Bakträning

Nej, jag tränar inte baken, även om jag kanske borde. Jag tränar bakning istället.

I går kväll provade jag att göra en deg enligt ett av Martins recept. Jag var så nyfiken på hur han kunde få en vanlig deg på vetemjöl, vatten, jäst och salt att bli till så luftiga frukostbröd.

Gamle Köksbjörn åkte alltså fram. Han är inte tyst (fråga killarna som försökte se på TV i vardagsrummet) men han är stark och får inte träningsvärk i armarna som undertecknad.Jag har aldrig någonsin kört en deg så länge i assistenten. Totalt var det ca 15 min, efter att degen blandats. Men, när jag såg hur konsistensen förändrades förstod jag poängen. Degen blev liksom både seg och trådig. Jag har inte heller någonsin gjort en så lös deg förut. Jag har alltid hållit mig till "degen ska släppa bunken-regeln" från hemkunskapen. Jag har inte heller tidigare jäst en deg i en plastlåda med olja i. Som ni ser kunde jag dock inte låta bli att tillsätta iaf lite linfrön och solrosfrön i degen, det får ju vara någon måtta på hur mycket nytt man kan prova.

När degen fått jäsa i knappt två timmar tömde jag ut den ur lådan. Hade den fått stanna längre hade den svämmat över kanterna. Oj, så fluffig och lös den var.

Efter viss experimentiell, men försiktig delning och formning av degen (Vaddå "Vik ihop så de får en spänd yta"?! Sådant kräver ju handlag! ;-) Jag vek lite som jag trodde och så gott jag kunde...) lades degbitarna på mjölade skärbrädor och placerades i kylen över natten.

I morse gräddade jag bröden i ganska hög temperatur. De fick sällskap i ugnen av en annan plåt med isbitar på, allt efter Martins beskrivning. Isbitarna ger ånga, något som jag antar är till för att ge bröden en bra skorpa. Det var spännande att se vad som hände i ugnen. Wow, vad jäste och blev höga.

Brödet fick en helt annan seghet och konsistens jämfört med de vanliga småfranska som jag bakat tidigare. Häftigt att behandligen av degen, och den mindre mjölmängden (?) gör så stor skillnad. Nästa gång ska jag inte vara så rädd för saltet, det blev lite för lite den här gången eftersom jag var osäker på om min hushållsvåg var att lita på. Mina bröd fick inte heller så många stora, fina hål, men resultatet kändes ändå helt ok med tanke på att det var första försöket. Nu utmanar jag alla med en hushållsassisten att prova ni också!

Ha en fortsatt bra helg! Jag ska gå och mata min surdeg.

Surdeg och framsteg

I går kunde jag inte låta bli längre utan satte en rågsurdegsgrund. Nu ska det bli spännande att se om den vill komma till liv och bubbla som den ska.

Några varv nu och då efter ett enkelt mönster klarar jag. Jag stickar iaf lite mellan jobb och tupplurar och bakning och funderingar. Lilla omlottkoftan ser ut så här nu:
Färgerna är inte riktigt rätt på bilden. De känns lite varmare i verkligheten. Jag är dock en aning orolig för att liten ska se ut som en minimilitär i den...
Nu ska jag åka till jobbet. Långdag med kvällsmöte idag!

Säg hej till publiken

Nu har jag sett lilla UFOt både gäspa och klia sig i huvudet. Undrar just vem det brås på...

Odlingar

Några har undrat vad jag tyckte om filmen Män som hatar kvinnor. Jag hade inte så jättehöga förväntningar på den, men tyckte att den var bra. Absolut sevärd! Jag har läst boken, men det var ett tag sedan så jag hade glömt en del detaljer. Antar att det också hjälpte mig att inte reta mig på ev. avvikelser i manus jämfört med boken så som man annars ibland kan göra.
En helt annan sak var ju att den ju kanske är lite lång (2,5 timmar) för den som råkar bli kissnödig efter en timme. ;)

Någon undrade också om limporna blev goda. Och jodå, de blev kanske lite platta, men de smakade bra! Det var länge sedan jag bakade limpor så nu smaskar jag glatt i mig skiva efter skiva med den där speciella smaken av hembakat bröd.

