jag inte tappar sticklusten! (Hur GÖR de som bara har ett WIP i taget? Det måste vara fruktansvärt i sådana här situationer!)

UFO-ärm och andra UFON

Jo, tack vare UFO-träffen igår vågade jag ta fram min påbörjade gamla tröjärm.
Jag visste inte riktigt hur jag gjort början av ärmen så det tog lite tid innan jag hittade in i mönstret igen. Och jag ökade visst på fel sätt igår, så nu blir kanten lite mer ojämn än nödvändigt. Men strunt samma! Mitt mål är nu att tröjan ska bli KLAR. Den behöver inte ens bli användbar, men den ska bli klar. Någon gång. För då ska jag njuta av att kunna säga till mig själv "Tänka sig, jag har minsann stickat en tröja."

För vet ni, lite grand i hemlighet, längtar jag efter att sticka en ny tröja. En annan. Efter mått istället för efter mönster. I ett mer förlåtande garn. I ullgarn alltså! Men först vill jag få denna tröja klar, och det kan ju ta sin lillla tid. En och en halv ärm, plus halskant, plus montering.

Idag är sambon och jobbar i den stora staden så efter att ha handlat en massa härliga grönsaker passade jag på att laga lite (Hm. Mycket!) ko-fri mat.
Lins-och grönsaksgryta med ris till. Och vitkålssallad med bönor och så tomat dessutom!! Mums! Jag hade nästan glömt hur gott det är med vit balsamvinäger i salladen...

Nu sitter jag här och dricker kaffe perkulerat (Ja, för vad heter det annars?) med kanel och kardemumma blandat i kaffepulvret. Nästan kanelbulle-kaffe.

Det är nämligen så jag försöker muta mig själv, för nu ska jag banne mig skriva några rader på min uppgift igen!

Välkommen 2008!

Nytt år och med det följer nya utmaningar, nya förhoppningar, nya upplevelser och nya stickningar!

Fast först ska jag klara av lite gammalt. En vän har bjudit in till UFO-stickning i kväll och jag ska åtminstone snegla lite på tröjan som legat i botten av stickkorgen och skämts. Kanske börjar den bli mogen nu.

Och innan dess måste exminationsuppgifterna för höstens kurser fram. Fast jag inte vill. För det vore ju idiotiskt att ge upp nu, när det bara är de kvar. Seså fröken!