Eftersom jag fick ett så bra länktips i går har jag inte kunnat undgå att bli sugen på nya bakexperiment. Nu står till och med ett försök till vildjästodling på köksbänken.I köksfönstret däremot står en helt annan odling och väntar på en ost- eller kesomacka.

Lite spirande grönt är bra för vårkänslorna när snön faller utanför fönstret!

Solig söndag

Så härligt det är när solen lyser in genom fönstren! Visst känns livet genast lite lättare då? Och så blir det lättare att fota också, så jag tänkte jag skulle passa på visa er mitt nya WIP. En liten omlottkofta i merinoull.

Jag stickar efter det här mönstret, på ett ungefär iaf. Jag försöker kompensera lite för att masktätheten inte stämmer riktigt, men samtidigt gör det inte så mycket om koftan blir en aning mindre. Någonstans i bebisens tillväxtkruva bör den ju förhoppningsvis passa ändå.

Jag stickar verkligen inte särkskilt mycket nu. Tillbringar ofta en eller två kvällstimmar i soffan i mer eller mindre vågrätt position och orkar liksom inte sätta mig upp och ta upp stickningen. Dumt egentligen, för tar jag väl upp den så är det ju inte speciellt jobbigt att sticka. I onsdags var jag dock på stickcafé och i em räknar jag med att sticka ett par timmar, så liiite blir det ju iaf.

Just nu tvättar jag och bakar istället. Köpte en bok med brödrecept på rean i veckan och har redan hunnit provaka två sorter. I tisdags kväll blev det solrosbröd: Helt okej, men jag hade nog i lite för mycket mjöl alternativt gräddade dem lite för länge för de blev en aning torra.

Idag har jag bakat surdegsbröd efter receptet "Ryska limpor." Nästan iaf, för jag kan ju inte låta bli att ändra lite i recept. Och riktigt riktig surdeg var det kanske inte heller, för den skulle bara stå ett dygn i rumstemperatur innan användning till brödbaket.

Limporna ligger på avsvalning just nu så om en stund ska jag nog smaka. Spännande!

Nu har jag fått lust att lära mig baka med surdeg "på riktigt", och kanske tom köpa baksten, och... Ska nog vänta ett tag dock, för det händer ju att mina sådana där ryck går över lika fort som de kommer. Och kanske ska jag vänta tills jag har lite mer tid hemma, så funkar det bättre med flera timmars långa jästider osv.

Lördag

Idag fortsatte rensningen här hemma. Här är några år av mitt liv på väg ut i soporna:

Har gjort mig av med allt från block fulla av lektionsplaneringar till gammal renlav från en adventljusstake jag hade i mitt klassrum. Ja, det här är alltså saker från den tiden jag var klassföreståndare på en liten söt skola och jobbade mig både trött och ledsen. Fast, så länge det gick bra så var det roliga år, och det var ganska mycket mysiga minnen som kom tillbaka när jag rensade i mina lådor. Vad sägs om ett brev från en 12-årig kille som vill tala om att jag är en bra lärare? Sådant värmer ju hjärtat fortfarande.

Fast, nu känns det bra att kasta bort en del och göra plats för nya minnen!

Nu har jag tagit på mig mina svarta mammabyxor och är på väg ut för nu ska vi gå på bio! Tack snälla Nikka för att jag fick ärva dina byxor! Så skönt att iaf ha ett par som funkar. Jag drömmer mardrömmar om misslyckade klädinköp på nätterna....

Undran - förundran

Kan gaser i magen komma som stora, men enstaka, bubblor på en och samma fläck flera gånger i följd? Och kan dessa bubblor putta på din hand som vilar utanpå magen?

Kanske. Men jag tror faktiskt inte det. Hej bebis!

Vinter

FO

Så är knapparna på plats och koftan lagd i högen med bebiskläder.

Undrar vad som ska bli nästa projekt?!

Lördag

Tack för hjälpen med att välja knappar till koftan. Det får såklart bli de mörkbruna, längst till vänster. Jag var faktiskt själv inne på dem, men nu är jag helt övertygad.
Jag håller också på med ett annat miniprojekt till liten. Ett par (lätt obscena, jag vet) snurrsockor i Kaffe Fassett-restgarn.

De blir verkligen minimala så vi får väl se om de kommer till användning. Kanske är det inte riktigt socksäsong i augusti. :-) Men, å andra sidan, brås barnet det minsta på modern så lär ett par tunna sockor sällan sitta fel.

Nu ska vi snart ge oss ut på shoppingtur (jag måååste bla leta nya magvänliga kläder) här. Under tiden kan ni få kika på min orkidé som så snällt blommar om:

Jag är så bra!

Jag är mäkta nöjd med mig själv. Efter att ha haft farhågor om att koftan skulle ligga utan kanter, och omonterad ända till sommaren så känns det här bra.

Nu ska jag bara välja knappar också. Inte så lätt. Ska jag gå på de beigebruna, eller de mer mörkbruna? Tycker koftan får lite olika karaktär med olika färg på knapparna. Jag provade med klassiska ljusa pärlemorknappar också, men nej, det blev alltför menlöst. Jag gillar den lite "naturliga" look som de här knapparna ger. (Haha, hur naturligt det nu är med plastknappar! ;-)

Snörvligt

Jag är hemma från jobbet. Feber och attans värk och snörvel. I går orkade jag ingenting mer än att (med mycket möda) ta mig till apoteket för att skaffa panodil. Idag känner jag mig lite bättre och har faktiskt stickat fram- och halskanten på babykoftan.

Jag är så dålig på att montera rätstickade saker, men om jag bara orkar läsa på om tekniken så kanske det blir gjort också. Kanske. ;)

Alltså, jag vet inte, men jag tycker kanske inte koftan blir så där toksnygg precis. Ärmarna verkar så vida tex. De ska visserligen få en kant de också så att de blir lite längre, så då kanske proportionerna iaf ser lite bättre ut. Andra småsaker stör mig också lite, men de beror ju på mig själv. Jag retar mig alltid på att jag stickat lite ojämnt någonstans eller så. Jag får hoppas att jag gillar koftan bättre när den är blockad, monterad och klar. Och innehåller en bebis.

Rensa i röran?

Mannen har just åkt i väg mot Noroland. Jag vaknade med halsont och huvudvärk.

Illa. Jag som skulle rensa lite i klädkammaren idag och sedan ta en uppfriskande promenad i solen.

Nåja. En alvedon senare har jag iaf lyckats röra till ännu mer bland alla prylar i klädkammaren.
Har ni också något sådant där utrymme där man stoppar in allt möjligt bråte som man inte vill ha framme? Det är ju oerhört praktiskt. Ända tills man bestämmer sig för att använda utrymmet till något annat. Vi behöver plats för bebis och bebissaker så klädkammaren måste rensas.

Det är lättare sagt än gjort. Visst kan vi kasta mycket (en låda blandat akrylgarn kommer garanterat ryka!), men en hel del är ju saker som vi faktiskt behöver och som vi alltså måste hitta nya platser för. Jag har iaf lyckats flytta mina tyglådor till en hylla i ett annat rum. I går rensade jag nämligen ur nämnda hylla. Det är som en femtonspel detta. Tur det är några månader kvar tills det ska vara löst!

Nu ska jag nog stänga till dörren om röran och försöka ta en liten, långsam promenad trots allt!

Hoppas ni har en skön helg!

Iakttagelser

Märkliga saker händer när man är gravid. Här är några som jag uppmärksammat på senaste tiden:

* Främmande människor kan verkligen ta sig friheten att klappa på ens mage så snart de får höra att man är gravid. Detta fenomen har jag ju hört talas om, men inte trodde jag att det hände helt oprovocerat och t.o.m innan magen börjat puta. Nu tyckte jag inte detta var så fasligt hemskt, men jag blev onekligen förvånad. ( Och jodå, mina vänner däremot får gärna klappa mig på magen, så länge de tycker att det är ok att jag klappar tillbaka! ;-) )

* Man får mycket blod i huvudet om man böjer sig ned. Ja, alltså, nu snackar jag MYCKET blod i huvudet. Under de få sekunder som det tar mig att dra upp dragkedjan på kängorna hinner jag bli precis tomatröd i ansiktet och jag hinner också börja oroa mig för att huvudet ska sprängas. Hittills har det inte hänt.

* Man blir mycket intresserad av sina gaser i magen. Jag tror aldrig jag har känt varenda liten tarmrörelse eller gasbubbla så väl. Ja , för kanske, kanske kan det snart vara bebisen jag känner. Det är ju bara det att jag aldrig känt efter så där vansinnigt noga hur min mage känns när jag inte har en bebis där inne, så nu känner jag ju plötsligt en väldig massa saker jag aldrig tänkt på förut. Hittills är jag dock mycket skeptisk till att något av det skulle vara bebisen. (Men håll med om att det är skumt att det ska finnas en 18 cm lång sprattlande varelse där inne, och att jag INTE känner det. )

* Bara för att man inte längre vill ha väldigt fiberrikt bröd som mättar bra så är det helt logiskt att man kompletterar sitt intag av ljusa mackor med intag av semlor. (Äsch. Nä. Det tror jag ju inte egentligen. Men jag lyckas tydligen övertyga mig själv tillräckligt för att göra det. Två semlor sedan nyår är mycket nära rekordstor årsdos för mig.)

I förbifarten..

Är hemma och vänder och hann med ett par halvdåliga bilder iaf:

Sydde ett par byxor till i söndags. Denna gång utan stora missöden.

Och jag har stickat klart grunden till koftan. Nu ska jag "bara" sticka kanter och montera.

Nu ska jag ge mig av till jobbet igen. Kvällsmöten är en nödvändighet på mitt arbete, men jag undrar hur jag ska hålla mig vaken. Är såååå sömning!

Glömska

I går slutade jag tidigt och då hade jag tänkt fota lite. Det är så svårt att få till bra bilder i blixtljus. Men inte kom jag i håg att fota... Så inte blev det något bloggat. Och i dag jobbar jag sent och har kvällsmöte. Jag får återkomma en annan dag helt enkelt.

Just nu har jag rast och äter potatismos framför datorn på jobbet. Sedan ska jag ta mig en liten halkig kort promenad innan jag ska bege mig in till barnen igen.

Ha det gott alla!

Stickning pågår!

Härlig avslutning på helgen.

Sömnigt

Den här veckan har jag somnat i soffan varje kväll, och alltså inte fått så mycket gjort hemma utöver det nödvändiga. I kväll råkade jag dock somna tidigare på kvällen och kvicknade sedan till så pass att jag hann sticka en stund framför tv:n. Jag fick en mysig eftermiddag hemma hos en vän tidigare i veckan också, så även då blev några varv stickade.

Jag är löjligt nöjd med att koftan växt lite. Fastän det inte är någon fart på produktionen här så ska jag nog hinna klart den innan bebisen anländer!

Jaha, en fåtölj!

Och jag har rast och promenerar förbi. Annars kanske det vore skönt med en sittstund i solen.

Helg

Veckorna går ganska fort tycker jag. Det gör helgdagarna också. Vips så var det helg, och vips så var det söndagkväll.

I går var vi ute och spanade på barnvagnar. Det är mysigt ett tag, men man kan bli både överväldigad och frustrerad för mindre. Snacka om djungel! Det gäller att försöka förutse vilka funktioner som man kommer ha stor nytta av, och hur just vi kommer att använda vår barnvagn. Inte helt lätt. Just nu lutar det nog åt en som sambon tycker är snygg (den har tydligen snygga fälgar?!) och som jag tycker är halvful, men verkar riktigt bra i övrigt. Viktigast för mig är nog att den inte är för tung och klumpig, jag vill inte bråka med min kropp varje gång jag ska ut på promenad.

På kvällen stickade jag en stund framför TV:n så babykoftan har iaf växt liiiite.

Idag har vi städat lägenheten (skööönt!) och sedan har jag återhämtat mig genom att baka havrekakor,
ta en promenad och sy ett par babybyxor.

Byxorna är i storlek 56 och jag har förlängt benen lite på dem jämfört med mönstret (från senaste Ottobre). Jag fick nämligen börja om en gång. När jag hade klippt ut tyget, kastat kanterna och sytt ihop benens innersömmar satt jag där med mittremsan i handen och glodde och fattade ingenting. Den passade inte alls i hop med delarna jag redan sytt. Jag hade nämligen sytt ihop "magdelen" på byxorna till ben efter som "bendelarna" var så korta att jag inte fattade att de var benen. Nog för att minibebisar har stora blöjbakar och korta ben, men eftersom jag inte hade tänkt sy shorts så förlängde jag alltså benen ett par cm vid nästa försök.

Nu har alltså uggletröjan äntligen fått ett par matchande byxor.

Och till dig kompis, som jag mötte på min promenad idag och som undrade om magen växt något än, kan jag ju säga så här:Tydligen tillräckligt för att knytbandet på tröjan ska puta in i bild när jag fotar. Haha.

Tisdag med bebis i magen och i huvudet

Vid lunchen på jobbet idag så pratade vi om vad vi hade i våra magar. Vi gör ju så ibland, pratar om hur det känns i magen när man ätit, om man är lagom mätt eller om man ska ta en portion till. Ett barn hade en hel massa blodpudding i sin mage, och ett annat hade ätit mest broccoli. Själv hade jag en rejäl portion lax i min mage. En annan fröken sa något om "Ja, du har ju många saker i din mage" och vips var det snabbtänkt fyraåring som undrade om jag hade en bebis i magen. Jag nickade, för jovisst, det har jag ju. Han log brett, men något förundrat en lång stund, och frågade flera gånger om det verkligen var sant. Inte så lätt att förstå när frökens mage inte är särskilt mycket större än vanligt. (Edit: Det raraste var nog iaf att samma barn kom till mig någon timme senare och glädjestrålande sa"Nu kan du åka till leksaksaffären!" Då hade han liksom insett att det skulle bli ett barn trots allt.)

Själv undrar jag ibland om inte bebisen bor mest i mitt huvud. Det känns iaf så, när jag inte kan släppa tankarna på det lilla livet utan bara måste läsa något om fostrets utveckling för tredje gången, eller inte kan låta bli att surfa olika barnvagnsmodeller... Snacka om att man kan bli fixerad!

I söndags när Leftknitt var här hade hon tagit med sig några böcker jag fick låna, bla den danska utgåvan av Erika Knights "Simple Knits for Cherished Babies". Eftersom jag ägnat en stor del av eftermiddagen åt att bråka med min Diamond (jag fattar inte hur jag kan ha sådana problem med den) så blev jag väldigt sugen på att starta upp något nytt, lättsammare projekt. Så nu har jag påbörjat enkel babykofta i Sublime baby cashmere merino silk. Väldens gosigaste och osticksigaste garn!


Ska försöka ta några varv på den innan jag återvänder till jobbet för ett tretimmars personalmöte. Men först lite fika i köket, så jag kan njuta av och nosa på min nyinköpta primula.

Söndag

Här ligger min Diamond och väntar på sällskap av en annan (uppenbarligen inte bloggad än) .

Själv är jag iklädd mysbyxor och ska strax ladda tekokaren. Vad gör väl lite gråväder när man får stick- och myssällskap?

Tack!

Tack snälla ni för alla gratulationer!

Det känns naturligvis alldeles fantastiskt att det finns ett litet levande pyre någonstans där inne i min mage. Fantastiskt, och fortfarande ganska overkligt.

Jag har berättat på jobbet nu också. Inte för barnen, men för de vuxna. Jag sa till dem att jag är så tacksam för att jag har och har haft förmånen att låna andras barn om dagarna. Barn ger så mycket tillbaka. Och jag har lärt mig så mycket både av barn och kollegor som jag kommer ha nytta av som förälder. Den här tiden i förskolläraryrket kom mycket lägligt.

För övrigt är jag väldigt glad att jag har mina stickvänner här i stan. Jag vet att jag inte varit jätteaktiv med att komma på träffar osv på sistone, men bara vetskapen att ni finns känns alltid som ett stort stöd. Och om inte jag orkar sticka babykläder så vet jag ju vilka jag kan muta.. ;-)

Nu ska jag inta soffan. Och kanske, kanske, kanske blir det något varv på något litet projekt!

Ps. Några har frågat när bebisen förväntas bli ett FO, och hur långt gången graviditeten är nu. Om ni tittar i högerspalten här i bloggen så ser ni en liten räknare som håller reda på veckor och dagar. När den når 40 veckor, så är vi i slutet av juli. Ds

Ett UFO gör entré

Förlåt. Först ljög jag, men det var alls inte medvetet. Jag visste inte själv då. Sen förhalade jag. För då visste jag, men ville vänta lite med att berätta här på bloggen.

Men, så idag när vi fått veta att allt ser bra ut så här långt, så kan ni ju få en kik på vårt lilla UFO som ska bli ett FO i sommar. (Vad betyder förkortningarna?)

Om man vet vad man ska titta efter så kan man ana händerna som hålls över huvudet och benen som är sträckta rakt upp, ända upp i "taket". Ultraljudsbilder är väl aldrig särskilt tydliga, men inte blev denna bättre av att mamman inte kunde låta bli att skratta åt de plötsliga bensträckningarna.

Nu kan ni säkert förstå varför jag har varit lite dålig både på att sticka och på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Särskilt december gick nästan som i ett töcken av trötthet och illamående.

De som känner mig väl hade häpnat om de sett min kost. Sådant jag vanligtvis gillar lockade inte alls. Kanel var plötsligt starkt och min dagliga dos minskades drastiskt. Bullens pilsnerkorv blev en kulinarisk läckerhet och mitt vanligtvis älskade fullkornsbröd bara växte i munnen. Jag som älskar grönsaker ville inte ens ha sallad till maten. Ja, ni fattar. En mycket märklig upplevelse!

Nu mår jag redan lite bättre igen och har återtagit salladen och kan tom äta bröd med en och annan fiber i. Härligt! Fast, bara tanken på Bullens pilserkorv får mig fortfarande att dregla...

Hur som helst är det självklart värt det. Det är här ju det största projektet någonsin!

Övning ger färdighet...

...men inte ännu, tydligen. Ägnade en god stund (läs: betydligt längre tid än du tror!) idag åt att försöka sy en babyhjälm i uggletyget.

Hade inga knytband i bomull, så jag improviserade och sydde egna i trikå. Det gick okej. Men, det är det där med kantbanden. Jag har inte tillräcklig känsla för hur mycket jag ska sträcka. Det är ju så olika med olika tyger dessutom.

Nu blev kanten bubblig, speciellt upptill/framtill. När jag med hjälp av ett garnnystan försökte simulera hur mössan skulle se ut med ett litet huvud inuti så stod kanten ut så att mössan inte såg ut som en mössa, utan som en sådan där gammal dykarhjälm. Haha.

Vad gör jag för fel? Har jag för långt (osträckt) kantband trots allt? Har jag lyckats sträcka själva mössan för mycket? Tips mottages tacksamt! Annars är det väl bara att öva vidare när jag samlat mod och lust igen!

Lördag igen

Här händer det inte så vansinnigt mycket. På mitt skrivbord här bredvid datorn ser det ut så här: Jag klippte till lite tyg förra helgen, men sedan har det inte blivit något sytt. Några varv på min Diamond har jag iofs tagit i veckan, men inte är det många. Jag har bara inte riktigt lust.

Det jag däremot haft lust med är att köpa tulpaner, så DET gjorde jag igår. Jag tycker det är så härligt med de frasiga, nästan gnisslande stjälkarna och de glada färgerna!

Dagen idag har innehållit soppkok och våffelbak och skattjakt och bus tillsammans med min bror och svägerska och deras två barn. Och jodå, mössan satt på brorsonens huvud när de kom.

En gnutta sol

Bara januari, men när solen tittar fram på min rastpromenad så lyckas jag intala mig att våren snart är här så vi kan leta blåsippor i ekbacken. Längtar!

Lördag

Jodå, det gick bra att jobba i veckan. Helt tiptop känner jag mig ju inte men jag är oändligt tacksam för att den här förkylningen verkar gå snabbare över än den förra som höll i sig i säkert tre veckor.

I går var det dags för stickcafé igen efter juluppehållet. Trevligt! Väl på plats insåg jag dock att jag glömt lägga ner ett nytt garnnystan till Diamonden i stickpåsen. Och det förra hade ju just tagit slut! Inte heller hade jag med mig någon annan stickning så det blev till att bita i det sura äpplet och sätta igång med monterigen av babyhjälmen som jag stickade klart för ett tag sedan.

Alltså. Jag är verkligen inte bra på att montera. Jag kan ett bra sätt för att sy ihop två slätstickade, raka partier nästan osynligt (tex fram- och bakstycke på en tröja) men sedan är det slut på färdigheterna. Hur man syr ihop två rätstickade partier har jag inte fått kläm på. Nu tänkte jag fel och mina sömmar bildade små uppstående "åsar" på mössan.

Jag kunde ju ha vänt mössan ut och in när jag insåg det, för som det är nu så blev insidan av mössan snyggare. Men nu har jag redan fäst alla trådar och orkar inte göra om. Dessutom tycker jag nog inte att ett litet fjunigt bebishuvud ska få ligga direkt på de där åsarna. Jag försöker alltså övertyga mig själv om att de är en intressant designfeature! Det går sådär...

Jag har insett att en del av er undrar över denna plötsliga produktion av bebiskläder. Saken är den att jag tycker det är KUL att sy smått, och har faktiskt gjort det till och från (mest från iofs) ganska länge. Och det är ett ekonomiskt sätt att öva sömnad. Syr jag till mig själv är går det ju åt betydligt mer tyg, och jag är nog också mer kinkig när det gäller resultatet än en liten bebis är.
Nu är det dessutom så tacksamt att det växer magar både här och där hos både släkt och vänner så det känns bra att bygga upp ett litet lager bebissaker.

Idag tror jag att jag (eller vi) ska strippa vår ledsna julgran och packa ner tomtarna. Jag längtar efter vår och sol och tulpaner!

Ingen röd tråd

Förkylningen har hållit mig vaken i natt och inomhus idag. Jag är faktiskt lite besviken för jag hade hoppats kunna komma tillbaka till jobbet efter ledigheten och känna mig pigg, fräsch och utvilad. Nu känns det inte särskilt troligt att jag kommer vara något av det tills i morgon bitti.

Nåväl. Eftersom jag haft hela dagen på mig, och trots allt känner mig bättre än i går så har jag fått lite gjort.

Först bakade jag en sats kolakakor efter mormors recept. "Prästens kakor" heter de då.

Sedan kom jag på att jag hade ett par babybyxor liggande, som jag köpt någon gång eftersom jag tyckte de var smarta med sina dubbelvikta muddar (viker man ut muddarna så räcker ju byxorna en längre tid). Planen när jag köpte dem var att försöka rita av dem så att jag kunde sy egna efter samma modell.

Detta försökte jag mig alltså på idag. Det är ju inte helt enkelt att få mönstret bra när man ritar av ett färdigt plagg, men genom att prova mig fram och jämföra med andra mönster så kom jag iaf någonstans i närheten.

Min röda tråd visade sig vara nästan slut, så det blev inga röda byxor till uggletröjan idag. Istället sydde jag ett par byxor att matcha djurbodyn med. Använde samma tyg som till kanten på bodyn. Tyvärr klantade jag mig när jag skulle klippa till benmuddarna så de blev inte dubbelvikta, utan vanliga enkla.

Mellan sömmarna har jag bakat några frallor också. Jag blev ju hungrig!

Till sist måste jag bara visa er hur brorsonen använder sin mössa. Jag stickade den ju med en uppvikt kant så han skulle kunna reglera storleken med den, och vika upp den lagom mycket så att den passade hans huvud. Men, enligt det här bildbeviset tycks han föredra cone head-looken! Hihi!

Ugglor och grubblor

Idag hade jag tänkt prova nytt bodymönster på uggletyget från Jofotex. En kompis har tipsat mig om att tvätta och torktumla de tyger som är tänkta till barnkläder. Då vet man ju att de färdiga plaggen är "färdigkrympta" och tål den behandlingen även senare. Smart!

Tyvärr hade uggletyget krympt precis så mycket att det inte räckte till det mönster jag tänkt använda. Snopet! Det tog plötsligt stopp. Skulle jag skarva med rött tyg? Skulle jag sy något helt annat av uggletyget? Till sist bestämde jag mig för att slopa nederdelen av bodyn och helt enkelt sy en tröja istället.Bilden återger inte färgerna så bra. Kantbanden är sydda av klarröd trikå.

Nu vill jag hitta ett vettigt byxmönster också, så jag kan sy ett par byxor i det röda tyget. Ett par muddbyxor vore bra, men jag har tyvärr inget sådant mönster i tillräckligt liten storlek. Får se hur jag ska lösa det.

Jag har kommit in i en syfas tror jag. Det blir inte så mycket stickat just nu, och jag har lite dåligt samvete för mina sjalar som ligger och väntar på att växa. Nåja, rätt vad det är får jag lust att ta tag i dem igen!

Vintersöndag

Idag hade jag tänk sy och pyssla och baka och ta en skön promenad i snön. Istället vaknade jag med riktigt dum huvudvärk och ont i örat. Så vad göra?

Jag stoppade i mig två panodil och kokade te. Sedan klädde jag mig i mina gigantiska gamla termobyxor, sockar, mössa, jacka och lånade sambons skor (så att mina socktjocka fötter fick plats) och tog med mig några mönstertidningar, en filt och te ut på balkongen.

Skönt med lite sol på nosen iaf! Man måste ju passa på!

Framåt eftermiddagen piggnade jag till så pass att jag iaf har ritat av några mönster. Sy får jag göra en annan dag. Och sticka också, om jag inte får ett ryck nu ikväll!

Hejdå 2008 ! Hej 2009!

Nyårsaftonen firade vi tillsammans med goda vänner. Vi började redan vid 13-tiden med tipspromenad och korvgrillning vid en liten sjö. Urmysigt, men urkallt om tårna. Sedan hann vi med både mys framför braskaminen och frågesport och fika och middag och fyrverkeriskådning och bollrullning (Jo, det var barn med på kalaset.) och tecknad film och bubbliga drycker innan året var slut. Som ni förstår somnade jag alltså gott när jag kom hem till min egen säng några timmar in på det nya året.

Så här på nyårsdagen känns det bra att titta tillbaka lite på vad som hänt under fjolåret. Så, hur var då frökens 2008?

Jo, 2008 var året då:

Jag började jobba som förskolärare och lärde mig massor av nya saker.
Jag har fått höra många roliga kommentarer från barnen och haft mycket roligt tillsammans med dem. Och fått uppleva vad dagisförkylningar innebär.

Jag stickade klart min första tröja. Och sedan stickade en kofta. Och sedan trotsade "The boyfriend sweater curse" och stickade en tröja till.

Jag lärde mig att sticka med Magic loop.

Jag har lyckats importera fina garner från USA på flera olika sätt.


Jag krockade på en smal grusväg på väg hem från en skön dag vid badet.

Jag miste en älskad vän.

Jag knappt hittade några blåbär men lärde mig hur trattisar ser ut.

Jag tog min Noro-oskuld.
Jag smaskade i mig några levande linfrön.

Jag fick världens knasigaste stickbeställning.

Jag var så trött i december att jag nog nådde både stick- och bloggbotten.


Nu ser jag med spänning fram emot ännu ett år av mitt liv! Jag undrar just vad 2009 bär i sitt sköte!

GOTT NYTT ÅR!